Hundbajs, spya, kattskit...det är ord som dessa jag vill slänga ur mig när jag tänker på dansmusiken på Kalmars/Ölands uteställen. Alltså det är ta mig fan riktigt jävla dåligt. Jag mår fan illa. Piss!

Jag älskar musik mer och mer för varje år som går. Mitt musikhjärta slår hårdare och hårdare för varje dag jag är vid liv. Just nu har jag kommit till ett stadie då bra musik på en utekväll nästan är ett krav för att jag ska kunna ha kul, eller åtminstone kunna dansa. Jag var på Strand i Borgholm ikväll. Jag hörde en bra låt, EN bra låt på hela kvällen!!! Låt mig säga det igen: EN JÄVLA BRA LÅT! Detta var Daft Punk's underbara kärleksdansballad Digital Love. Men när man väl fått höra refrängen och är beredd på att ta i från tårna för att sjunga och hoppa till refrängen, då byter dj-jäveln låt!!! HELT JÄVLA OACCEPTABELT!!! Och så spelades Where's Your Head At med basement Jaxx (kanske världens genom tidenras tyngsta elektroniska låt). Men så spelar dj-jävlen en jävla remix av låten, en remix som borde passeras till kattlådan av avskyvärdhet!!!

Schlager, söndernötta svenska sommarlåtar, house på tomgång...Inte en bra låt så långt ögat kan nå...Fy helvete! Avskyvärt. Man blir ju fan rädd över hur dålig musiksmak dj's och folk i trakten har. Inskränkt. SKÄMMES!

Det är nästan lite jobbigt att vara så kräsen som jag är. Alla andra verkar ju ha kul. Men jag har det inte. Mitt festhumör sjunker till botten av det djupaste av bottenlösa hav. Meningen med dansmusik är ju att man ska vilja dansa, headbanga, bli glad, bli euroforisk. Men inget av det här kände jag ikväll, inget alls. Jag får lust att aldrig mer betala för att gå in och ta del av denna skit.

Tur att man har fantastiska vänner som väger upp utekvällarna. Tack vare er blir det ändå genomlidligt och minnesvärt. Love You!!!

Nu sitter jag här, full, hemkommen från Strand och är tvungen att hela mitt brustna, musikälskande hjärta med lite bra musik.

Natt

Jag vaknade i morse och kände att detta skulle bli en speciell dag, och så blev det.

-King of Pop lämnade denna värld och jag inledde dagen att göra sit-ups och armhävningar till Thriller.

- Jag lekte hemmafru hela förmiddagen och städade, gick med hunden och såååånt däääärnt.

- Tog cykeln till Stora Rör, hookade upp med Rikard, Björn, My + kompis och badade tre gånger under fyra timmar (15
grader i vattnet så det blev mest solstek). Brände mig gjorde jag määä. Och shit, att cykla hem till mig från Stora Rör i motvind tar ju bannemig en halvtimme. Jåååbiiigt!

-Grillade korv med 6 grabbasluringar i Joppas nyrenoverade lya i Tegelviken (fan korv är inte gott egentligen, men det va bannemig gott idag och jag va hungrig). Sen kollade vi fotboll.

- Fick se en fotbollsmatch som var sådär bra att man funderar på om inte fotboll (när det är som bäst) hör till livets allra bästa ting. Vilken jävla hämtning vi gjorde!!! Förbannat fint U21-landslag vi har. Byt ut det mot A-laget, omedelbart! Och kicka Lagerbäck, för i helvete! Spelglädjen jag såg i dag och som jag sett tidigare under denna turnering får mig att känna mig oerhört hoppfull. Typ som när man hör en singel från ett bands kommande album och vet att det kommer bli stort. STORT!
Att vi inte vann är iofs tråkigt, och visst fan var vi mest förtjänta av att vinna. Men men...Sverige kan aldrig vinna på straffar.

-Vidare till Krögers och KM för öl och massa härligt skitsnack (jag drack inget eftersom jag var nykter chufför). Kände mig full ändå. Gutt.

-Kom hem och fick till min stora förtjusing veta att Kings of Convenience spelar på Nalen i Stockholm 3 Oktober!!! Bara några dagar innan Phoenix spalar på debaser! HERREGUUUUUUUD JAAAG DÖÖÖÖÖÖR.

