Ett 25 timmar långt rollspelsäventyr och ett av årets bästa spel är slut, men Mass Effects djupa universum lever kvar i mitt huvud. Recension kan ni läsa i morgondagens Fredagsnöje. Slut är även den mest intensiva spelmånaden någonsin! Och då har jag inte ens haft möjlighet att spela Super Mario Galaxy, Crysis, Guitar Hero 3 och Call of Duty 4. Och vilket sjukt spelår det varit, kanske det bästa någonsin. Bioshock, Okami, The Darkness, The Orange Box, Skate, Halo 3, Eternal Sonata...Man glömmer ju nästan bort Final Fantasy XII - det om något är ett gott tecken. Eller gott och gott. Sedan plugget började har jag spelat mer tv-spel än jag någonsin gjort under så kort tid. I två veckor har jag suttit i skolan, otåligt skakat på benen, velat stänga igen datorn och velat cykla hem för att kunna fortsätta kampen - först i Halo 3 och nu Mass Effect. Jag ser faktiskt fram emot en spelfri helg...fast söndagar är ju förstås alltid heliga tv-spelsdagar...

Igår natt drömde jag att jag satt i en liten eka tillsammans med en jättesöt tjej. Denna tjejen hade en liten apa som först var jättegullig och gosig men som sedan blev aggressiv och började bita mig i tårna.

Inatt drömde jag ännu sjukare saker:

- Var på en fest där folk från Blekinge Tekniska Högskola mördade dom som hade deckat. Sedan lekte dom runt med deras kroppsdelar.
- Spelade Turtles-temat på Guitar Hero
- Dagen efter festen hade alla BTH-studenter någon form av ritual där dom stod på rad och spydde.
- Åkte en skenande rulltrappa som slängde in mig i en vägg.

Under tiden jag skrivit detta har redan massa drömminnen försvunnit. Tycker det är dags att någon uppfinner den där drömfångaren nu!

Som ni ser har jag faktiskt fått lite nytta av mina nya webbskills.

Synpunkter på den nya designen?

Jag och min käre vän Lars tänkte en gång i tiden skriva en insändare till Barometern. Vi tänkte vidröra ett ämne som tveklöst blir allmer vanligt i vårt digitaliserade samhälle - den utsuddade gränsen mellan spel och verklighet, eller närmare bestämt datoranimerat vatten. Jag och Lars tyckte att Kalmar kommun skulle göra något åt stadens vatten som alldeles för ofta såg alldeles för datoranimerat ut. För er som inte spelat så mycket tv/dator-spel är det givetvis svårt att förstå, men datoranimerat vatten ser ut på ett speciellt sätt. Lite för smooth, lite för felfritt.

Jag och Lars ville vidta åtgärder. Spel var/är givetvis kärlek, så att göra något åt spelens alltmer avancerade grafik var inte aktuellt. Det skulle istället bli kommunens ansvar att fixa så att Kalmars vatten inte såg ut att vara datoranimerat. Kanske installera maskiner som förstörde den stundtals fina vattenytan, så att den inte såg så slät och overklig ut.

Just nu spelar jag hiskerligt massa Mass Effect - rollspelsgudarna Biowares senaste rymdepos - och det är bra, snuskigt bra. Dom har skapat spelvärldens motsvarighet till Star Wars och slängt in spelvärldens bästa dialoger. Dessutom kryllar det av moraliska val som man tvekar över, får ångest över. Ska jag döda eller hjälpa? Vad händer om jag gör si eller så? Man blir galen.

Men vafan, nu tappar jag tråden. Det viktiga är att jag denna morgon fick en Deja Vu. Karlshamns vatten är skrämmande likt vattnet i Mass Effects uppslukande vintergata.

Lars - Hur är vattnet i Bergen? Är det dags att skriva den där insändaren nu?

Om någon timme tar jag och kanske 30 pers till en privathyrd buss till hemstaden Kalmar där det vankas två dagars studentfest - närmare bestämt Spiik innebanndy. Man bildar lag om 4-6 personer, klär ut sig, festar och spelar innebandy. Mer än så vet jag inte, förutom att det även blir lite bowling, sittning och dans. Tyvärr stod det igår klart att mitt och Chrilles lag splittrades. Så vi superhjältar har i nuläget inget hem, ingen trygg familj. Men allt löser ju sig alltid. Klart det löser sig när morsan har lagat lassagne till sonen sin.

Bratten: Är nästan klar med Mixtape nr 2, men inte helt färdig. Har planer på att göra ett skivomslag och låtlistan behöver ses över. Men ska försöka hinna klart med den nästa vecka. Hade ju vart smidigt att lämna över den öga mot öga annars.

