Ja, vad ska jag säga... Har mest lekt runt, betraktat omgivningarna och kört de första uppdragen. Rockstar har fan tänkt på ALLT, i stort sett. Detaljrikedomen är överlägsen alla andra spel i genren och atmsosfären är mästerlig. Att bara vandra runt i staden och se vad fotgängarna sysslar med och hur de reagerar på ens handlingar är väldigt intressant. Den nya fysikmotorn ger bilkörandet och det meningslösa våldet en ny dimension. Exempel: Om man krockar i tillräckligt hög fart flyger man ut genom fönsterrutan! Euphoria-motorn ser till att landningen blir en fröjd för ögat. Kontrollen känns mer mänsklig och har bättre precision än i tidigare spel.

Är dock inte riktigt nöjd med de första uppdragen som mest gått ut på att hämta folk, leverera bilar och skjuta lite folk. På det planet känns det precis som de gamla GTA-spelen förutom att dialogen och röstskådespelet i mellansekvenserna blivit mycket bättre. Men jag har hört uppdragen kommer bli mycket bättre längre fram, så bara att spela vidare. Sedan är spelet även lite för mörkt. När det blir natt måste jag oftast gå in i spelets menyer och pilla med ljusstyrkan och kontrasten för att jag ska se vad jag gör. Lite tråkigt.

Men som sagt, är bara 3,5 timme in och har bara klarat ca 7 % av spelet. Finns så oerhört mycket mer att utforska och uppleva. Jag kommer dock inte åka hem från Lund imorgon bara för att spela=) Det får vänta tills torsdag.

Puss och kram på er!

När solen skickar årets hittills varmaste strålar till jorden, när folk går med shorts ute, när hela grannskapet  klipper sina gräsmattor - då drar jag för persiennerna, skruvar upp volymen och sjunker ner i min spelfåtölj.

Nu skulle ju den här dagen bara handla om GTA IV, men eftersom det inte dykt upp än ägnar jag några timmar åt att designa och lyssna på ny musik.

Vi fortsätter i sommarens tecken, eller närmare bestämt med ett par indiepoprockare från Toronto, Kanada. Lika bra som glass är gott.

Born Ruffians - I Need A Life


Born Ruffians - Hummingbird

Men däremot en avi. Kan hämta spelet på Bennys Livs klockan 16.00. Fyra timmar kvar liksom! tick, tock, tick, tock.

Om typ fem trappuppgångar går brevbäraren upp i min trappuppgång. Spänningen är olidlig.

Alltså. Jag vet inte om jag någonsin varit såhär upphetsad inför en spelrelease. Vakande för över en timme sedan och var helt nervös och pirrig i magen. Vill att posten ska komma NU. Men först ska jag och Jim till gymmet. Lika bra att försöka få tankarna på annat, för de kommande timmarna lär gå i snigelfart. tick, tock, tick, tock.

Förra årets kanske mest bortglömda och underskattade album innehåller så oerhört många finfina melodier och virvlande känslor. Missa inte!

Dear and the Headlights - Run in the front


Efter en sisådär tre genomlyssningar låter Konk (fan vilket fult ord) precis som The Kooks debut, fast mycket blekare och mindre vågat. Men introt till See the Sun alltså - oj oj oj. Just då är The Kooks världens bästa band. Just då är det sommar. Jag sitter på cykeln på väg ner till Stora Rör och dagens sista solstrålar värmer mitt ansikte mellan de förbisvischande tallarna.

Sedan fortsätter låten och jag inser att det här på något sätt finns så mycket outnyttjad potential, även om jag i mitt sinne fortfarande är på väg ner till mitt kvällsdopp. Men så tycker jag iofs ofta om låtar jag hör första gången, att det är saker jag vill ändra på dvs. Till sist brukar man vänja sig och glömmer bort hur man från början ville att låten skulle gå. Kanske blir detta till slut en fullfjädrad och ståtlig sommarsvan.

The Kooks - See the Sun

Just nu finns det ett paket som är viktigare än alla andra i detta avlånga land, och det är ett paket adresserat MIG innehållandes årets mest efterlängtade spel.Posten har i detta nu lagt allt annat arbete åt sidan bara för att hinna nå fram med detta paket till mig imorgon förmiddag. Jag känner mig trygg. Men om det ändå skulle skita sig känns det skönt att veta att man har en mullvad i familjen som kan detta med brevbomber.

