Gresskar på norska heter på svenska: Pumpa...pumpa.

Google Trends är ett underbart tidsfördriv där man kan se hur stor internettrafiken varit för en viss sak. Efter lite research på Hyper Island hittade Sean internettrafiken för Anal Fisting sedan 2004...

I fredags ställde min grupp ut vårat projekt (Captain Flow) tillsammans med ett 20-tal andra prototyper. Allmänheten och folk från branschen var där och minglade runt tillsammans med Digital Media 10 Stockholm/ Karlskrona. Blev så oerhört imponerad av alla gruppers slutresultat. Riktigt grymma grejer och mycket hårt arbete bakom!

Från början var det tänkt att vi skulle kunna måla i 3D i ett 3D-rum med våran Wii-mote (dvs att man skulle kunna måla med vår hemmagjorda sprayburk i luften och att resultatet skulel visas i ett program på datorn). Tyvärr stötte vår programerare Max på problem på vägen och vi fick banta vårat upplägg. I den färdiga prototypen kunde man endast tilta sprayflaskan i olika vinklar (ungefär som en joystick) för att styra en pensel/prick på en projektorduk. Man kunde byta färg och ändra storlek på penseln. När man väl var färdig med sitt ritande fick man se sitt konstverk snurrandes i 3D. Det hela var faktiskt riktigt roligt och man skulle kunna säga att vi skapade en helt ny konstform.

HÄR i vårat dynamiska webbgalleri finns alla konstverk från fredagen (notera mitt försök att rita jesus med julgran (bilden längst upp till höger på första sidan)).

Om ni vill läsa mer om projektet kan ni gå in på www.captainflow.com

Vår porriga monter


Ni ser ju hur förtrollad och koncentrerad man blir när man ritar, sittandes dessutom.


Karin in action.


Visitkorten jag designade och den bastanta sprayflaskan.


fram och baksida (alla korten var unika med olika fram och baksidor).


Lite pelardekoration.

Fyfan vad jag hatar dom. Dom stoppar in mjukisbrallorna i sportstrumporna, svär, super tills dom spyr, knullar runt som kaniner, är högljudda. De tror att de äger världen och tar ingen hänsyn till folk runt omkring sig. Man får ju fan skämmas. Tur att jag aldrig var sådan själv i den åldern... Fruktar inför dagen (om den kommer) då min dotter (om jag nu får någon) blir likadan.

Suck

Exakt vid denna tidpunkten för ett år sedan tog jag min cykel och begav mig ut i Karlshamns utkanter och vandrade runt med brandgula höstlöv till knäna. Jag njöt av tystnaden, av naturens skönhet och dess kraftfullhet. I går tog jag och Stefan på oss skorna och vandrade från Gröndal, till Vinterviken, till Aspuddens utkanter. Vi pratade om livet, om kvinnor och komplexa känslor. Luften var så klar den bara kan vara under den här årstiden och solen sken. Allt var så vackert att jag nästan blev tårögd. Det jag saknat med Karlshamn är främst den sköna naturen. Det kändes fantastiskt i går när jag insåg att sådan natur bara ligger ett stenkast från mitt boende här på Gröndalsvägen 112, samtidigt som stadens puls bara ligger 15 minuter åt andra hållet. Det bästa av båda två världar. Gröndal är kanske ett av Stockholms absolut mulligaste områden och jag har turen att få bo där.

I somras, på Rock Im Park såg jag Sveriges bästa rockband avsluta hela festivalen. Det var festivalens bästa spelning. The Hellacopters har nu i helgen, på Debaser Medis, sina två absolut sista spelningar NÅGONSIN. Åtminstone har de själva sagt att det inte blir något mer efter detta.

