Hundbajs, spya, kattskit...det är ord som dessa jag vill slänga ur mig när jag tänker på dansmusiken på Kalmars/Ölands uteställen. Alltså det är ta mig fan riktigt jävla dåligt. Jag mår fan illa. Piss!

Jag älskar musik mer och mer för varje år som går. Mitt musikhjärta slår hårdare och hårdare för varje dag jag är vid liv. Just nu har jag kommit till ett stadie då bra musik på en utekväll nästan är ett krav för att jag ska kunna ha kul, eller åtminstone kunna dansa. Jag var på Strand i Borgholm ikväll. Jag hörde en bra låt, EN bra låt på hela kvällen!!! Låt mig säga det igen: EN JÄVLA BRA LÅT! Detta var Daft Punk's underbara kärleksdansballad Digital Love. Men när man väl fått höra refrängen och är beredd på att ta i från tårna för att sjunga och hoppa till refrängen, då byter dj-jäveln låt!!! HELT JÄVLA OACCEPTABELT!!! Och så spelades Where's Your Head At med basement Jaxx (kanske världens genom tidenras tyngsta elektroniska låt). Men så spelar dj-jävlen en jävla remix av låten, en remix som borde passeras till kattlådan av avskyvärdhet!!!

Schlager, söndernötta svenska sommarlåtar, house på tomgång...Inte en bra låt så långt ögat kan nå...Fy helvete! Avskyvärt. Man blir ju fan rädd över hur dålig musiksmak dj's och folk i trakten har. Inskränkt. SKÄMMES!

Det är nästan lite jobbigt att vara så kräsen som jag är. Alla andra verkar ju ha kul. Men jag har det inte. Mitt festhumör sjunker till botten av det djupaste av bottenlösa hav. Meningen med dansmusik är ju att man ska vilja dansa, headbanga, bli glad, bli euroforisk. Men inget av det här kände jag ikväll, inget alls. Jag får lust att aldrig mer betala för att gå in och ta del av denna skit.

Tur att man har fantastiska vänner som väger upp utekvällarna. Tack vare er blir det ändå genomlidligt och minnesvärt. Love You!!!

Nu sitter jag här, full, hemkommen från Strand och är tvungen att hela mitt brustna, musikälskande hjärta med lite bra musik.

Natt