Dom höll mig sömnlös om nätterna, dom gjorde så att jag tappade i vikt, dom gav mig ångest, dom fick mig att tappa gnistan...

MEN NU ÄR DET ÖVER!

Har precis fått godkänt i programeringskursen och firat med att äta världens största och mest prisvärda pizza.

Nu rullar jag till systemet.

"Sitter i linköping på en uteservering och för 5min sprang 20blondiner förbi och nu står en stackars björn gustafsson upptryckt mot väggen och skriver autograf."

Jocke "Jumbo" Schäfer, någon gång efter att han hävdat sig ha träffat en tjej på hans "top 10 evva"-lista.

"Hon bara lyste sommar".

Ligga? Ligga!

Joppa har börjat prenumerera på Bamse (Joppa hävdar att det fortfarande är den bästa läsningen som någonsin existerat), och med det senaste numret medföljde ett Bamse-memory.
Första rundan lyckades jag och Joppa skrapa ihop två par var medans Sara plockade alla andra. Duktiga kände vi oss...inte.

Sedan kom Daniel Jansson över med Rappakalja och Joppa bjöd på Top Hat och Kaffe. Helt enkelt en finfin kväll!

Världens mest impulsiva helg, typ. Massa resande - från Karlshamn till Malmö, från Malmö till Kalmar, från Kalmar till Karlshamn. En tanke om att träffa alla och att hitta på allt som gick att hitta på. Ett slutresultat med raserade planer och lite missär men även trevliga möten och överraskingar.

Sedan är det ju väldigt bra att sätta sig på ett tåg hem till Kalmar utan att ha husnyckel. Föräldrar på Öland + syrra hos pojkvän i Örebro = sova på parkbänk. Hittade en fin och nedklottrad en vid Slottet. Lite hårt och kallt förvisso, men trevligt med massa kaninsällskap. Nu blev det inte så, utan lite mer komfortabelt. Johan har alltid en reservplan i bakfickan!

Syrran - jag tycker fortfarande det känns lite ovant att säga att musik kan vara porrig. Men BRMC är det mest hela tiden. Typ bästa jogginglåten EVAH.

Black Rebel Motorcycle Club - Weapon of Choice

På måndag blir det att dra på sig manchesterkavajen och köpa en riktigt fin pizza bara för att fira slutet av en epok och böjan på en ny. 10 veckor av djävulens påfund is no more.

Sen blir det GTA IV och Valborg. Nästa vecka har goda förutsättningar för att bli en riktigt fin en.

Men först - helg! Malmö och Kalmar. Två flugor i en smäll.

När man inte förstår programering känns det som om tjejen man älskar över allt annat har varit otrogen med ens bästa vän.

När man faktiskt förstår programering känns det som om man träffat sitt livs drömtjej. Man älskar henne och hon älskar en tillbaka.

Man tittar ner på sin snopp. Helt plötsligt känns den väldigt liten.





Allt är relativt.

Hilarie Burton alltså. Oj oj oj.

Och One Tree Hill funkar - såhär fyra avsnitt in på femte säsongen - fortfarande överaskande bra som glädjebringare och tankekatalysator.

På vilket annat ställe får man iakta en såhär stor flock av ståtliga mördarsvanar?


Och på vilket annat ställe får man se världens sämsta jägarkatt jaga världens bästa väggspringarmus?


Och allt detta på samma dag.

Med Hello Saferide - San Fransisco i öronen, typ hela tiden.

Pågenlimpa med cognacksmedwurst. Om det är något jag skulle kunna äta mig till döds på så är det nog denna delikatess.

Nu är helgen till ändå och jag sitter faktiskt här med ett leende på läpparna. Det blev ju inte alls särskilt pjåkigt. Gudomligt väder, brännboll, fotboll och en joggingrunda som gick som på räls. Sen massa filmtittande. Braindead, 30 Days of Night, Nightwatch och I Am Legend - helt enkelt massa zombies, vampyrer och monster. Sen hade jag nästan glömt hur det är att cykla hem på kvällen, när man har den där säregna sommardoften i näsan, när stjärnorna lyser klara på himlen och när man lyssnar på den där låten som lyckas knyta ihop alla intryck på ett utomordentligt sätt. Sommaren är nära nu.

Att koka tandborsten gick inte så bra denna gången heller. Men man kanske borde bli konstnär...