Kalmarpolarna: Skulle jättegärna träffa alla, men som det ser ut nu kommer det tyvärr bli ganska lite tid över. Schemat verkar vara fullspäckat. Så om vi har tur springer vi på varandra en snabbis på stan idag eller så ses vi helt enkelt först vid jul. Puss

Så nåddes då den magiska gränsen 500 olästa mail.

Hurra! Eller? Visst är det trevligt att Sverige är klara för EM, men med tanke på vilken tråkig fotboll dom i nuläget levererar spar jag på lovorden. Varför kan man inte vara född i Argentina eller Brasilien så man får njuta av lite fart och fläkt? Eller, jag vill ju vara född i Sverige, men ändå. Jag tror att landslaget är i starkt behov av en ny tränare. Lagerbäck har ju liksom lika mycket karisma som en vandrande pinne, eller som min högra skinkhalva. Och hur seriöst kan egentligen spelarna ta honom när han vandrar runt där i sin slitna träningsoverall. Tror faktiskt vi behöver införa kostym, men det hade kanske gjort Lagerbäck ännu gråare än idag?

Förresten. Märkte ni som kollade att Mjällby numera bara har Macdonalds-M:et i lightvariant som frilla. Det är fortfarande inte okej, inte alls faktiskt.

Du var den alltså offentliggjord, filmen där jag och mina Kalmarpolare utbyter saliv på Strand Hotel i Borgholm ,sommaren 2007. Precis som jag säger i filmen bör det understrykas att detta är första gången detta sker, om nu inte Lars gav mig tunga på syrrornas student i början av sommaren (jag har ett svart minne, men Lars dementerar). Men Lars - om så är fallet, är det så farligt?

Vissa saker bör nämnas för er tittare innan ni trycker på Play.

- Notera att alla är väldigt berusade,packade...ja till och med karatefulla.
- Notera Rickards något obehagliga beslutsamhet och hans blick som nästan aldrig släpper mig ur sikte.
- Notera att Rickard, trots att han njuter, efteråt förtydligar att han gillar tjejer.
- Notera att Erik "Bratten" Lindebratt är sjukligt full, fullare än han kanske var på hela sommaren.
- Notera att Erik "Bratten" Lindebratt försenar hånglet i över en minut pga fumlande med sin mobilkamera.
- Notera att vi blir tillsagda av receptionisten (som för övrigt låter som vår Sofia) för att vi är för högljudda.
- Notera det ni inte kan notera, dvs att det blev mer hångel efter det att Erics mobilkamera hade stängts av.
- Homofober bör varnas, helt klart.

Varsågoda och njut av årets kanske roligaste film.

Det känns lite som att resa i tiden när man tar flyget från Bromma till Ronneby och endast en timme av ens liv har förflutit. Lite som när jag sov bort 6 av 10 timmar på flyget hem från Bangkok. 390 kr för sista minuten-flyg hem är inte fel, speciellt inte när man träffar en skolkamrat och får skjuts hem till dörren.

Helgen har varit bra. Kul att bila upp, snacka massa skit, se den första snön, bli mulad, få mula och fallla offer för årets första snöboll. Tack Angélica, David och Gustav för en minnesvärd roadtrip!

Kul att träffa alla nära och kära igen - Eric, Syrran, Ramne, Manne, Karro, Malin. Tack till er alla för att ni är så underbara vänner! Och inte visste jag att min bästaste Eric var så pedant;) Men om man har en så pass fin och central lägenhet ska man väl inte vara något annat?




Gårdagens festkväll började så lovande. Jag och Eric blandade egen Thailändsk bucket (sprit, Red Bull och Sprite), Malin, Syrran, Rebecka och Karro rullade in och jag blev snabbt väldigt berusad. Men sen var det bara som om det sa stopp. Maxgränsen verkade vara nådd, även om jag forsatte dricka vår fina bryggd. Syrran mådde lite dåligt och jag blev alltmer trött och osäker på vart kvällen skulle sluta. Ingen var liksom överrens om vart vi skulle.

Jag och Eric begav oss tillslut ensamma till den nyöppnade Trance-klubben The Office i Stadshagen. Men väl framme blev det klart att polisen hade gjort razzia och stängt ställen, förmodligen pga för mycket folk och annat skit. Vi begav oss till Slussen men kände ganska snabbt att festlusten var bortblåst. Eric började prata och gulla med sin flickvän i telefon och jag föll för en stund tillbaka i gamla tankemönster, saknad och lite ensamhet.

Men som vanligt fanns/finns det en lösning: Brand New - The Devil And God Are Raging Inside Me

you like?
//Ramne



Emelie fixar håret


EMO/japanes-Blomborg

Det var egentligen inte menat att jag skulle skriva detta inlägget. Vi skulle satt oss i Davids vita Skoda redan klockan 10 och jag hade fullt upp med att packa och göra andra saker som man inte ska göra när man har bråttom. Jag och en Stockholmare vid namn Gustav väntade vid bilen i en halvtimme utan ens ett tecken från David. Efter fyre försök på mobilen gick vi upp till hans lägenhet och knackade på. Och precis som väntat hade David försovit sig. Han hade tydligen stängt av väckarklockan i sömnen och hans mobil låg i jackan i hallen. Vi ska göra ett nytt försök om 10 minuter.