Spelningarna har länge varit utsålda. Jag liksom: "DOH". Men idag kikar jag in på lugers hemsida och upptäcker till min lycka att det finns biljetter kvar. Björn ringer. "Det finns ett svenskt band jag alltid velat se, men aldrig sett och det är Hellacopters. VI MÅSTE GÅÅÅÅ!" jag ringer Leo. Han är på. Kikar återigen in på lugers hemsida. Biljettstatus: UTSÅLT. Jag bara: "NOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO". Kollar 10 minuter senare. Biljettstatus: FINNS. Snabbt som attan lägger jag 3 biljetter i kundkorgen och lyckas avancera ända tills jag får bekräftelsen. "Dina biljetter är nu levererade till din mail". "JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!".

Så nu ska jag, Björn och Leo gå på The Hellacopters nästa sista spelning. Detta kan bli så fruktansvärt bra. Jag är så pepp att jag nästan bajsar på mig.

Boys And Girls In Love


Time (alternative cut)

Idag har jag vandrat som en pingvin, som någon som fått stock, som någon som har stockar i båda byxbenen, som någon som skitit på sig. Jag har skrattat åt mig själv när jag insett hur jäkla dumt det måste sett ut. Jag har haft en av mitt livs värsta träningsvärker. Denna gången i ljumskarna. Vanligtvis tycker jag att lätt träningsvärk bara är härligt, men när det gör så ont att man inte kan röra sig normalt är det inte gött någonstans. Måndagens gymdebut satte helt klart sina spår i de otränade musklerna. Idag har jag lidit och känt mig handikappad, big time.

Max Payne-skaparna Remedy har stött på stora problem under utvecklingen av actionthrillern Alan Wake och spelets releasedatum blir framskjutet gång på gång. Men idag släpptes den nya, hett efterlängtade trailern som bevisar att Alan Wake fortfarande är med i kampen om världens just nu mest efterlängtade spel.

Annenhver på norska heter på svenska: Varannan...varannan.

Första gympasset avklarat.

Almquist! Du kommer ligga i lä!

Robert - den tredje medlemen i kollektivet dök aldrig upp, inte heller hans 20-tal vänner som skulle komma.  Stefan och jag var lika förvånade som besvikna, men vi donade så mycket  vi kunde på egen hand.  Vi köpte och lagade mat, tände ljusen och möblerade om hela lägenheten för att få plats med ätande och dansande gäster. Det blev en trevlig kväll där gamlingarna satt och deeptalkade på övervåningen medan vi ungdomar dansade sönder vardagsrummet på nedervåningen. Tror nästan hälften av dom jag bjöd inte dök upp, vilket var lite tråkigt. Sjukdom och brist på pengar satte stopp för en hel del. Men väldans festligt att Leion, Petra och Kalle kunde komma förbi, och alla ni andra också, givetvis!
Idag har jag haft en saftig nackspärr. När musiken är bra kan jag helt enkelt inte tygla min galna sida.

Kempetorsk på norska heter på svenska: Haj...haj

Det är folle, theface och jurassic-park-themet.

och så är det korvfest:

1950 / 1956


1970 / 1972


1976 / 1980


1988 / 1990


1996 / 1998


2000 / 2007

En påminnelse! Du heter ju Saur i efternamn (som du vet), och om du får en son i framtiden MÅSTE du döpa honom till Dino!

Dono Saur....Dinosaur!

Huske på norska heter på svenska: Gunga...gunga.

Blev tyvärr ingen spelning igår. Ingen som ville/kunde följa med, plus att 360 kr kändes lite mycket (bästa uttrycket). Däremot drog jag, Harald och Samuel till RaBARber vid St.Eriksplan och drack lite öl och lyssnade på jazz.

Samuel köpte och åt sitt livs första ostron för 40 kr.


raBARber har en del erotiska och skojiga 60-talsaffischer på väggarna.

En så stor stad, så många människor, men så svårt att dra med någon på spelning.
Ikväll intar The Last Shadow Puppets (Alex Turner från Arctic Monkeys och Miles Kanke från The Rascals) Cirkus scen. Deras debutskiva The Age Of The Understatement låter både spaghettiwestern och agentfilm från 60-talet, men känns samtidigt oerhört fräsch och modern.

Verkar tyvärr som om jag blir tvungen att gå själv...

