GTA IV, GTA IV, GTA IV!!! Om precis en månad är det dags. Som jag har väntat. Har nog inte sett fram emot ett spel såhär mycket sedan GTA III. Det var 7 år sedan. Då revolutionerade Rockstar hela actiongenren. Nu ska dom göra det igen - med ett minutiöst detaljerat och stämningsfullt New York, med den precisa och avancerade Euphoria-motorn, med en mörk och pricksäker handling om en korrupt ryss och hans väg till toppen av brottslighetens toppskikt, med ett omarbetat och mer följsamt kontrollsystem, med 18 proppfyllda radiostationer och med ett multiplayerstöd för upp till 16 spelare. På pappret är det svårt att inte se hur GTA IV skulle kunna bli ett av de bästa och roligaste spel som någonsin skapats. Nu är vi där igen...förväntningarna. Men jag tvivlar fortfarande inte. En månad kvar nu...






Vi har dock ett STORT problem, eller två snarare. 29 april är inte bara dagen då årets mest lovande spel släpps, utan även dagen innan valborgsfirandet går av stapeln i Lund samt dagen innan vårat slutprojekt i den nya javakursen kanske ska redovisas. Då tänker ni - "Meh, det är ju lugnt. Det släpps ju dagen innan". Jo det är sant, men GTA-spelen är inga spel man bara sitter med en dag. Det är spel man streckspelar över flera dagar. Det är spel som gör att folk struntar i att gå till jobbet, spel som får elever att skolka. Det är spel som bör klassas som en drog. Jag knarkar ju inte, men ibland måste man. Jag hade faktiskt tängt att låsa in mig i ett par dagar. Nu får jag prioritera, och det kommer göra ont.

Sista trailern

Solen sken. Vi cyklade backar upp och backar ner för att ta oss till en liten ö på andra sidan smörfabriken. Linus fiskade lite. Lasse åt en hel vetelängd själv och halkade på ett par hala stenar. Jag njöt mest av den varma solen, den vackra naturen och min första Snickers på väääldigt länge.

Idag kommer solen sända sina varmaste och mest njutbara strålar till jorden, fåglarna kommer sjunga sina skönaste sånger, träden kommer klä sig i sina elegantaste blomsterkostymer och alla människor i hela världen kommer dansa och sjunga av glädje och välbefinnande. Varför det? Jo, för att jag har bestämt det!

Today is a good day.

Jag,Fille,Chrille,Vanilla,Nykter,Chralle + fler. I början av juni sätta vi oss i en minibuss och kör ner till Tyskland, eller närmare bestämt Nürnberg, för att gå på den tre dagar långa festivalen Rock Im Park (samma band och samma dagar (6-8 juni (parantes i parantes i parantes) som Rock Am Ring fast i Nürnberg istället för Nürnburgring).

Band att se: Rage Against the Machine, Metallica, Incubus, The Verve, Stereophonics, The Offspring, The Prodigy, Hot Chip, The Streets, Motörhead, Coheed & Cambria, Bad Religion, Justice, Jimmy Eat World, Queens of the Stone Age, Babyshambles, In Flames, The Hellacopters, Disturbed, Johnossi, Danko Jones, Css, Booka Shade, Manic Street Preachers, Kate Nash, Rooney, The Futureheads m fl...

1360 kr fattigare.

Sommaren ser bara mer och mer lovande ut ju närmre den kommer.

Datorer ska alltid krångla när man minst vill och minst behöver det. Nu har min 2 år gamla burk börjat strejka. Satt och vektoriserade i Illustrator (vilket jag tänkt göra de kommande dagarna), stack till gymmet, och när jag kom tillbaka märkte jag direkt att något var fel. Musiken hackade till mest hela tiden och muspekaren frös gång på gång fast på skärmen. När jag sedan skulle sätta på datorn efter att ha stängt av den ville den inte starta överhuvudtaget. Om det berodde på virus eller maskinvarufel vet jag faktiskt inte, men har svårt att se hur jag skulle kunnat få virus. Efter en hel del pill med ramminnena (plocka bort och sätta i igen brukar funka av någon konstig anledning) startade äntligen burken igen. Har kört lite backup på väsentligheterna (nej jag har faktiskt ingen porr och det är nog bara Joppa som skulle backupa sin porrsamling) och installerade nyss om drivrutinerna till grafikkortet. Just nu flyter allt på relativt fint må jag säga, men ibland laggar det till på skärmen. Antar att det kan vara grafikkortet som strejkar. Blir nog en omformatering ändå (imorgon) för att se vart felet sitter. Stay tuned.