Schema

Torsdag: Bila till Sthlm. Träffa Ramne på medborgarplatsen. Sova över i Ramnes kollektiv.
Fredag: Träffa syrran i stan. Träffa Manne och Maeve hos Manne och ta en öl. Sova hos Eric på Birger Jarlsgatan.
Lördag: Stora Eric-dagen. Gå på stan. Festa på kvällen med Eric, Malin och kanske kompisar till henne.
Söndag: Sova ut. Kanske träffa en tjejkompis. Ta flyget hem från Bromma runt 17-tiden.

Måste klämma in ett möte med Carro också.

Och ja, vi har vinterdäck på bilen.

Och där såg jag avsnitt 22, det sista avsnittet i första säsongen av Friday Night Lights.

Som jag skrev när jag precis hade börjat titta på serien: "Det är något med denna serien som gör att den känns så otroligt mycket mer jordnära och realistisk än sina föregångare O.C och One Tree Hill. Friday Night Lights är varken glamorösa lyxliv eller smöriga klichéer, utan en mer verklig skildring av dagens ungdom. Stundtals otroligt allvarsam men ofta även så humoristisk att jag viker mig av skratt i soffan."

Och mina intryck står kvar, fast ännu starkare än förut. Berättelsen om invånarna i den lilla staden Dilon i Texas och deras kärlek till amerikansk fotboll är en fängslande och känslosam resa. Men det blir sällan klyshigt, nästan aldrig. Inga desperata "nu måste vi slänga in en bilkrasch för att skapa spänning och för att återigen fånga tittarnas intresse"-val av producenterna. Bara kämparglöd, laganda, familjeproblem, intressanta människoöden och vägskäl i den vanliga vardagen. Och jag fängslas, tar det på allvar. Det är allvar. Friday Night Lights är en av de bästa ungdomsserier som någonsin skapats.

Såhär kan en tallrik se ut när man glömt den hos en granne och när den varit där i en månads tid.

Det var under helgens festande i Karlskrona denna fråga/duell kom på tal. Det rådde ytterst tveksamma åsikter om vad som egentligen var vad. Jag och Vanilla funderade länge, bollade frågan mot fulla människor på kåren. Till slut enades vi om ett svar.

Om du har en förhoppning tar du inte för givet att det du tänker på ska inträffa. Du har ett litet hopp om att det ska hända, men det är inget krav.

Exempel: Jag har en förhoppning om att kalmar FF vinner Allsvenskan nästa år.

Om du har en förväntning tar du för givet att det du tänker på ska inträffa. Du tror kanske med 90 procents sannorlikhet att detta kommer hända. För om det inte händer blir du besviken.

Exempel: Jag förväntar mig att få hemlagad mat av mina föräldrar när jag kommer hem nästnästa helg.




I detta fallet hade jag t ex en förväntan om att Vanilla skulle bjudit in mig till badet, men icke då...Han bara låg där och snyltade på lödder och vatten, något som tjejerna vi bodde hos inte hade en aning om.

Och kom ihåg att namnet på personen som skrivit brevet är påhittat

Hej Bullen

Jag sitter och spelar Halo 3 för fulla muggar. Inget onormalt med det. Men jag blir typ kissnödig en gång i halvtimmen. Jag vet att jag har lätt att känna en viss kissnödighet när jag är nervös eller uppspelt. Men nu känns det värre än tidigare. Har min kissblåsa blivit mindre? Spelar jag för mycket Halo 3? Är detta normalt?

Tacksam för svar

/Johan

Va nyss på Netto och handlade lite frukost (jo, jag sov till 12 idag). Man lägger upp varorna på rullbandet och går mot kassan när expediten frågar: "kasse?".

Då har jag lust att säga: "Ja vad fan tror du!? Hur skulle jag rimligtvis kunna bära hem all denna mat utan en kasse!? Ser det ut som jag har något annat att bära varorna i? Eller!? Eller!? ELLER!?

Varför har Netto inte bara kassarna innan kassan så man kan plocka en själv?

Angélica Jävert, denna är till dig:

Halo 2 är äntligen avklarat. Jag och Christian har verkligen dragit ut på tiden. Spelandet har pågått till och från i säkert 1,5 månad. Men nu är det äntligen över. 3/4 av spelet var sjukt segt. Vem fan på Bungie kom på att man skulle vandra omkring i trånga, mörka korridorer översvämmade med spelvärldens mest irriterande fiender? Och vem fan kom på att Master Chiefs ficklampa skulle lysa så klent att man bara har ett synfält på ca 2 meter? Tur att de tre sista banorna var ett uppsving och att slutet var någorlunda episkt. Nu kan jag äntligen dra av plasten på uppföljaren, den sista delen i trilogin. Halo 3 - Here I come!