The Last Shadow Puppets - Standing Next To Me

Kone på norska heter på svenska: Hustru...hustru.

till vänster

VARJE GÅNG jag handlar något i valfri matbutik:

Kassörska: Kvitto?
Jag: Nej, släng det.
Kassörska: Tack.

Vadå tack? Tack för att de får behålla mitt kvitto? Tack för att de slipper anstränga sig och slipper räcka fram handen med kvittot till mig? Jag förstår ingenting...

Gulrot på norska heter på svenska: morot...morot

Murrig fåtölj + murrigt gitarrfodral + punkig drake


Den ståtliga körkan


Två Kalmarflugor i en smäll


Kebab by the å


Banjo!!!

1. Det är fredag och fest på Hyper Mansion. Efter några timmar sedan senaste måltiden känner sig Johans mage lite tom och skriker "MAT!". Den säger åt Johan: "Pssst. Du gillar ju mackor, likaså jag. Kolla om det finns lite mackor i köket".

2. Johan närmar sig skafferiet och tittar sig försiktigt om för att försäkra sig om att ingen ser.


3. Johan börjar rota i skafferiet, men hittar inga mackor.


4. BUSTED! Johan upptäcker att han inte är ensam.


5. Johan skäms och börjar bortförklarar sig. "Det var min mage som sa åt mig att göra detta".

I fredags var det då äntligen dags. Inflyttningsfest i det gigantiska Hyper Mansion på Stora Essingen. Jag var nykter (två helger i rad med fest både fredag och lördag kändes lite too much) men kände mig ändå full och tog massa överraskningsbilder på klasskompisar till deras förtret. En förbannat fin kvällajävel.

Här har ni några godbitar

Sorry Jocke, men jag måste sno lite från dig och erkänna hur pass berörd jag blir av se denna videon.

Jag har många drömmar här i livet. Jag vill få ett grymt jobb där jag känner att jag utvecklas och har kul, jag vill träffa mitt livs kärlek, jag vill bli grym på att surfa. En annan dröm jag alltid haft är att som låtskrivare/sångare i ett band stå inför en publik beståendes av 60-80 000 människor och sjunga samtidigt som dessa människor sjunger mina egna låtar för full hals. Att stå där, ha alla ögon mot sig och bli fullständigt älskad. Att stå där och höra 80 000 röster sjunga något jag själv skapat. De sjunger för att jag har påverkat deras liv, för att jag har fått dom att känna känslor. De sjunger för att hedra mig, för att ge kärlek tillbaka. Det är ömsesidigt.

Min forne idol Dave Grohl står där på Wembley Stadium inför 86 000 människor. Han och resten av bandet ska avsluta en av deras kanske största och bästa konserter någonsin. De ger publiken en fullkomligt euroforisk och explosiv version av svartsjukedramat Best Of You. Dave slutar spela på sin gitarr. Han blickar ut över det magnifika människohavet och hör deras öronbedövande applåder. Det är det enda som hörs. En armé beståendes av 86000 själar som hedrar deras kung, deras hjälte. Till slut kan Dave inte hålla tillbaka. Han börjar gråta. Han begraver sitt ansikte i sina händer och gråter. Min forne hjälte gråter och jag gråter också. Jag gråter för att detta kanske är mitt livs allra högsta dröm, för att det kanske är det mäktigaste en människa kan uppleva. Musik då den är den största av livets krafter. Kärlek.

Foo Fighters - Best Of You (Wembley 2008)

Så många finfina nyktra fyllebilder att bjussa på från kvällen, men ingen sladd till kameran.

Morroklump på norska heter på svenska: lustigkurre...lustigkurre.


'

In the morning.

Stygg på norska heter på svenska: ful...ful.

skøyter på norska heter på svenska skridskor...skridskor.

jag vågar hävda att skolans tallrikar är tillverkade med dessa fryspizzor i åtanke.

