Jag har alltid haft en delad åsikt om energidrycker. På fullmoonpartyt i Thailand drack jag faktiskt så många Thailändska Red Bull att jag nästan fruktade för mitt liv. Hade dansat 8 timmar i ett svep, klockan var 10 på morgonen och solen hade gått upp fär länge sedan. Kände att jag hade orkat dansa 5 timmar till, men mitt sunda förnuft sa ifrån och jag släpade min ben hemåt. När jag lade mig i sängen bultade mitt hjärta som ett skenande tåg och jag var faktiskt rädd, på riktigt.
Visst har jag fortsatt dricka energidryck efter denna händelsen men inte alls i samma mängd. Red Bull och Hustler är ju faktiskt väldans gått, men de har alltid olika inverkan på mig. Ibland blir jag speedad som Speedy Gonzales, ibland blir jag bara trött. Oavsett vilken första effekt energidrycken skapar brukar jag i slutändan känna en konstig känsla i kroppen.

I lördags roffade jag åt mig en gratis Monster Energy Drink från en marknadsförande Monster-hummer med pumpande musik. I dag intog jag drycken till dagens middag. Första gången jag smakade Monster var under sommarens roadtrip i Kalifornien. I USA kan man välja och vraka mellan ett 20-tal olika energidrycker, och nästan alla kommer i 50 cl-förpackningar eller mer.

Jag gillade inte Monster då, och inte nu heller. Sötsliskig är rätt ord för att beskriva smaken. Blev sjukt speedad efter att ha druckit halva burken. Kände mig full, och det är ju trevligt. Men efter ett tag kom bieffekterna. Blev darrig, fick sug i magen, blev pissnödig och fick konstiga ilningar i kroppen. ÅNGEST. Drack halva (man kan fan inte klämma i sig 50 cl), sen gav jag resten till Sean. Han kände precis samma effekter.

Monster åker ner i soptunnan.