Jag ska verkligen försöka hålla huvudet högt, försöka se förbi skavankerna och missären, försöka härda ut. Tänka positivt - ja det ska jag bannemig försöka göra! Men det är fan inte lätt alltså, inte i den här jävla hålan, Sveriges blindtarm. Jag får känslan i magen direkt när jag stiger av tåget, och inte blir det bättre då jag kommer upp till Fridhem, till mitt delade kryp in. Jag vill bara härifrån, tillbaka till Kalmar eller ner till Malmö.

Jag flyttade liksom från Kalmar för att få något större, något med lite mer fart och fläkt. Ironiskt nog saknar jag nu till och med den stad jag förra sommaren ville lämna. Bara det säger ju en hel del. Visst, man måste se till utbildningen, men jag har insett att det inte räcker för mig.

Den största orsaken till att jag känner såhär är givetvis javan och jag vet ju att vi kommer läsa något mer intressant efteråt. Men faktumet kvarstår - det händer fan aldrg något i denna stad. Jag saknar omväxlingen, att träffa nya människor, att få nya intryck, att kunna gå till en fest där jag bara känner den som bjuder mig, att bara sitta på ett fik och spana kvinliga former - saker som alltid varit givna, men inte längre, inte i Karlshamn.

Med handen på hjärtat vet jag redan nu att jag aldrig kommer kunna stå ut i tre år, det finns liksom ingen som helst jävla möjlighet. Isåfall krävs det ett mirakel. Men jag tänker inte sitta här och må dåligt, känna mig begränsad. Då gör jag mig själv en otjänst.

Vi får se hur detta går, men jag ska bita ihop, kämpa, blicka framåt.

Nu har jag äntligen lyckats sova!

En timmes sömn mellan onsdagen och torsdagen, kanske fyra timmars sömn mellan torsdagen och fredagen och inatt kändes det typ som om jag vaknade en gång i halvtimmen. Hur svårt ska det egentligen vara att lyckas somna? Jag menar, jag känner mig trött men kroppen vill liksom inte slumra in. Det är frustrerande dom fan. Och inte mår jag särskilt bra av det. Har kommit fram till att jag behöver mina sömntimmar om jag ska fungera, om jag ska kunna vara pigg, glad och alert. Just nu är jag inte den jag brukar vara, and that's a bitch. Har nog gått ner några kilon igen också. I hate that feeling. Vill ju gaina! Förmodligen är stress, orolighet och ångest de främsta anledningarna men visst är det nog så att sömnbristen också drar sitt strå till stacken. Kalmarvisiten skulle ju vara något av en semester, ett tillfälle för återhämtning och vila. Skärpning!

Förfest i finfåtöljer och musik genom sprängda tv-högtalare. Full på två öl.


Kära återseenden, halsdukar och toalettbesöksutvärderingar på KM.


Tung house, glada människor och Kalmardans(tm) på Fula Fisken.


Efterfeeeeeest till klockan seeeeeeex!

Efter 2,5 timme (kanske rekord) i mobiltelefon mår inte huvudet så bra. Man är helt varm och mår lita illa. Gud vet vad som kommer växa ut ur örat om sisådär 20 år. En penis kanske?

Här är den självmordsbenägne kinesens 10 mest våghalsiga stunts någonsin. Respect!

Art Gallery / The Res / Skate

Hur farligt är det egentligen att dricka mjölk som gick ut för fyra dagar sedan?

För det är precis vad jag nu har råkat göra.

Fakerök och sådant. Och män i lysande västar. Det är action i Karlshamn vill jag lova!

Inte lika galet som när jag och Schäfer är i högform, men ändå! Luftgitarr for the win!

För alltid en av världens bästa låtar liksom.

Visst finns en del av Pokemon-fantasten kvar i mig. Varför sluta samla? Snart har jag 1000!

Jag och tandborstar går inte riktigt ihop just nu. Igårkväll när jag skulle borsta gaddarna fumlade jag iväg min nya tandborste så att den landade på golvet nedanför toastolen. "Skabbigt att borsta tänderna med den nu liksom", tänkte fulla jag och gurglade munnen med tandräm och munskölj istället. Idag skulle jag koka tandborsten för att få bort de misstänkta bacilluskerna. Råkade glömma den stackars borsten i grytan. Efter 15 minuter i kokande vatten var den obrukbar (jupp, jag testade den).

Idag inhandlades en ny tandborste - en orangegrön och blommig Jordan (Är så fattig att jag egentligen inte ens har råd att köpa tandborstar). Den är dock lite rädd, för den vet hur fummel-Johan har behandlat sina tandborstar den senaste tiden.


 

Snacka om en oväntat lyckad utekväll.

