Ja, Aftonbladet. VI FATTAR!
Good looking guys brukade ha långt hår
STHLM Cribs - Part 1
Allt löser sig alltid
Och nu till det bästa. Eller, att sitta bredvid Helge Skoog på tunnelbanan efter att allt hade hänt var också najs, men kanske mer av en bonus på en redan gyllene dag. Hur som helst. JAG HAR FIXAT LÄGENHET!!! Konstnären, vars ateljé jag var och beskådade i förrgår ringde mig igår och kallade till intervju. När jag kom dit efter skolan var där ytterligare en kvinlig student som var på lägenhetsvisning. Direkt efter att hon hade gått kom Stefan fram till mig, räckte fram handen och sa "grattis, du får den!". Därefter var jag kvar någon timme och samtalde med denna, vid första anblick något udda, men supersköna snubbe.
jag kommer alltså hyra Stefans gamla ateljé som ligger längst upp i ett åttavåningshus. Visst, jag har inte någon stabil tillgång till vatten (kommer dock ha en dunk pch massa baljor för disk osv), men jag tror inte att man kan bo så mycket charmigare som student i Stockholm. Vi snackar ett stort ljust rum där Stefan och hans polare "känt in" väggarna och målat dom därefter i olika nyanser av vitt. Vi snackar ett takfönster som släpper in mycket ljus. Vi snackar en stor balkong med utsikt över essingebron och möjligheter att lätt kliva upp på taket för att kunna njuta av solnedgången. Vi snackar en lucka ner till Stefans lägenhet som hissas upp med ett rep. Vi snackar egen ingång från trapphuset. Vi snackar två av Stefans tavlor som kommer få hänga kvar på väggarna (har alltid velat ha riktig konst). Vi snackar en månadshyra på 4 lök. Vi snackar glädje, ja...nästan lite kärlek. Stefan är hur go som helst. Innan han tillfälligt la ner sin konstnärskarriär brukade han anordna konstsoppa i sin lya.
På något sätt är det ingen slump att jag får den första lägenheten jag ringer på, att Stefan valde mig bland 20 andra människor. Flyt är något jag alltid haft i mitt liv (förutom med kärleken). Jobbiga situationer eller hastiga insikter har uppstått men i slutändan har det alltid ordnat sig. Fick epilepsianfall och opererade hjärnan - Återställdes helt. Tröttnade på Kalmar - Stack till London. Ville bli spelrecensent - Blev spelrecensent. Tröttnade på Karlshamn och satte ihop arbetsprov till Hyper island på en vecka - Kom in på Hyper Island.
Allt löser sig alltid. Hoppas det förblir så.
Vafalls!?
Framåtsträvan bakåtsträvan
Vi har de två första skoldagarna slutat vid 18. Det är frustrerande sent för mig. Jag har velat ut o springa. Efter en hel dag sittandes i föreläsningsstol (förbannat bra föreläsare so far) och i kontorsstol (har mitt egna bord) känns det som om en hel myrstack kryllar upp längs mina ben. Man tar t-banan hem. Det tar sin lilla tid. Man e innanför dörren runt 18.30,45-ish. Och detta mina damer och herrar är den tid då Johan Blomborgs mage börjar skrika efter mat. Och då kan jag inte springa för jag måste äta, och sen blir klockan för mycket för att springa. KUKEN.
Och detta med bostadssökande. Det känns hopplöst, typ. Var på min första lägenhetsvisning idag. En skön konstnär (påminde om pappa Schäfer) som hyrde ut sin supermysiga ateljé högst upp i ett 8-våningshus. Dessvärre var jag en av 20 som hade/skulle varit/på visning. Diskuterade trovärdigheten med två damer som var där samtidigt som mig. De va lite misstänksamma och tänkte att det var ett konstprojekt och vi bytte därför nummer för att kanske hitta något gemensamt. Ganska sweet ändå.