Mamma sluddrar om att vi syskon kan bli tillsammans med varandras kompisar och pappa dillar om att bjuda hem gäster på hummermiddag i vårt nya badrum på Öland. Syrran kör bilen, tack och lov. Puss

11 dyngfattiga spelare med mellan 0-300 kr kvar på sina konton, två bord, 50 kr i insatts.
Gud vad jag såg fram emot att bli typ 450 kr rikare.
Så blev man den tredje spelaren att åka ut. Det var ju kuken.

Jack's Mannequin planerar att släppa sitt nya album The Glass Passenger i början av juni. Me so happy!

Amerikansk och ungdomlig pianorock blir inte mycket bättre än såhär.

Jade, det var inte igår. Men det känns bra att vi är tillsammans igen.

Helloooo

liksom

Måndagar: Box
Onsdagar: Gymmet
Torsdagar: Backträning

Jag känner mig fit. Så då får man faktiskt äta vaniljglass med jordgubbssylt, och typ ganska mycket till och med.

Facebook i ett nötskal. Erbjuder en massa saker man inte vill ha. Jag bestämmer själv vilka jag vill vara vän med. Om jag vill vara vän med någon söker jag väl upp den personen själv. eller? ELLER? ELLER!? Vem fan är Erik Petersson liksom!? Så. Jävla. Korkat...och tragiskt om det verkligen finns människor som använder denna funktionen.

Andas ut - för när Roskilde idag nästan spikade hela sin lineup fanns där inget jag bara är tvungen att se. Så när jag befinner mig på USAs västkust 3-6 juli slipper jag känna någon megaångest. Om dom nu inte har ett/flera ess kvar i rockärmen...

Andas in - för att jag tydligen hade glömt betala förra månades hyra och fick en faktura på 3450 kr. Jag som var bergsäker på att jag hade betalt. Igår betalade jag även ett nytt grafikkort för 1000 kr och GTA IV för 530 kr. Hata att behöva ta pengar från sparkontot. Med endast 700 kr kvar denna månaden måste jag nog säga hejdå till mina Malmöplaner i helgen. Kanske borde man åka hem till Kalmar igen, för tredje gången denna månaden...

Alla människor i typ hela världen älskar att fika. Åtminstone i Sverige. Så fort de ska på date - fika. Så fort de ska prata ut om sina problem - fika. Så fort de vill titta på folk - fika. Så fort de typ inte vet vad de ska göra - fika. Varför är egentligen folk så djävulskt fikatokiga? Jag har alltid hävdat att fika är överskattat.

Jag menar:

1. Det är dyrt, så in i helvete. Typ 20 kronor för en chokladboll och typ 20 för en kaffe. Jo men jag tackar. För samma pengar får man ju typ TVÅ chokladbollar och en vetelängd på Hemköp.

2. Det känns som en ursäkt för att man inte orkar vara kreativ och hitta på något nytt. När man va liten ringde man sina kompisar och frågade "ska vi leka?". Sen möttes man upp, byggde kojor och fäktades med låtsassvärd. Idag ringer man sina kompisar och frågar "ska vi fika?". Sen sitter man där, ofta på obekväma stolar, och pratar om livet och relationer. Varför inte blanda deeptalk med något roligt? Slå två flugor i en smäll. Vart tog lekfullheten och uppfinnelserikedomen vägen?

3. Är ett fik egentligen ett lämpligt ställe för en date? Många hävdar att folket runt omkring gör att man alltid har något att prata om och att man på så sätt kan undgå prekära situationer som pinsamma tystnader. Typ "Shit vilken flint gubben i hörnet har, för att inte tala om damen bakom honom." Jag tycker nog tvärtom. Man sitter där och känner sig tvingad till att prata, för det är ju det man ska göra på fik. Runt omkring en är massa andra människor som babblar och tar fokus. Och inte att glömma - barn som skriker! Om två människor vill träffas o lära känna varandra är det väl bättre att ses i en lugnare miljö där man kan "känna" på varandra på ett mer harmoniskt och inte så krystat sätt.

Nej, om man vill och vågar är det helt klart bättre att vara hemma hos en själv eller hos den man ska träffa. Om det är sommar kan man gå till Hemköp, inhandla fikat där och sedan sätta sig i en park, på en rödvitrutig filt. Ta med en bandare. Kaffet kan få följa med i en termos.