- Gick runt på stan och intervjuade folk med osynlig mick.
- Filmade ett bråk/en misshandel på Karlshamns torg. Daniel sprang fram och avbröt det hela.
- Jag fungerade som vanligt som dans-katalysator på kåren.
- Jag och boysen (speciellt Chrille) röjde som fan till New Noise. Folk flög in i stolar och grejer. Helt klart topp 10 låtar som någonsin gjorts.
- Tog som vanligt kort på folks dasar när det skulle kissas utomhus. Har blivit min specialitet.
- Försökte få folk att sjunga med till Idas sommarvisa i kön till Harrys.
- Hade någon märklig diskussion om kvinnors bakdelar när vi gick hem över kyrkogården.

Han hänger med ikväll! Och han har faktiskt druckit ur cidern han håller i handen! Times are changing!

Förkrök



Skicka honom till finalen vafaaaaan!

Före 100 minutarn


Efter

Idag är det studentfest här i Karlshamn. St Patricks Day ska tydligen firas - visserligen två dagar för tidigt, men en lördag passar ju bättre för festande än en måndag.

Dagens första del/tävling heter 100 minutarn - en Karlshamnstradition där deltagarna måste dricka 4 cl öl varje minut i 100 minuter, eller mer. Om man räknar på detta blir det 8 starköl på 100 minuter! Helt galet. Självklart blir folk mer än helikopterfulla och börjar spy så som drakar spyr eld. Har ingen aning om hur många som kommer delta i denna galenskap, men självklart kommer jag dokumentera och uppdatera er med bilder.

Just nu håller sexmesteriet på att förbereda på Fridhems innegård.

Alien är fortfarande filmhistoriens mest geniala och skrämmande monster. Jag och boysen är också överrens om att den första Alien-filmen (Ridley Scott) är bäst - inte för att man får se rakt upp i Sigourney Weavers sköte men för att stämningen är så oerhört vattentät. Tvåan (James Cameron) är en helt annan sorts film. Inte lika läskig som sin föregångare (lilltjejens skrik är läskigast) men helt klart rik på shyssta actionscener.

Nu - sömn.

Finns det något annat band i Sverige som lyckas förmedla lika mycket glädje?

Billie The Vision and The Dancers - Summercat

Typ alltid såhär det ser ut i Karlshamn. Morgonen är fin, med klarblå himmel och en glad sol som skiner. Sedan kommer de där mörka och ledsna molnen och fäller sina tårar. Plugga utomlands nästa?

Obs - Lasse har inget dansband i verkligheten även om han gärna skulle vilja ha ett.

Sitter här och färdigställer veckans spelrecensioner och har min nya tandborste i munnen. En grön/transparent Sensodyne med mjuk borste. Den känns sjukt skön redan under jungfrufärden! Mådde lite dåligt igår kväll då jag insåg att jag hade glömt köpa tandborste...IGEN. Innan denna borstningen hade jag liksom inte borstat gaddarna på två dagar! Sjukt äckligt, jag vet. Men jag gurglade åtminstone munnen med lite tandgräm. Nu blir det tandborste och tandtråd 4 REAL!

Det ringer på dörren. Jag öppnar

Grannen: Är eran soppåse full?
Jag: Ja, vadårå?
Grannen: Nae, Jehovas vittne kommer snart. Dom ska få en liten present.

Fille får soppåsen och går in till sig.

Några minuter senare ringer det återigen på dörren. Jag tassar dit och kisar genom titthålet. Där står en man och en kvinna med något som ser ut som böcker. Jag öppnar inte.

Java och regn. Kan det bli mycket värre?

 Man har ju i alla fall tak över huvudet.

Jag kunde tyvärr inte springa ut men de andra sa att båten lät som om valen Willy hade legat innuti. Only in Karlshamn.

Eller mutor kanske man ska kalla det. Men fatta när en tjej kommer in i ett rum fyllt av killar och erbjuder godis och lysande pennor om man bara fyller i en liten blankett. Klart man inte bangar. Man säljer sig.

Alltid lika trevligt.

Idag var jag på mitt livs andra begravning. Trots att jag inte hade träffat personen i kistan kanske mer än tre gånger var det omöjligt att inte fälla tårar. Tårar och sorg smittar. Man lider med de nära anhöriga, fångas av den vackra musiken, berörs av alla tacktal och avsked. Tänker på om man själv skulle hamna i samma situation, tänker på sina egna nära och kära. Det kändes skönt att närvara idag. Skönt att få visa att man bryr sig. att man finns där. För man vet att den drabbade personen behöver det. Jag är stolt över min vän Karro, för att hon lyckats visa sådan styrka och kraft trotts att hennes mor så hastigt slitits ifrån henne. Lena hade varit stolt över sin dotter.

Alltså, nu när jag tänker efter är det ganska skrämmande att ha 9 älgar på balkongen. Man glömmer liksom bort känslan av att inte ha någon älg där. Men nu har dom äntligen flugit iväg - kanske återvänt till blåbärsskogen där dom en gång föddes. Jag hoppas mest på att dom förbir där ett tag till. För fatta liksom att ha 9 älgar på balkongen, som varje morgon - när du sitter och äter din fina frukost - bara står där och glor.