Och jag dör av skratt

Jag har alltid haft en delad åsikt om energidrycker. På fullmoonpartyt i Thailand drack jag faktiskt så många Thailändska Red Bull att jag nästan fruktade för mitt liv. Hade dansat 8 timmar i ett svep, klockan var 10 på morgonen och solen hade gått upp fär länge sedan. Kände att jag hade orkat dansa 5 timmar till, men mitt sunda förnuft sa ifrån och jag släpade min ben hemåt. När jag lade mig i sängen bultade mitt hjärta som ett skenande tåg och jag var faktiskt rädd, på riktigt.
Visst har jag fortsatt dricka energidryck efter denna händelsen men inte alls i samma mängd. Red Bull och Hustler är ju faktiskt väldans gått, men de har alltid olika inverkan på mig. Ibland blir jag speedad som Speedy Gonzales, ibland blir jag bara trött. Oavsett vilken första effekt energidrycken skapar brukar jag i slutändan känna en konstig känsla i kroppen.

I lördags roffade jag åt mig en gratis Monster Energy Drink från en marknadsförande Monster-hummer med pumpande musik. I dag intog jag drycken till dagens middag. Första gången jag smakade Monster var under sommarens roadtrip i Kalifornien. I USA kan man välja och vraka mellan ett 20-tal olika energidrycker, och nästan alla kommer i 50 cl-förpackningar eller mer.

Jag gillade inte Monster då, och inte nu heller. Sötsliskig är rätt ord för att beskriva smaken. Blev sjukt speedad efter att ha druckit halva burken. Kände mig full, och det är ju trevligt. Men efter ett tag kom bieffekterna. Blev darrig, fick sug i magen, blev pissnödig och fick konstiga ilningar i kroppen. ÅNGEST. Drack halva (man kan fan inte klämma i sig 50 cl), sen gav jag resten till Sean. Han kände precis samma effekter.

Monster åker ner i soptunnan.

Min grupp har nu blivit tilldelad Wii-motes som grundstomme för vårat Experience Technology-projekt. Alla ville ha den, vi fick den! Känns sjukt kul. Nu gäller det bara att komma på ett revolutionerande och genomförbart koncept.

"Nu? Jag haq 150000 i checkar i den. jag epå ålandsfärjan."

Recept på goa kanelbullar!

75 g jäst för söta degar
5 dl mjölk
1.8 – 2 l vetemjöl
200 g smör, gärna osaltat
2 dl socker
2 ägg
1 tsk salt
ev 1msk stött kardemumma

Kanelfyllning:
100 g mandelmassa
100 g smör
1 ¼ dl socker
2 ½ msk ströbröd
1 msk vatten
1 msk kanel

Brödglans: 1 ägg + 1 krm salt + ½ tsk vatten pärlsocker

Gör så här:

1. Ta fram alla ingredienser och låt dem bli rumstempererade

2. Smula jästen i en köksassistent eller bunke. Häll över mjölken (rumstempererad eller värmd till max fingervärme 37º) och rör om så att jästen löser sig.

3. Tillsätt det mesta av vetemjölet ca 15 dl, allt smör i bitar, socker, ägg och salt (och ev. kardemumma). Arbeta degen riktigt smidig i maskinen eller för hand. Tillsätt ev. ytterligare mjöl. När degen är smidig och fettet börjar krypa fram - då är degen färdig.

4. Låt degen jäsa under bakduk till dubbel storlek ca 30 minuter.

5. Gör fyllningen under tiden: mixa eller vispa riven mandelmassa med smör, socker, ströbröd, vatten och kanel.

6. Ta upp degen på bakbord, knåda och dela i två delar. Kavla ut varje del till en rektangel. Bred på kanelfyllningen.

7. Rulla ihop från långsidan till en lång rulle. Pensla kanten med lite vatten så fäster den bättre. Skär i 2-3 cm bitar. Lägg glest på bakplåtspappersklädda plåtar.

8. Låt jäsa under bakduk till dubbel storlek, 20 – 30 minuter. Sätt ugnen på 250 º.

9. Vispa samman ägg, salt och vatten. Pensla eller spraya de jästa bullarna med det. Strö över pärlsocker. Grädda mitt i ugnen 7 – 8 minuter.

