Blomborg -

Årets skivor 2010: plats 5-1

5. Titus Andronicus - The Monitor

Som en sucker för Amerika är det alltid lika glädjande när ett band lyckas injicera den stämning jag förknippar med landet i väst i sin musik. Sufjan Stevens lyckades 2005 klockrent förmedla drömmarnas, hoppets och industrialismens USA med "Illinois". The Hold Steady ramade 2006 in sydstatslivet perfekt på "Boys & Girls In America". Nu har stunden kommit igen. The Monitor är en konceptskiva med det Amerikanska inbördeskriget som referenspunkt och metaforkälla. Det känns som en oerhört klockren inramning och funkar som en naturlig förlängning av den episka rock och de ord Titus Andronicus skildrar sitt nutida Amerika med.

Bästa spår: "No Future Part Three: Escape From No Future" och "Four Score And Seven"

4. Beach House - Teen Dream

De första månaderna av 2010 var de regnigaste och kallaste San Francisco sett på 15 år. Någon gång under denna veva, i ett mörk kontor på 640 Brannan St med regnet piskandes mot rutorna blev jag introducerad till Teen Dreams drömska uppslukande pop. Den sköljde över mig och vaggade successivt in mig i en varm trans som höll i sig i flera månader. Det var länge sedan musik ramade in en atmosfär så oerhört träffsäkert. Teen Dream kommer alltid få mig att minnas den där kalla men samtidigt underbara San Francisco-tiden.

Bästa spår: "Walk In The Park" och "Take Care"

3. The State Lottery - When The Night Comes

2008 korade jag Good Luck's "Into Lake Griffy" till årets bästa skiva, främst på grund av den kändes så oerhört sällsynt genuin och äkta. Man kunde verkligen höra att bandet hade kul tillsammans och att de älskade att skapa sin musik. Samma känsla får jag när jag hör When The Night Comes. The State Lottery låter nära besläktade med både The Gaslight Anthem och Titus Andronicus och ger samma stora Americana-dos. Det är bluesig folkpunk till brädden fylld av starka vitamindoser, byggd på tvättäkta glädje och stora känslor.

Bästa spår: "Stories" och "Fourth Street

http://www.myspace.com/statelottery

2. Håkan Hellström - 2 Steg Från Paradise

Hur jag lyckades blunda för Håkan Helsströms genialitet fram tills i år är en gåta, men det var först när jag på riktigt blev introducerad med låtar som "Hurricande Gilbert" och "Nu Kan Du Få Mig Så Lätt" som jag verkligen insåg vilka ofantligt starka känslor Håkan kan förmedla via sin musik. I och med 2 Steg Från Paradise känns det som om Håkan mognat, både sång, musik och textmässigt. Här finns en fantastisk variation, starka melodier, och såklart Håkans uppriktiga kärlekshistorier och berättelser från förr som i kombination med den sprudlande musiken ger ett oerhört brett känslospektra - allt från dans till tårar.

Bästa spår: "River En Vacker Dröm" och "Man Måste Dö Några Gånger Innan Man Kan Leva"

1. The Radio Dept - Clinging To A Scheme

Fem års väntan kunde helt klart mynnat ut i ett stort antiklimax, men väntan var värd allt, ALLT. Radio Dept lyckades till slut fullända det sound som så länge varit signifikativt för just dom, men tog på Clinging To A Scheme det hela till nya dimensioner. Syntharna blödde lite mer, trummorna smattrade lite hårdare och känslorna blev ibland så ofantligt starka och överväldigande att de rev alla min emotionella barriärer. Här finns även en bredd bandet aldrig tidigare visat, allt från årets gladaste dansgolvsrökare - Heavens On Fire, till årets mest hjärtskärande ballad - You Stopped Making Sense.