Puss och godnatt och Japandroids är bäst just nu.

15 grader, det e väl ingentiiiiiiing?

Musik är enligt mig en av världens starkaste krafter. Musik är ju livet. Jag och min gamla medialärare Olle Jonzon delar den meningen, och kanske var det just därför vi fann varandra där på Lars Kaggskolan för 5 år sedan och började byta emo-mixtapes. Sedan dess, någon/några gånger om året, har vi hojtat till när vi kommit över något awesome band.
I går drog jag på mig hörlurarna och tog mina första simtag i Japandroids debutalbum Post-Nothing. Det dröjde inte länge innan jag hade ståpäls. Jag kom att tänka på Olle. "Detta måste han höra!". Jag skrev ett upplysnings-sms. Jag skulle skicka, men upptäckte att jag inte längre hade kvar Olles nummer. I samma ögonblick pep det till i mobilen. Det var ett sms från ett okänt nummer:

"Sitter på buss utanför Seffle, på semester ala hälsa på vänner "roadtrip" och lyssnar musica... Kom o tänka på en okänd låt du nog kan skänka viss uppskattning?! "Lydia - This Is Twice Now" (finns på MyS). Sol!
/ Olle"

Ren tillfällighet eller en samverkande kraft?

Garaget, Hyper Mansion


Essingeleden, 04.30

Klockan 01.44, en måndag.

(notera att jag inte sorterar detta inlägg under kategorin musik)

Vi betalar skatt till staten. Staten äger energiföretaget Vattenfall. Eftersom både du och jag betalar skatt blir vi per automatik delägare i Vattenfall.



I ekomomibilagan i dagens DN avslöjas hur Vattenfall hymlar. De hävdar själva att de är ett bolag som satsar hårt på miljön och förnyelsebar energi. Men sedan 2007 har deras inversteringar av förnyelsebar energi minskat med hela 7,2%, och så ska det tydligen fortsätta fram till år 2013. I dessa tider då vi aldrig varit i större behov av förnyelsebara energikällor minskar istället Vattenfall sina investeringar inom området!



Och inte blir det bättre av att Vattenfall förra året köpte det Holländska företaget Nuon som endast hämtar 3,5% av sin energi från förnyelsebara energikällor. Köpet av Nuon innebär att 3 miljarder av Vattenfalls inversteringar i energi i år kommit från förnyelsebara energikällor. 3 miljarder kan tyckas mycket, men inte när man jämför med hur mycket företaget inversterat i energi producerad från kol. Där stiger siffran upp till hela 30 miljarder!

Vattenfalls VD Lars G Josefsson bemöter kritiken med att säga: "jag tycker att allmänheten skulle vara gladare om vi äger ett kraftverk än om någon annan gör det. Vi arbetar trots allt aktivt med att minska utsläppen. Biomassa har en stor potential, men marknaden styrs ytterst av politiska beslut och vi måste göra omställningen imom marknadens ramar. På sikt kommer politiska beslut som gör att priset på växthusgasergår upp och då utvecklas stödsystem för biomassa också. De inversteringar som vattenfall gör på andra områden gäller i stor utsträckning kärnkraft. Vi är beroende av fossila bränslen och vi måste arbeta utifrån de förutsättningar som finns. Annars handlar det bara om önsketänkande".

Förnyelsebar energi bör vara en av världens och framför allt energiföretagens högsta prioriteringar just nu. Det är en av få bromsklossar till det stora och ständigt surrande avgashjulet. När jag läser detta blir jag arg, rädd och blir ännu en gång påmind om hur jävla illa det ser ut för mänskligheten.

Det har nu gått tre dagar sedan jag postade förra inlägget och precis hade sett filmen. Den hade en oerhört stark genomslagsskraft på mig. Det var länge sedan jag blev så rädd, arg och ledsen på samma gång. Jag fick med en gång lust att förändra hela mitt liv. Jag synade vårt samhälle och världen överlag och såg på allt med gröna ögon. Jag fick lust att kämpa. Jag kände rebellandan växa inombords. Det har nu gått tre dagar sedan jag såg filmen. Jag har haft tid att tänka och fört långa och djuplodade diskussioner med vänner, familj och bekanta.