Underbart vacker och glädjefylld låt

Stars - Elevator Love Letter

En sak som är jääävligt konstig här i livet - man kan vara ett stort gäng människor som pratar glatt sinsemellan, men så fort detta gäng ställer sig i en hiss och hissen börjar åka - då är det ingen som säger ett pip. Folk bara står där, stampar med fötterna, vrider på sig, tittar upp i taket, tittar upp våningsdisplayen. "slöa hissjävel, är vi inte framme snart!?" I visssa fall försöker någon som känner att situationen är awkward säga något sporadiskt för att lätta tystnaden, men det resulterar ofta i en ännu mer tryckt stämning i det trånga utrymmet. Hissmusik finns liksom där av en anledning. Eftersom det oftast inte finns någon hissmusik så tänker jag hädanefter ta på mig rollen som mänsklig hissmusik. Vissla, nynna...vad som helst!

Men hur kommer det sig att det blir extra tryckt stämning i just hissar? även om man är ett gäng som känner varandra någorlunda bra sedan tidigare...

The Subways - Alright

Vi fick meningen "Blind as a bat" och skulle utifrån den skapa ett koncept på ny teknisk uppfinning.
Så här såg brainstormingspappret ut efter ett tag:


Slutresultatet blev Piñata+ = Framtidens piñata, eller Piñata 2.0 om du så vill. Piñatan har en mottagare som känner av signaler som en sändare i slagträt skickar ut, vilket gör att man kan justera svårighetsgraden i spelet. På nivån Extreme Hardcore kommer det i stort sett vara omöjligt att träffa piñatan då den kommer känna av vart spelaren befinner sig och på så sätt undvika alla rörelser. Piñatan innehåller även det revolutionerande DCRS(Dynamic Candy Reward System). När spelaren börjar spelet ligger allt godis i Piñatans mage och om spelaren snabbt lyckas slå sönder piñatan kommer denne få MYCKET godis. Men ju längre tid spelaren tar på sig desto mindre godis kommer finnas i magen. DCRS skickar nämligen succesivt ut godis från piñatans mage till dess ben. Så när spelaren väl får in en träff kommer endast det godis som ligger i piñatans mage att trilla ut. Piñatan hängs lätt upp i taket med den medföljande ställningen.

Piñata Hero lanseras snart och kommer snabbt ta över Guitar Hero's plats som det givna förfestspelet.


En kurva från en statistisk undersökning vår grupp gjorde för att visa hur pass populär piñata-sporten är 2008.

The reactable is a collaborative electronic music instrument with a tabletop tangible multi-touch interface. Several simultaneous performers share complete control over the instrument by moving and rotating physical objects on a luminous round table surface. By moving and relating these objects, representing components of a classic modular synthesizer, users can create complex and dynamic sonic topologies, with generators, filters and modulators, in a kind of tangible modular synthesizer or graspable flow-controlled programming language.



Mer info: http://reactable.iua.upf.edu/

Knivfajten i Saving Private Ryan.

15 kronas på IKEA. Gör ifrån sig ett roligt kasande ljud även om man går helt vanligt och inte kasar omkring. Och så är dom sköna också!

Foo fighters storhetsperiod var i mina ögon runt 1997,1998 då de hade släppt sina två första album. Resten av skivorna har varit bra och innehållit några extremt grymma låtar, men har inte alls hållt samma jämna nivå som den självbetitlade debuten och Colour & The Shape. Om man däremot hade plockat låtar från alla deras album och satt ihop en best off-samling hade det blivit 5 åttaarmade ljusstakar av 5 möjliga i betyg. Från senaste skivan är det framför allt en låt som överglänser alla de andra och som i mina ögon är och slåss om förstaplatsen bland bandets bästa låtar någonsin:

But Honestly

FFFFOEK (förbannat fina Finlandsfärje-flickor och en kille). Jenny drar till Sydamerika imorgon och bjöd därför in sina vänner på avskedsmiddag i sitt hem på Ekerö (far far away). En mycket trevlig afton! Kul att bekanta sig med lite nytt folk när man precis kommit till en ny stad.



Jenny med världens finaste kissekatt!