Bästa spår: "The Video Dept" och "You Stopped Making Sense"

2011-02-02 @ 17:57:43 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Årets skivor 2010: plats 10-6

10. Deerhunter - Halcyon Digest

Svepande mystisk pop som låter som det perfekta soundtracket till en världsomsegling under havet. För varje ny meter jag dyker ner visar sig en allt mer förtrollande värld.

Bästa spår: "Coronado" och "Helicopter"

9. The Gaslight Anthem - American Slang

The 59 Sound var kanske en större överraskning med högre toppar men på American Slang känns det verkligen som om bandet landat i den Bruce Springsteen-doftande rock de alltid strävat efter. Punken är borttvättad och kvar står de raka melodierna och de nostalgiska texterna om det gamla Amerika, stadigare än någonsin förr.

Bästa spår: "Lucky" och "She Loves You"

8. Frightened Rabbit - The Winter of Mixed Drinks

Storslagen och gripande vildmarkspoesi från Skottland.

Bästa spår: "Swim" och "The Loneliness"

7. Wild Nothing - Gemini

Wild Nothing påminner en hel del om förra årets sensation The Pains of Being Pure At Heart, med en stor dos inspiration från några av 80-talets största synthband. Ändå känns det väldigt särpräglat och unikt. Det är drömsk lätt tassande pop som rymmer lika delar lycka och vemod. Den smyger långsamt inpå och växer sig för varje genomlyssning något starkare och tätare kring ditt hjärta tills den följer med dig i tankarna vart du än går.

Bästa spår: "Our Composition Book" och "Chinatown"

6. The Tallest Man On Earth - The Wild Hunt

Kristian Matsson från Dalarna, vår egna Bod Dylan, fick äntligen sitt välförtjänta erkännande med finfina recensioner och utsålda konserter vart han än reste med sin gälla nakna stämma och finstämda gura. The Wild Hunt är hans tveklöst bästa och känslostarkaste skiva hittills.

Bästa spår: "Burden of Tomorrow" och "Thousand Ways"

2011-01-31 @ 22:01:32 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Årets skivor 2010: plats 15-11

Plats 30-26

Plats 25-21

Plats 20-16

15. Best Coast - Crazy For You

Bethany Cosentino's 60-talsflirtande lo-fi punk med sina simpla melodier och enkelspåriga texter om olycklig kärlek känns som att tjuvläsa sommardagboken till en 20-årings bekymmersfyllda liv längs Los Angeles till ytan bekymmerslösa stränder. Trots att sidorna tenderar att smälta ihop kan jag inte sluta bläddra.

Bästa spår: "Our Deal" och "Crazy For You"

14. The Menzingers - Chamberlain Waits

Förra årets ep "Hold On, Dodge" var och är fortfarande något av det bästa och mest känslosamma jag hört i punkväg. Chamberlain Waits känns något mer tillrättalagd, men fortfarande lika uppriktig och äkta. När topparna nås står armhåret i 110 procent givakt.

Bästa spår: "Rivalries" och "Tasker-Morris Station"

13. Superchunk - Majesty Shredding

Ett starkt lyckobringande piller fullproppat med 90-talsdoftande indierock med oerhört trallvänliga melodier.

Bästa spår: "Crossed Wires" och "Learned To Surf"

12. Ariel Pink's Haunted Grafitti - Before Today

En galen genreöverskridande resa genom svävande mjuka synthlandskap, tjutande gitarrer, stönande tjejer och urflippade textrader. En skiva som känns lika modern som retroflirtande.

Bästa spår: "Round and Round" och "Can't Hear My Eyes"

11. The National - High Violet

Något mer svårsmält än "Boxer", men när de tungrodda låtarna väl sjunkit in river de upp väldigt starka känslor. Ett album som känns som en förstående och lyhörd vän. En hård men samtidigt varm axel att luta sig mot när det känns som svårast. Efteråt känns det genast mycket bättre.

