Sorry Jocke, men jag måste sno lite från dig och erkänna hur pass berörd jag blir av se denna videon.

Jag har många drömmar här i livet. Jag vill få ett grymt jobb där jag känner att jag utvecklas och har kul, jag vill träffa mitt livs kärlek, jag vill bli grym på att surfa. En annan dröm jag alltid haft är att som låtskrivare/sångare i ett band stå inför en publik beståendes av 60-80 000 människor och sjunga samtidigt som dessa människor sjunger mina egna låtar för full hals. Att stå där, ha alla ögon mot sig och bli fullständigt älskad. Att stå där och höra 80 000 röster sjunga något jag själv skapat. De sjunger för att jag har påverkat deras liv, för att jag har fått dom att känna känslor. De sjunger för att hedra mig, för att ge kärlek tillbaka. Det är ömsesidigt.

Min forne idol Dave Grohl står där på Wembley Stadium inför 86 000 människor. Han och resten av bandet ska avsluta en av deras kanske största och bästa konserter någonsin. De ger publiken en fullkomligt euroforisk och explosiv version av svartsjukedramat Best Of You. Dave slutar spela på sin gitarr. Han blickar ut över det magnifika människohavet och hör deras öronbedövande applåder. Det är det enda som hörs. En armé beståendes av 86000 själar som hedrar deras kung, deras hjälte. Till slut kan Dave inte hålla tillbaka. Han börjar gråta. Han begraver sitt ansikte i sina händer och gråter. Min forne hjälte gråter och jag gråter också. Jag gråter för att detta kanske är mitt livs allra högsta dröm, för att det kanske är det mäktigaste en människa kan uppleva. Musik då den är den största av livets krafter. Kärlek.

Foo Fighters - Best Of You (Wembley 2008)