Men när man inte kan vara utomhus eller inte har ett tak över huvudet att bjuda på, då måste man nästan sätta sig på ett fik. Och ibland, som igår, är jag beredd att hålla med majoriteten. Det var ju faktiskt väldans trevligt. Och så är det trevligt med folk som sitter bredvid, lyssnar på ens djupa och helöppna dialog, ler med munnen upp till öronen och till slut bara måste inflika. Jag vet inte vad du hette, men en trevlig snubbe var du! Lycka till med livet och studierna!

Just nu finns det inget som glädjer mitt sommarsugna hjärta mer än Panic At The Discos trallvänliga melodier på senaste skivan.

Panic At The Disco - Folkin' Around

Här skäms man inte för att kissa tillsammans eller prata ut om gamla tonårstrauman.

Det är bara svårt att acceptera att han har mer skägg än vad jag har.

Bäst är man. En veckas intensivt arbete är till ända.
Fattig är man. 420 kr för 12 sidor bok liksom.
Trött är man. En timmes sömn inatt liksom.

But if you never try then you'll never know, som Chirs Martin sjöng.

Ibland kommer man till insikt med saker i livet och då gör man bäst i att följa den stigen.

Oj oj oj. Vilken kväll. Är bara och mellanlandar. Bilder imorn. Nu - Efterfeeeest tvärs över gatan!

Och nu menar jag inte Leion, utan drycken till höger. Jag bara "shiiit vilken god drink. Är det en smoothie eller!? Vill smaaaka!".
De andra: "du ska nog inte dricka det där".

Visade sig vara målarfärg med en kiwibit som tidigare legat i papperskorgen. Men det sket Leion i och drack ändå.

På senare tid har det mer än ofta hänt att jag blivit väckt tidigt i ottan av folk som ringer. När man svarar trött får man alltid höra "Oj, förIåt. Väckte jag dig? Jag som trodde du var på väg till skolan". Jag börjar alltid skolan tidigast 9 och går oftast upp runt 8, och det är väl runt det klockslaget som folk brukar ringa. Men på något konstigt sätt lyckas dessa människor alltid ringa när jag har mina "hemmadagar" och då jag suttit uppe till småtimmarna. I morse var det Soffan som slog en pling. Jag som trodde att klockan typ var 10 fick höra att den bara var 8. Vid fel dag hade jag kanske blivit lite tjurig över att ha blivit väckt efter endast 4 timmars sömn. Nu blev jag emellertid inte tjurig alls, för Soffan var solskensglad och jag blev pigg som en mört. Sen somnade jag visserligen om och vaknade vid 11. Det var gött minsann! POKemon

Tänk vad coolt om alla stoppknappar i alla bussar spelade upp unika toner eller melodier när man tryckte på dom. Och tänk om man kunde ladda stoppknappen med en låt från sin mp3-spelare. Då hade man kunnat stiga av bussen till vilken låt som helst och känna sig som värsta kungen!

Fatta vad mycket roligare bussresorna hade blivit. Både för busschauffören och passagerarna.


En busschaufför en busschaufför, det ee en man med jättekuk.
Och har han ingen jättekuk så e han iingen busschaufför.
En busschaufför en busschaufför, det ee en man med jättekuk.

- Varit på tryckeriet och skrivit ut ett test till mitt arbetsprov som ska tryckas på måndag. Än återstår mycket jobb och färgerna ska korrigeras en hel del. Men jag tror och hoppas på att jag hinner bli färdig med alla 14 sidor.

- Fått mitt nya studentkort! Så nu kan jag åka till Kalmar imorgon för endast 80 kr (eller 50 om jag åker på halv...vilket jag nog kommer göra).

Days Of Our Lives, Stegvis, Full Pott, Angel, Kriminaltekniker och Tv-Shop.

Fy fan för att titta på tv klockan 10.30.

Jo Eric, du har så rätt. Ett blogginlägg får jag ändå kosta på mig. Flygbiljetterna till USA är bokade!

ToR Los Angeles - 6064:-

22 juni är inte så långt bort ändå...

...och inte för att det har något med USA att göra, men tack Soffan och Elin för telefonhänget!