Bästa spår: "Bloodbuzz Ohio" och "Vanderlyle Crybaby Geeks"

2011-01-23 @ 22:09:13 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Årets skivor 2010: plats 20-16

Plats 30-26

Plats 25-21

20. The Black Keys - Brothers

Duon Dan Auerbach och Patrick Carney utstrålar en självsäkerhet som får dem att låta som ett betydligt större band. Inte så konstigt kanske. De sammanfogar nämligen rock, blues och soul tightare och sexigare än någon annan.

Bästa spår: "Everlasting Light" och "Unknown Brother"

19. Vampire Weekend - Contra

Vampire Weekend skapade en mer minimalistisk och elektronisk uppföljare till debuten, men lyckades fortfarande fylla sin musik till brädden med sällsynt lekfullhet.

Bästa spår: "I Think Ur A Contra" och "White Sky"

18. Gorillaz - Plastic Beach

De tecknade aporna bjöd in till storartad fest på sin paradisö och lyckades ge något till alla besökare - från tunga hiphopbeats och orientaliska symfoniarrangemang till svalkande solnedgångsdrinkar.

Bästa spår: "On Melancholy Hill" och "Stylo"

17. Josh Ritter - So Runs The World Away

Melodierna tar ett steg åt sidan och låter poesin suga in mig i den mest trollbindande av sagoböcker.

Bästa spår: "The Curse" och "Lark"

16. Surfer Blood - Astro Coast

Med en stor dos reverb, afrikanska bongorytmer, varma basgångar och distade gitarrer som hämtade från Beach Boys storhetstid blev Astro Coast en av årets mest självklara sommarkamrater.

Bästa spår: "Swim" och "Neighbour Riffs"

2011-01-21 @ 19:21:56 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Årets skivor 2010: plats 25-21

25. The Morning Benders - Big Echo

En till ytan soldränkt swimmingpool som blir mörkare ju längre ner du dyker. Fylld med fantastiska poplåtar som gång på gång lyckats släcka min sommartörst i det gråa höstmörkret.

Bästa spår: "Promises" och "Wet Cement"

24. Drive-By Truckers - The Big To-Do

Kanske inte lika känslostark som föregångaren "Brighter Than Creation's Dark", men betydligt mer rockig och distinkt. Fortfarande countrydränkt sydstatsrock omöjlig att värja sig emot.

Bästa spår: "Birthday Boy" och "Sante Fe"

23. Local Natives - Gorilla Manor

En frisk fläkt blåste in över indievärlden när dessa Los Angeles-grabbar släppte sitt debutalbum tidigt 2010. Men det är först på scen som de verkligen blommar ut till fullo. På årets Coachella-festival levererade dom årets kanske bästa konsert.

Bästa spår: "World News" och "Sun Hands"

22. Stornoway - Beachcomber's Windowsill

Oxford har avlat Brittiska storband som Radiohead och Foals, och nu kan staden skryta med ytterligare ett. Stornoway låter dock inget som nämnda band, utan bjuder på sin debut istället på en stor kopp mysig folkpop som värmer det mest frusna av hjärtan.

Bästa spår: "Zorbing" och "Boats And Trains"

21. Laura Veirs - July Flame

En gripande kvinnoröst svävandes på vackra och ömma arrangemang som tar mig rakt ut i vildmarken.

Bästa spår: "I Can See Your Tracks" och "Life Is Good Blues"

2011-01-18 @ 23:31:59 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Årets skivor 2010: plats 30-26

Bloggen har varit död sedan i maj. Ett rekordlångt uppehåll. Men 2010 är över, vilket i sedvanlig ordning innebär att tiden kommit för att utvärdera det gångna musikåret.