Många är dom som inte alls verkar särskilt rädda. "Uppvärmningen är en process som alltid pågått på jorden.", "Statistiken i filmen är ju givetvis överdriven", "Man kan inte gå runt och vara orolig hela tiden" är bl a några av de kommentarer jag fått tillbaka när jag förklarat hur illa ute vi är. Visst finns det en stor sannolikhet att statistiken i filmen är överdriven. Det blir ju mer kraftfullt om man fläskar på med höga siffror, givetvis. Men det man inte kan blunda för är filmens foto. Bilder över massiva ödsliga landskap som tidigare varit grönskande regnskog. Stora fabriker och oljeanläggningar som spyr ut avgaser mitt bland fattiga människor som måste gå milsvägar för att hitta vatten. Det är 100% verklighet. Har vi verkligen råd att inte ta det filmen säger på absolut blodigaste allvar? Har vi råd att chansa?

Jag tror inte det.

Även om fredagens chockvåg, den första chockvågen, lagt sig känner jag mig fortfarande lika målinriktad. Jag har förändrats, på riktigt. Jag har fått nya insikter och kunskaper, blivit medveten på ett sätt jag inte var förut. Jag har tänkt igenom min vardag och funderat på vad jag kan göra för att bidra med mitt strå till stacken. I dag avstod jag t ex från att äta kött och lagade min första vegetariska rätt på hemmaplan.

Att ta cykeln och åka kommunalt, köpa second hand, handla ekologiskt, stänga av elektroniken och försöka att inte äta kött är små ändringar i vardagen som kräver viss omstrukturering, men som är långt ifrån omöjliga. Och det är väl där vi måste börja, med de små stegen.

Att ändra något på det stora hela är inte lätt, snarare är det en omöjlig uppgift. Vi i Sverige är hästlängder före andra länder när det kommer till miljömedvetenhet. Det krävs betydligt större åtgärder och beslut från högre röster om resten av världen ska kunna gå mot rätt riktning. Det är där störst förändringar måste ske. Men genom att göra det man kan i sin vardag och värld bidrar man med sitt strå till stacken och knuffar den stora skutan några tusendelar av en millimeter åt rätt riktning.
För om folk bara fortsätter vara naiva, trångsynta och bara står och tittar på kommer verkligen ingenting att hända och mänskligheten knuffas närmre och närme det bottenlösa stupet .

Om 10 år kanske jag står där och väljer att inte skaffa barn för att jorden inte längre är en plats värd att uppleva. Och så kan man ju fundera på det där med överbefolkning också...

Jag har en fet klump i magen just nu.

Alla som byr sig om sitt liv, om sina nära och käras liv och om naturen måste se denna filmen NU. Undvara 1,5 timme i ditt stressiga och konsumtionsfyllda liv.

Och detta är ingen jävla lek. Detta är på liv och död. Att se denna filmen och att ta till sig/sprida vidare den information den har att säga är en absolut nödvändighet om vi ska överleva. Ja, jag vågar faktiskt säga det.

Det kan gå fort. Vi snackar 10 år. OM 10 år, eller mindre kan du vara död. Dina barn kan vara döda. Dina föräldrar kan vara döda. Konsekvenserna av människans utbredning här på jorden är sinnessjukt skrämmande. Det går inte längre att vara cyniska. Vi kan inte längre blunda för den skada vi orsakat genom produktion, konsumtion och förökning.

FAKTA
-Halva jordens skog har skövlats. 13 MILJONER hektar skog skövlas varje år!
-2 % av Haitis skog finns kvar
-Jordens islager är 40% tunnare i dag är vad det var för 40 år sedan.
-80% av berget Kilimanjaros snö/is har smält bort.
-20% av jordnes befolkning använder 80% av jordens resurser.
-Arter dör 1000 gånger snabbare idag än vad de skulle gjort naturlig väg(utan människans påverkan).

Jordens kretslopp är rubbat. Allt som från början var sammanlänkat och i harmoni är ur balans. Isen smälter, vattnet förgiftas, träd och koraller som producerar syre dör, världen torkas ut, vegitationen brinner upp och sprider dödliga gifter.
Natur och pengar har en likhet - ju mer vi använder dom, desto djupare gräver vi vår egna grav.