Har verkligen inte kännt mig sugen att skriva här på bloggen den senaste veckan. Haft fullt upp med skola och recenserande, så det har inte direkt hänt något speciellt i mitt liv. När det inte händer något kul är det svårt att finna motivation och saker att skriva om. Många uppdaterar frekvent och skriver flera inlägg per dag bara för sakens skull, men jag är inte sån. Inte  just nu allafall.

Ikväll packar jag återigen min otympliga resväska och tar tåget till Malmö. Massa skojsigheter står på schemat under helgen! Mina tjejkompisar har tyvärr inget internet så ni Blomborg-fans får snällt vänta på bättre tider. Typ söndag kväll då jag kommer hem till Kalmar.

Puss

Jag vet att energidryck och kaffe har dålig inverkan på min blåsa, men ändå så dricker jag. Får skylla mig själv.

Usch vad mycket ångest jag hade i morse. Att  vakna upp med vetskapen om att man ska tillbringa hela dagen i ett trångt klassrum och försöka förstå Java medans solen skiner på en klarblå himmel utanför är inte kul, inte kul alls. Det har nog inte gått en dag sedan kursen började då jag inte haft seriösa funderingar på att ligga kvar i sängen och skita i att gå till skolan. Så har jag inte kännt sedan jag började här på BTH. 

Det känns skit att läsa 7 veckor av någonting man redan vet att man inte kommer syssla med i framtiden. Det fanns en anledning till att jag valde visuell inriktning istället för programering. Jag har aldrig varit mattesnille, jag har varit kreativ och estetisk. Visst att det är bra att ha lite insikter,  men 7 veckor inom ett område som inte ens är mitt område känns OVERKILL. Under denna tid hade jag t ex kunnat jobbat mer med After Effects, lärt mig expressions och blivit grymmare än grymmast.

Jag får väl bara acceptera läget och fortsätta vakna med en klump i magen varje morgon i några veckor framöver.

Jag trivs i min mustasch, och jag tror att de flesta som känner mig vant sig vid att se mig i den. MEN, mustaschen har medfört en ful ovana. Jag biter i den, hela tiden!

"Hur gör man då detta?" tänker ni som inte har mustasch eller ni som har mustasch men som inte gör det. Jo, man liksom trycker ner överläppen med hjälp av pekfingret så att mustaschen hamnar i ett fint läge mellan tänderna. Sen är det bara att bita på.

"Varför ska man då göra det?" tänker ni. Tja, vem vet. Det är ju som sagt en ful ovana. Men kanske för att det känns bra, för att det avlastar lite stress eller för att det helt enkelt GÅR att göra det.

Sen är det ju inte direkt så att jag biter bort hela mustaschen. Bara vissa hårstrån som sticker ner eller ut lite för långt. Men vem vet, detta kanske bara är början.

Men jag tänker fan inte låta det gå så långt som för denna killen, som helt klart börjat övermissbruka detta med mustaschnaffsande.


Epic fail.

Hatar när något man ser fram emot skiter sig. Nu blev den kommande veckan genast mycket tråkigare.

Förfest hos Joppa med schlager (trots viss motvilja från somliga). Klockan blir dags för utgång. Oerhört nära att folk röstar för Palace. Jag bara "fuck no". Lyckas tillsammans med syrran övertala gubbarna att istället dra till en folkhögskolefest i Skogsby på Öland. Varför inte våga lite liksom!? Två bilar lastas med folk. Vi åker över bron. Jag är faktiskt fullare än vad jag varit på väldigt länge. Får okontrollerade skrattattacker och ringer upp folk jag nästan inte känner längre.

Framme i Skogsby.

Spelningen har precis slutat. Folk hänger i korridor. Inte så mycket folk. Börjar diskutera svampplockning med en tjej och hävdrar att jag är kung inom området. Tror det går hem.

Någon kör igång Pogo med Digitalism i ett av studentrummen. Jag går dit. Grabbarna hakar på. Vi börjar dansa.

Helt plötsligt börjar folk strippa sig bara på överkroppen. Tror Joppa är den första att haka på. Sedan börjar vi klä av varandra. Inom loppet av några minuter har det lilla rummet fyllts av 25 halvnakna människor som gnider sina  svettiga kroppar mot varandra till tonerna av Daft Punk, Familjen, Slagsmålsklubben mm. Glädje. En tjej har piercing i bröstvårtan. Folk hoppar i sängen. Sängen blir dränkt i öl.

Bilen till Kalmar avgår lite efter 2.

Somnar efter 5.

RANDOM