Var kvar i skolan till halv fyra igår natt för att färdigställa vårat 3-veckorsprojekt. Det var nog värt att jobba 18 timmar i ett streck bara för att bli klar och kunna vara ledig idag. Men min mage är sjukt skum just nu. Igårkväll fick mina gruppkamrater lida i projektrummet, förmodligen pga av Panpizza, vetelängd, enegidryck och bananer(ingen bra combo). Idag är nog den mesta av gasen borta men jag känner mig ändå lite skum i buken, lite illamående. Det kan vara för att magen är tom likt en honungsburk efter det att Nalle Puh gått lös på den.

"Vanilla" i projektrummet : "Jag undrar hur många som har blivit avrunkade när dom spelat trummor?"

Bra fråga alltså. Vad tror ni andra?

50 år fyller han idag, Dolphan. Ganska sjukt att denna B-skådis aldrig fått en Oscar

Skvallerpressen alltså... Detta är ju fan lika intressant som om Bert Karlsson skulle fått ett nytt hårstrå på könet.

Hatar att inte kunna sova ut, att inte kunna känna sig utvilad. De senaste två veckorna har jag nog inte sovit mer än 8 timmar någon natt, och det hade jag verkligen behövt. Varje morgon vaknar jag av det där jäkla alarmet och vill bara ligga kvar i sängen, snooza i 2 timmar. Inte ens på helgerna kan jag sova ut eftersom min hjärna ställt in sig på att vakna vid 9-snåret. Inatt somnade jag runt 2 och vaknade automatiskt vid 9. Och när jag väl vaknar brukar jag aldrig kunna somna om eftersom min hjärna börjar tänka och slingrar in sig på stora tankar och omfattande livsfrågor. Nu sitter jag här och känner mig som en zombie. Skulle bara vilja somna om, men dagen rinner ju iväg. Ska animera, gå och handla, laga mat med boysen och förmodligen hinna spela lite.

Om inte det vore nog måste jag försöka få tag på Karlshamns Bostäder och deras slamsugare, om dom nu har någon sådan. Det är nämligen tvärstopp under våran dusch och varje gång man duschar fylls badrumsgolvet med äckligt vatten. Igår drog jag på mig plasthandskar och dök ner för att försöka rensa rören från hår och annat äckel som fastnat, och trots att jag fick upp en hel hästsvans sjönk vattnet inte undan.

Idag fyller min kära mamma 45 år. I present fick hon en kajak.

Jag är sämst på att komma ihåg födelsedagar. Om jag inte hade sett ett gammalt inlägg här på bloggen och om inte min vän Rikard hade påmint mig hade jag fått skämmas.

Eller ska man kalla det Nyårsfest 07?...eller varför inte 07/08? Ah...08 känns bra då det är efter 12-slaget One More Time spelas och det hårdaste röjet utbryter på dansgolvet.

Nu är det såhär kära vänner - det är faktiskt bara två månader kvar tills den årliga nyårsfesten i Tallhagens scoutstuga i Kalmar äger rum. Detta blir tredje året i rad vi har lokalen över nyår, så vi kan väl äntligen konstatera att denna fest numera är en årlig tradition. Detta är som vanligt ett utmärkt tillfälle att träffa massa vänner man numera inte ser särskilt ofta.

Som vanligt är det Patrik "Sputte" Andersson, Jocke "Schäfer" Schäfer och jag som håller i tyglarna och som ska se till att detta återigen kommer bli en minnesvärd afton. Har som vanligt en hel del att göra i skolan så har inte hunnit bjuda in folk ännu. Men en förfrågan/inbjuden bör snart dyka upp.

Tyvärr går det rykten om att det finns utbrytarmänniskor som iår inte tänker gå på festen. Detta gör mig givetvis lite ledsen i ögat. Är det inte först när man gift sig och skaffat barn som man egentligen har rätt att vara "tråkig" och har rätt att tacka nej till en fest? Vi leker med tanken: Tänk hur det ser ut om, ska vi säga, 10 år. Då har förmodligen ungdomens dagar seglat förbi för gott och alla sitter där med en skrikande unge i sin famn. Förhoppningsvis med stöd från en underbar hustru/man, men fortfarande med en skrikande unge i famnen!

För dom som inte vill vara med och äta i Tallhagen går det ju bra att göra som jag och gänget gjorde förra året - äta hemma och sedan komma och joina på dansgolvet.

Är det redan nu några som helt säkert vet att att dom inte kan/vill gå?