Faktan ligger på bordet. Vi spelar rysk rolett. Vi har en pistol mot vår tinning. Det sitter ett skott i. Vi snurrar. Trycker på avtryckaren. Vi kan ha lite tur och skjuta upp vår död...klick...klick...klick. Men till slut kommer skottet att gå av. PANG. Det är oundvikligt, om vi inte agerar JÄVLIGT fort.

Nu är det upp till oss att ta till oss faktan som läggs fram i filmen, ta den på absolut blodigaste alvar och ändra våra liv. Om vi inte gör det kommer vår ras att dö. Det är oundvikligt.

Jag har en stor jävla klump i magen. Jag skakar. Om 10 år, eller tidigare, kommer kanske jag och de jag håller kära inte längre vara vid liv på grund av att vi inte tagit ansvar gentemot varandra, gentemot vår underbart vackra jord.

Just nu låter jag som någon Greenpeace-aktivist. Men just nu känns det helt befogat och absolut nödvändigt.

Se filmen och sprid den till alla du känner. Skriv om den, be andra skriva om den. Hur får man liksom en hel värld att ändra sina vanor och rutiner?

Lars Hallén har börjat. Gör det du också.

Tack

Häromdagen vaknade jag med en oerhört stark tillbakalängtan i magen. Det var ju snart ett år sedan jag och mina kompanjoner tog flyget över Atlanten för att göra vår drömresa. Då vi äntligen fick uppleva all den kultur vi så länge insupit, på riktigt.

Jag kom bland annat att minnas
- när jag steg ut ur planet och tog mitt första andetag av den varma Kaliforniska kvällsluften.

- när jag såg Hollywoodskylten IRL och fick gåshud (det var då jag förstod att jag faktiskt var där!)

- alla skate/surfshops som spelade musik jag lyssnar på och inte skäms för och som hade kläder jag faktiskt trivdes och passade i.

- alla vänliga människor(åtminstone på ytan) som alltid frågade hur det var med en.

- att köra bil på natten aldrig varit så underbart stämningsfullt.

- när vi körde in i Newport Beach och lyssnade på Phantom Planet's California för att försöka återskapa the O.C så mycket som möjligt.

- att det mesta var XL (bilarna, storleken på portionerna, utbudet i mataffärerna osv...)

- att sitta på en klippa i Grand Canyon och blicka ut över de blodröda bergen i solnedgången är bland det mäktigaste jag upplevt i naturväg i hela mitt liv.

- ett märkligt stripklubbsbesök och den outhärdliga värmen(runt 40 grader) i Las Vegas

- att bada naken i en kall jävla flod fylld med ormar i Sequoila National Park!

- när mitt mod gick från level 0 til level 20 under en dag på Six Flags(från att inte vilja åka något till att åka ALLT!)

- att San Diego var en förbannat fin och trevlig stad.

- att San Francisco inte kändes så jävla AWESOME som alla lovade (dock en förbannat fin stad som jag borde ge en till chans).

-Big Sur! BIG SUR!!!

Så många härliga människomöten, vykortsvackra vyer och nya intryck.

Hur som helst längtade jag tillbaka så mycket att jag satte ihop världens kanske längsta Kalifornienroadtrip-kollage(i kronologisk ordning givetvis). Stort tack till mina reskamrater Eric och Jim!

En kall jävla höstdag som denna (6 bgrader ute) drömmer jag mig tillbaka till förra helgen. Så här såg det ut då:

Långholmen(lördagen)


'

Gröndal(söndagen)

Som väntat åt han mig ur huset



Men han höll även min hand när vi va ute och gick


Och bjöd på lite cirkuskonster


Jag saknar honom redan. Låt oss hoppas att det inte tar 2 år innan vi ses igen denna gång.

Och den här skåningen ska sova hos mig ikväll. Hur fan ska jag kunna tillfredsställa hans behov imorn vid frukosten???

(Maträtten på bilden kallas Vulcano och är tydligen något Petter(ja han heter faktiskt så) själv kommit på).

"Det handlar om att bygga på höjden så man får plats med mer" / Petter