Visst, jag kanske inte har något val, men jag vill fan inte ha ett boende allt för långt ut från stadskärnan. Då kommer jag få ännu mindre tid för aktiviteter som motion och avkoppling. Då är det ju typ lika bra att limma fast sig på sin kontorsstol och jobba röven av sig i 1,5 år och sedan få världens grymmaste praktikplats.
Idag har jag faktiskt inte varit så överväldigad över Stockholm och Hyper Island som tidigare, och jag har faktiskt tänkt tillbaka på Karlshamn en del. men innerst inne vet jag nog att detta är rätt beslut. Bara jag hittar lägenhet så jag kan känna ro och kunna börja fokusera. Amen
Mintuu, Supermancape, kundvagn och Kalmardans (tm)
Då börjar man så smått återhämta sig från en av de galnaste och roligaste festerna på länge.
Några iaktagelser, intryck och händelser:
- Denna kryssning var hästlängder mindre tragisk än senast. In fact så fanns här nästan ingen tragik alls...eller jo. Snygga brudar vars pojkvänner är storvuxna finnar med 5 prillor under läppen och som lyssnar på fjortistechno.
- Ms Galaxy måste ha den fulaste utsidan ever (kanske ser gullig ut på bilden men molnen ser ut som fläckar där de missat måla i färg.
- Sällskapet var fantastiskt. 4 skäggiga killar, 4 söta tjejer och en Brazil-dude.
- Stockholms skärgård är fantastiskt vackert. Man står på deck, betraktar de små (eller gigantiska) husen på de klippiga och skogstäta öarna man passerar och tänker: "Man skulle allt ta och hitta sig en flicka som har en välställd familj som äger ett av de där husen....Va fa-an!? Titta! Dom har fan 3 motorbåtar. Lite overkill eller!? WTF!? Och en jacuzzi!..och...och...en TENNISBANA!...DOM HAR FAN EN EGEN Ö! rikemansjävlar..."
- Det var härligt att återse Mintuu i tax free-shoppen, men jag hade för mig att den var 60-procentig. 50 procent räckte dock gått och väl, speciellt då vi även shottade någon hemsk blåbärslikör och karamellhistoria. Fyllan kom hastigt och höll i sig till runt halv 5 då jag och Leo somnade med kläderna på.
- Jag förstår nu varför Lois är så svag för Clark Kent. Han bär ju en röd cape! Iklädd en sådan är man kung. Man kan hoppa in i okända folks hytter, gå ner på knä, fladdra lite, springa därifrån och höra folkets rop ekandes i korridoren bakom en: "SUUUPERMAAAN! KOM TILLBAAAKAAA!". Man kommer inte tillbaka, för man har more important stuff to attend to, som att förmedla Kalmardans (tm) och få massa gratisdrinkar för att man är bäst.
- Halv 4 å morgonen sätter sig Per i en kundvagn. Jag grabbar tag i handtaget. Vi står vid ena änden av korridoren. Hundra meter bort (eller mer) ser vi slutet på tunneln. Vi tar satts. Klara...Färdiga...GÅ! Vi flyger fram längs den smala korridoren. Min mantel fladdrar i vinden, Per klamrar sig fast. Vagnen kränger till över de trösklar vi passerar, men Per sitter stadigt, tror han. Så återstår en enda tröskel. Den ser inte högre ut än någoan av de tidigare. Det är den. Vi kör fort, SOM FAN.
PANG! Tvärstopp. Per flyger genom luften. Jag flyger också och landar, med vagnen över mig. Det som sedan följer kan nog vara en av de längsta magkrampssessioner jag upplevt under de senaste 5 åren. Jag skrattar och skrattar och skrattar. Kan inte sluta. Jag skrattar liggandes med näsan tryckt mot den dammiga korridorsmattan, jag skrattar sittandes i fosterställning i kundvagnen i våran hytt. Tårarna rinner. Eric blir tjurig, men det påverkar inte mig. Det enda jag ser framför ögonen är hur Per flyger genom luften, hur jag och kundvagnen flyger genom luften. Jag skrattar lite till.
