En sak som är jääävligt konstig här i livet - man kan vara ett stort gäng människor som pratar glatt sinsemellan, men så fort detta gäng ställer sig i en hiss och hissen börjar åka - då är det ingen som säger ett pip. Folk bara står där, stampar med fötterna, vrider på sig, tittar upp i taket, tittar upp våningsdisplayen. "slöa hissjävel, är vi inte framme snart!?" I visssa fall försöker någon som känner att situationen är awkward säga något sporadiskt för att lätta tystnaden, men det resulterar ofta i en ännu mer tryckt stämning i det trånga utrymmet. Hissmusik finns liksom där av en anledning. Eftersom det oftast inte finns någon hissmusik så tänker jag hädanefter ta på mig rollen som mänsklig hissmusik. Vissla, nynna...vad som helst!

Men hur kommer det sig att det blir extra tryckt stämning i just hissar? även om man är ett gäng som känner varandra någorlunda bra sedan tidigare...