Först ett långt, djupt och insiktsfullt samtal om livsöde, kärlek och framtid med min programeringslärare. Sedan lunch där dagens sjukaste samtalsämne - graviditetssex - resulterade i dubbelvikta skratt. Sist en fridfull cykeltur hemåt med vårvind i håret och prat om färger vi inte kan se och framtida robothot. Det var ett tag sedan en dag innehöll så många intressanta och djuplodade diskussioner. Idag känner jag mig kreativ och lite mer hoppfull och gladare än vad jag gjort de senaste dagarna.

All heder åt Maximo Park's orginal, men denna versionen är fan BÄST!

Mark Ronson feat Paul Smith - Apply Some Pressure

Hej Netto Naturgodis. Johan Blomborg heter jag. Jag tror du och jag kommer komma bra överrens. Och lyssna inte på min mage. han snackar bara massa skit.

Från Glasgow. Låter lite som The Subways. Senaste skivan är grym rakt igenom. Me like.

Sons And Daughters - Darling

Har nog pratat av mig med alla som jag träffat i helgen, nästintill. Till och med syrrans polare fick agera bollplank i några timmar och hålla mig sysselsatt på stan. Har varit skönt och tryggt att ha så många runt omkring sig. Nu känns det dock lite ensamt igen.

Jag upptäckte faktiskt Panic! At The Disco långt före de började spelas flitigt på MTV och fick en emo-stämpel. På nya skivan Pretty Odd har dom skärt ner på intensiteten, cirkusmusiksinfluenserna och dramat och sjunger istället om väder och blommande kärlek med en hel del självdistans. Hela albumet är smått fantastiskt och ger mig fjärilar i magen, faktiskt.

Panic! At The Disco - Nine In The Afternoon

Men nu tillhör den min syrra. Jag har bara "lånat" den ett tag. Har redan förstått att den för magiska krafter med sig. När folk frågar säger jag givetvis att den är min egna. Mössan och jag har smält samman. Kommer bli svårt att lämna tillbaka den.

Vad hände med ölprovarna egentligen? En efter en försvann dom. Dom pallade helt enkelt inte trycket och den intensiva konsumtionen. Men jag, Lasse och Johan visade minsann vart skåpet skulle stå. Jag och Lasse fick i oss all öl och lyckades åka gratis taxi på något konstigt sätt. Johan drack nog bara en Corona, men shit vad han visade framfötter på Harrys dansgolv. En vacker dag kommer det bli något stort av den grabben, även om han beslutar sig för att ta över sina föräldrars bussföretag. Och frågan som vi alla ställer oss efter en helylle kväll som denna - hur kan man hångla utan att använda tunga?

Tack och hej leverpasteeeeej.

Ok, I will try to write this blogginlägg in English even if I'm like SO drunk right now. Aaah.... fuck it. Let's just upload a cute picture of myself. The only reason Iäm uploading this picture is because Iäm home changing clothes..HARRYS!!!

Då kör vi!

...Och så har man fått två nya lookalikes. Bilbo och Alexander Skarsgård får trängas med Owen Wilson.

Jo, jag såg faktiskt lite tunga när dom sa hej då. Mamma åkte till Nässjö. Pappa stannade hemma. Om det var mammas, pappas eller bådas som syntes vet jag inte ritktigt.

Idag, för exakt ett år sedan packade jag resväskan och flög till London för 180 kr (fatta, billigare än till Stockholm liksom). Ett impulsivt beslut som jag kände var nödvändigt. Mitt liv hade blivit slentrian. Jag behövde få nya intryck och upplevelser. Ett år går numera sinnesjukt fort. Om jag just nu inte hade varit uppbokad och låst hade jag nog inte tvekat på att resa iväg igen. Men snart är det sommar. På söndag bokar vi USA-biljetterna.

Och nu kom Schäfer och snorade på min hand...det var ju trevligt=)

Nu blir det vandring och jeansspan i Kalmar stad med den sköna vårsolen i ansiktet.

Ölen till lördagens organiserade och finklädda ölprovning är inköpt. Ska bli sjukt intressant. Inte bara för att smaka alla olika sorter och betygsätta dom, utan också för att se hur fulla alla deltagare/gäster kommer bli. Leffe liksom, long time no see! Och hej på dig Wårby Stockholm. Mest alkohol per krona i hela sortimentet liksom.