Förvåning övergick i smutskastning
"Nä men va fa-an!? INTE okej. Och liten rumpa har du! Och hårig!" Sen stängde han dörren.
Karatefylla?
Senast jag var åkte finlandsfärja kände jag mest ångest. Misshandel en halvmeter från där jag sov, böter pga av utspild öl och intrampade Dumlekolor i rumsmattan och kundvagnar som slungades nedför trappor. Denna gång har jag ett betydligt mer sofistikerat sällskap, or at least I think so. Ikväll blir det fest, sanna mina ord. MINTUUUUUUUUUUUU!
Tjejer bajsar i grupp
Detta kom som en chock för mig. Jag var genast tvungen att slå en nära tjejkompis en signal för att få detta fenomen bekräftat. Och givetvis sa hon att det inte stämde och hävdade att det var ett slags storstadsfenomen. Men jag har fått uppfattningen om att tjejer gärna och ofta håller sådant intimt för sig själva. Så ett "NEJ" i luren litar jag inte ritkigt på, även om jag vanligtvis litar fullt ut på denna tjejkompis.
Visst har det hänt att killarna i kompisgänget (nämner inga namn) pratat i telefon när de bajsat och till och med haft Skype-konversationer när de bajsat, men att bajsa TILLSAMMANS! Det är ju äckligt, ja vidrigt...ANNICKA. Nej, vi killar nöjer oss med att kissa i kors, på sin höjd. Dagen då vi också får toaletter med dubbla toalettstolar på Sveriges uteställen - DÅ...då...då vetefan vart i är på väg.
Det hade jag helt missat
The Starting Line's sångare Kenny Vasoli har förvisso odlat mustasch och färgat håret ,och på senaste skivan Directions låter bandets musik vuxnare och tyngre än någonsin, men ungdomligheten och de trallvänliga melodierna finns fortfarande där.
Efter några genomlyssningar: Njaaaaa
Efter en veckas toknötande: I fucking love it!
Island
21
Nepp
Vandrar in på Ica Östermalmstorg, och vad ligger där direkt i reabacken för 10 kr om inte ett paket innehållandes tre chorizokorvar. Ibland talar livet ett tydligt språk och alla krafter verkar åt samma håll för att MAN (nej just det, jag har lärt mig säga JAG efter UGL-kursen) ska uppnå mitt utsatta mål.
Det blev chorizoröra.
Har varit ett par händelserika dagar med kusinträff/festival i Malmö och teambuilding i plugget, men just nu känner jag mig så trött och magsårsaktig att jag inte finner några som helst formuleringar eller motivering till att blogga om det. Återkommer imorn.
So long suckers.
Fääääärdiiiiiig
Dags att börja fira sina segrar. Inte för att jag vunnit något direkt pris efter att ha klarat UGL-kursen, men för att jag förmodligen vuxit i mig själv. Förändringar som kanske inte syns och märks direkt, men som förhoppningsvis kommer komma fram allt eftersom. Självinsikter som gör att jag kan påverka mitt liv och må bättre. Då får man fira med en Riesen-påse. Har nog aldrig sett fram emot en 6 timmar lång bussresa. Men nu ska det bli skönt att få vara lite själv och i sina egna tankar.
Som man ser ut när man kommer hem efter en hel dag UGL
I dag har det hänt grejer ska ni veta. Gruppens hittills största och enda konflikt. Jag och en person mot en annan person. Först missförstånd, oklarhet och magont. Sen klarhet, ärlighet, lättnad och glädje. Nu trötthet.
Inte glad som igår
Werther's Original-parodi
Nu blir det fan inga fler inlägg ikväll.
Shooooooooot höööööööööööö
Eric "lånar" toarullar
Jag är glad!
Idag började vi veckans UGL-utbildning (kostar 2000 lax men fan vad mycket mat vi får! Aldrig hungrig det minsta liksom). Även om vi startade light så känns det som om jag kommer ha fått med mig mycket nya insikter och lärdomar om mig själv efter veckans slut. Att ge och ta kritik har jag alltid velat bli bättre på, t ex.