För er som missade förra årets lista kommer här en något uppdaterad topp 10:

10. Wilco - The Album

9. Polar Bear Club - Chasing Hamburg

8. Vetiver - Tight Knit

7. The Pains Of Being Pure At Heart - The Pains Of Being Pure At Heart

6. White Denim - Fits

5. Japandroids - Post Nothing

4. Cheap Girls - My Roaring 20's

3. Banner Pilot - Collapser

2. Phoenix - Wolfgang Amadeus Phoenix

1. And So I Watch You From Afar - And So I Watch You From Afar

----------------------------------------------------------------------------------------

2010 var ett sanslöst bra musikår, så oerhört bra att det inte räcker med endast 20 placeringar (som tidigare år) för att göra det rättvisa. Så detta året bjuder jag på en överambitiös topp 30 istället.

Hjärtligt välkomna! Hoppas ni finner något spännande och givande under resans gång!

29. Tame Impala - InnerSpeaker

Musik med perfekt storstadspuls som får en att känna sig oerhört cool och självsäker. Perfekt när man vandrar genom stora folkmassor eller blickar upp mot högresta skyskrapor.

Bästa spår: "Solitude Is Bliss" och "Alter Ago"

29. MGMT - Congratulations

Med ett nytt sound som lika gärna hade kunnat vara från ett annat band var det många MGMT-fans som skakade på huvudet. Men i mina öron var senaste skivan ett stort modigt lekfullt steg som bara bevisade vilken musikalisk genialitet och bredd dessa grabbar besitter.

Bästa Spår: "Someone's Missing" och "Congratulations"

28. Josh Rouse - El Turista

Nebraska-sonen har för varje album som gått låtit sitt mysiga gitarrplockande glida närmre landet han numera bor i - Spanien. På El Turista tog han klivet fullt ut och gjorde årets bästa hängmattskompanjon.

Bästa spår: "Cutton Eye Joe" och "Sweet Elaine"

27. Arcade Fire - The Suburbs

På sin nya skiva har de kritikerrosade Kanadensarna tagit historieberättandet till uppväxtens förorter. Det är textmässigt mer fokuserat och tematiskt än tidigare samtidigt som musiken känns spretigare och mindre storslagen. The Suburbs är inte så bra som jag hoppades men fortfarande en oumbärlig skiva 2010.

Bästa spår: "City With No Children" och "Wasted Hours"

26. Against Me! - White Crosses

Den lite mognare halvan av mig vill tycka att detta är lite i det mesigaste laget. Den mer ungdomliga halvan av mig fullkommligen älskar det. White Crosses är som Green Day's "American Idiot" - punk som är så finproducerad och kommersiellt gångbar att den knappt kan kallas för punk längre. Men så innehåller White Crosses allt det där som gör att jag fortfarande och förmodligen alltid kommer älska punken - energin, uppriktigheten och de där enkla men förbannat trallvänliga melodierna. Jag kan inte värja mig, det går bara inte.

Bästa spår: "High Pressure Low" och "Ache WIth Me"

2011-01-17 @ 18:53:35 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

I want to go to the seaside

Once a seaside person, always a seaside person. I grew up on an island, so maybe not so hard to see why.

Today, during my lunch break, I got the biggest seaside craving. Sitting down in the dark bat cave at work can be a real mood killer. Thankfully the ocean is only 5 minutes away from work. So I biked down there. Stood there for a while. Felt the wind in my hair, smelled the refreshing breeze and listened to the calm waves.

It feels better now.

2010-05-19 @ 23:19:40 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Bay 2 Breakers

I love to dress out. There's something incredibly fun about being someone else for a while, just acting silly and grab everyones attention. I should definitely do it more often. This time around the excuse for dressing out was called Bay 2 Breakers - a annual race from the east side of town to the west side of town. It started as a serious race for athletes, and it still is, but it has evolved into a big, mostly pink, masquerade. People head to the park in their outfits to get drunk, and this year on a sunday. I found a pretty cheap wig, borrowed a dress from Maja and dressed like a girl (of course). Johan mostly closed his eyes and screamed "Get away! You look like a russian army hooker." A very good verdict indeed.