Det är ju nästan så att man måste köpa ett Wii bara för att få uppleva detta.

http://gamereactor.se/recensioner/13494/Cruis%27n/

"I slutändan är Cruis'n en ganska fascinerande produkt. Ett uselt, fyra år gammal skräpspel, nu konverterat till rörelsekänsliga Wii. Givetvis är det läge här att återigen plocka fram vårt absolut lägsta betyg och trots risk för kraftfull övertydlighet avsluta med en brandgul varningsetikett. Köp inte det här spelet, spela inte det här spelet... tänk aldrig på det här spelet. Titta inte ens på spelfodralet nästa gång du besöker din lokala spelbutik. För Cruis'n är en direkt livsfara..."

Igår kom det då. Ögonblicket jag undermedvetet alltid varit rädd för, men som jag ändå visste skulle inträffa förr eller senare. Jag kände mig ledsen, arg och besviken även fast jag egentligen inte hade någon rätt till att bli eller vara det. Så blev jag arg på mig själv för min naivitet. Idag morse tänkte jag "man borde fan bli gay".

Just nu befinner jag mig i en känslomässig berodalbana där jag inte riktigt kan skilja på vad som är rätt eller fel. Ena stunden har jag känt "kompis", andra stunden något mer. Överdimensionerad veligheten. Men jag vet en sak - jag vill kunna känna trygghet just nu, och med denna ovisshet kommer jag inte kunna göra det. Olika faser. Olika viljor. Jag får bara acceptera situationen och göra det bästa av det hela. Ge det tid. Låta saker och ting sjunka in. Få distans. Vill liksom inte försumma det som ändå finns. Inte bara sopa tre månader av delade åsikter, berättelser och bekännelser under mattan. Har inte pratat så mycket utan anledning. Men kanske har det blivit för mycket. För snabbt.

Idag skickade min vän Lars några kloka ord från Tokyo. När jag kom hem fyllde mina tankar och funderingar snabbt ett helt A4. Sedan var jag givetvis tvungen att vara ärlig och få ur mig dessa frågor. Det ledde inte direkt någonvart (som vanligt), men efter en timme i telefon kände jag mig ändå lite gladare. Kunde till och med skratta åt hela situationen. Som sagt - upp och ner, hela tiden.

Om det är något jag vet just nu är det att jag behöver finna det som är rätt för mig själv. För jag är trött på att vara ledsen och känna mig nere. Det är inte den jag är eller vill vara. Och sedan blir det inte direkt bättre för att man låter sig vara ledsen hela tiden. Man får liksom rycka sig i kragen, se livet på den ljusa sidan. Inte gräva ner sig så förbannat mycket. Jag är ju liksom bara 21. Har förhoppningsvis hela livet framför mig. Imorgon åker jag hem för att träffa polarna och familjen. För att få tankarna på annat. För att kanske bli klokare och inse vad som är rätt. Det behövs. Jag vet, jag tänker för mycket...

Var inne på JC igår. Hade bara tänkt köpa ett par jenas, men det slutade med två. 1300 kr tillsammans.
Nu vet jag dock inte om jag ska behålla båda. Alternativet är att lämna tillbaka ett par och sedan leta efter ett par Cheap Monday på Weekday i Malmö om några dagar.

Ni får ursäkta den oerhört smutsiga spegeln (och nej, jag skäms inte för de vita tubsockarna).

Crocker, 400 kr


Wrangler Skanders, 900 kr


Så kära läsare, vad tycker ni?

Först hittade vi en förseglad lucka.


Och sedan en till.


Sedan kom massa män i gula dräkter och finkammade strandpromenaden.


Det är helt klart något lurt som försiggår i området bakom smörfabriken.

"Det är nu 47 timmar sedan vi började den planerade flytten till nya bloggverktyget. Vi har fortfarade ett par problem med verktyget och vågar inte riskera att 75.000 bloggar får en sämre driftmiljö än den vi hade innan vi startade flytten. Vi har därför beslutat att återgå till gamla verktyget. Eftersom vi har möjligheten att ta en kraftfullare databasserver i drift kommer vi att göra det. Har du något problem med publiceringen av din blogg - maila kundservice@ blogg.se Vi beräknar att du kan logga in innan kl 6.00 idag, tisdag den 1 april. Vi beklagar att ni har fått vara utan bloggmöjlighet de senaste två dygnen, men vi har gjort allt som står i vår makt för att ta den nyare och bättre bloggtjänsten i drift. Vi kommer att fortsätta med storskaliga drifttester i nya miljön tills verktyget är stabilt."

/info.blogg.se