Idag skulle vi läsa upp tre egenskaper/första intryck om de elva personer vi har i gruppen. Visst är alla extra snälla såhär i början när vi knappt hunnit introducera oss för varandra, men det värmer alltid att få postit-lappar fyllda med egenskaper - frammåt, öppen, social, verkar otroligt snäll, energi!, levnadsglad, utåt, livsnjutare, skojfrisk, energisk och bjuder på sig själv - för att nämna några.
Under en sånhär utbildning lär man verkligen känna varandra och jag träffar bara mer och mer folk på skolan som jag tror och hoppas kommer bli goda vänner det kommande året.
Efter 10 timmar i skolan - med massa nya människomöten, funderingar och intryck - är man ganska slutkörd. Man behöver lite tid för sig själv. Då passar det kanon att komma hem, gå ut och strosa runt bland kvarteren runt Humlegården och lyssna på ett av världens kanske bästa band som just släppt nytt album. Tror mina smilband var uppe vid öronen större delen av rundan.
The Hold Steady - Constructive Summer
The Hold Steady - Yeah Sapphire
Bildarkivet - gangbang
The Happening
En tumme ner.
En tumme upp för att Zooey Deschanel (till vänster) är så jävla söt.
SVT byter grafisk profil
Gårdagen
Stureplan vid midnatt
För att inte tappa bort varandra
Bajsa = Arkivera
080808
Vi kommer förfesta hos denna killen
Vi kommer senare vingla iväg till detta stället
Där kommer vi festa och dansa med 40000 såna här människor:
Och vi kommer förhoppningsvis vara såhär exalterade
Tre varv runt Humlegården och lite armhävningar
Och för att ge sig själv en extra boost: Comeback Kid - Wake Up The Dead
WAKE UP THE DEAD! Fy jävla helvete vad bra den är. Gåshud och adrenalin varje gång. Hörde den för första gången för säkert 2 år sedan, men hade helt glömt bort den. Sedan hemkomsten från USA har den gått på ständig repeat.
Bildarkivet
Det är dags att börja gräva i arkivet och slänga upp hemska, underbara och legendariska bilder på mig och mina kompisar här på bloggen. Det finns alltid bilder som aldrig kommer åldras, bilder som bara växer i storhet med tiden. Fångade ögonblick från ens ungdom som bara är "WTF!?", "va fan tänkte du?" eller "va fan, är det där verkligen du?". Detta kan nog bli ganska pinsamt emellanåt, men det bjuder jag på.
Först ut: K-Fest, tvåan på gymnasiet.
9 timmar
Så mycket tid spenderade jag i Liberty City idag. När man väl fått tag på raketgeväret är det svårt att sluta leka.
Att vakna är inte min grej
Sedan typ mars/april har jag ofta haft ångest när jag vaknat på morgonen. En känsla som brukar börja starkt, men som mattas av runt förmiddagen. Jag tror det har berott på att jag stundtals känt mig lite ensam och varit väldigt velig om framtiden och vad jag vill göra. Jag är så satans trött på att känna denna känsla. Men jag antar att den kommer fortsätta ett tag till, åtminstone tills jag känner mig säker på vart jag ska slå rot och är mer tillfreds med mitt liv. För ett tag har jag haft en trygghet bredvid mig, men ändå en trygghet som känts otrygg. Inga ensamma känslor på morgonen, men ändå en konstig känsla i magen. En kommande och oundviklig framtid, med olika vägskäl och planer. Ovisshet.
Just nu känns Stockholm inte alls särskilt pjåkigt. Utbildningen känns grymt seriös och jag har insett att jag har mycket fler polare här uppe än vad jag först anade. Så jag hoppas detta kan bli bra. Att jag kan känna mig trygg så att denna jävla morgonångest försvinner. Eller så handlar det om att jag måste ta tillvara på mina dagar mer. Göra roliga eller mer betydelsefulla saker som får mig på andra tankar, som får mig att må bra. Idag är jag något bakfull och tänker sitta inne med fördragna gardiner och spela GTA IV. Kanske inte det bästa alternativet. Men vafan, man behöver dessa dagar också. Det regnar utanför fönstret och jag har inte lirat tv-spel på hela sommaren. Men imorn, då ska jag bannemig ut och springa. Humlegården it is.