I don't know if I'm sending out some sort of attracting light or if I'm just awesome at dancing. But somehow I manage to start dance floors all the time. This one is the biggest one so far, by far. We were walking down the street and saw a guy playing some mellow music through his window. We shouted "Hey, turn up that volume and put on some good music!". He did and we started to do the Christmas Tree (TM). The first ones to join were some pink dressed ladies. Then came the ladyboys. After 30 minutes the whole street was crowded with people dressed in various colors. After 45 minutes people filled the stairs to the house, and right after someone even closed of one lane in the car filled street behind us, just so that the dance party could expand. LEGENDARY!

2010-05-18 @ 20:46:18 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

My first baseball game

2010-05-15 @ 23:06:18 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Getting poked by your friends moms is the shit

2010-05-13 @ 01:27:02 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

The 5 day rock streak is over

Never before have I been to concerts five days in a row, not even at a festival. But here in San Francisco everything is possible. It's the city where all the bands I've been dying to see for a long time are playing.

Thursday: The Hold Steady

One of the todays best rock bands is said to be one of the best live bands, and after seeing them at The Fillmore I can only insist. The lead singer Craig Finn is one of the most charismatic persons I've seen in a long time. He looks like a pastor from where he's standing in the spot light, constantly reaching out his spastic arms towards the crowd, dancing like a fag, with the biggest smile on his face. It's impossible not to love him. Even if acclaimed keybordist Franz Nicolay has left the band, The Hold Steady's beer soaked party rock still feels intact. The crowd was on fire all the time, jumping, clapping and cheering, and when songs like Chips Ahoy and Constructive Summer came on I couldn't think of a better place to be. The Hold Steady forever!

Friday: Fang Island

Red Sparowes was the main act, but their heavy post rock made me jawn after seeing the young boys in Fang Island rock the shit out of their guitars. Like a mix of Explosions In The Sky's grandiosity and Vampire Weekend's playfulness.

Saturday: Drive-By Truckers

This gig should've been a really good one. I mean, it was sold out, so I went there to try to buy a ticket from someone outside the venue. Waited 40 minutes without success. Decided to go to another gig. Biked halfway through the city, just to get there and find out there wasn't any gig. So, I biked all the way back to The Fillmore. When I got there, the first people I asked had a ticket for me! And I got it for free!!! I was so so happy. Unfortunately the show wasn't that great. The band didn't have the same favorite song as I do, and they only played one song(!) I knew. Cool stage props though.

Sunday: Fucked Up

The question is if Mr Damien (the main singer in Fucked Up who's also called Pink Eyes) doesn't beat The Hold Steady's Craig Finn when it comes to charisma. Physically it's a given. He's fatter than Svullo, but obviously not to fat for a shag (He has a son(only one of the interesting thing's he revealed during his outstanding in between talks(?))). He looks so fuckin' bad ass but are the most humble guy ever. The crowd loves him, and in between all the crazy moshing (it's hard to resist moshing to Fucked Up's music) everyone wants to clap his giant belly (which Mr Damien seems to love). Fucked Up isn't just super awesome thank's to their front man and his profound lyrics, they creates the most interesting hardcore today - melodic brutality with an overhanging compact atmosphere that's hard to match. Fucked Up forever!

And yes, after the show Mr Damien lifted me up and gave me the the biggest sweatiest hug I've ever had.

Monday: Alexisonfire

After seeing Fucked Up the night before, Alexisonfire's hardcore seemed kinda silly. I was very tired and stood back and watched all the youngsters running around, hitting each other in the moshpit. The band sure had some energy though and played all of my favorite songs.

2010-05-12 @ 19:13:10 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

The best YouTube video atm

It's when you're not allowed to laugh you laugh the loudest. In this case I laugh a little bit to the most likely absolutely terrible and tragic father-son relationship (what the father has done to his son I don't know). I laugh a lot to the father's loud one tone cry itself. Add some auto-tune (the worst music invention in history?) and we get an instant laugh classic that will live on forever.

First, watch the original:

Then with auto-tune:

2010-05-10 @ 20:27:04 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()