Sommargodingar - The Courteeners
Acrylic
Not Nineteen Forever
Cavorting (live Glastonbury 2008)
Festfixaren
När jag väl pratar klass kan jag säga att min klass är grymt lovande. Assköna och likasinnade människor som alla har intressanta intressen och spännande historier att berätta. Tummen upp för en del ögongodis också=)
Alltid
Så fort man kommer hem, när dagens stress har lagt sig och lugnet kommer till en - ja, då kommer fan alltid bajsnödigheten. Och så är det ju najsigt värre att bajsa med öppen dörr, bara 4 min från stureplan.
Slå den om ni kan!
Första skoldagen
Varit en väldigt utmattande dag denna tisdag. Nervös men spännande. Typ 50 elever i klassen och i stort sett alla verkar jäkligt reko och vettiga. Ändå var jag sjukligt nervös innan jag skulle presentera mig själv med ett fem minuter långt tal. Trodde jag var förbi den där jobbiga "stå inför en stor folkmassa och prata"-känslan, men idag kändes det nästan som att vara tillbaka på högstadiet, minus tomatansiktet. Men jag tyckte det gick bra, och svettningarna och de skakiga händerna var inte så påtagliga ändå. Att presentera sig själv med en tidslinje var en ny och rolig grej också.
Har idag även hunnit se den första Tillbaka till framtiden-filmen med Eric och hans kollega Leo. Mycket mycket bra film och en mycket mycket hyvens kille med en mycket mycket dyr och fin lägenhet på söder.
En öl med syrran och hennes två dampolare vid medis hanns det med också.
Nu ska jag diska och koka pasta. Trött är jaaaaaaaaag.
Natt
Detta har hänt
Karlshamn vs Stockholm. I Karlshamn har jag tryggheten, lägenheten, vännerna och en utbildning som är oerhört bred. Men samtidigt har jag alltid tyckt att staden är för liten. Jag har stundtals känt mig väldigt ensam och deppig, något som jag själv tror har berott på bristen av omväxling och nytt folk. Lite för mycket slentrian. Stockholm känns å andra sidan lite för stort och opersonligt. Man har ju hört att det är svårt att komma in i gemenskapen ibland. Men jag har aldrig haft svårt för att finna vänner. Min sociala kompetens är helt klart ett av mina starkaste kort. Jag är ett översocialt mongo, oftast. Och så har jag hört myclet gott om Hyper island. Att skolan har ett gott rykte och att man har stora möjligheter till jobb efter den två år långa utbildningen, speciellt utomlands.
Jag är en velig människa, men jag har nog fan aldrig haft så svårt att fatta ett beslut som denna gång. Jag ringde vänner stup i kvarten, hade långa samtal med föräldrarna, fick ångestattacker. Men till slut föll lotten...på Stockholm.
Jag vet fortfarande inte om jag gjort rätt val. Men jag tycker jag har löst detta på bästa möjliga sätt. Jag börjar på Hyper, bor hos Eric, letar lägenhet och känner på det hela. Stannar augusti ut. Om jag inte trivs i huvudstaden och med plugget finns fortfarande möjligheten att flytta tillbaka till Karlshamn då terminen börjar 1 september.
Imorn bitti tar jag t-banan till telefonplan för att träffa klasskompisar och lärare. Tidigaste terminsstarten i världshistorien och kortaste sommarlovet någonsin, men förväntansfull - det är jag!
Det första jag gör...
När jag anländer till Erics lägenhet på Birger Jarlsgatan i Stockholm är:
1. Bajsar in toaletten.
2. Snyltar på kex och knäckebröd.
3. Snyltar på plåster.
4. Tar av mig kläderna och sätter mig naken i soffan.
Och Eric är på jobbet.
Nu drar bloggsäsongen igång igen!
