Vi betalar skatt till staten. Staten äger energiföretaget Vattenfall. Eftersom både du och jag betalar skatt blir vi per automatik delägare i Vattenfall.



I ekomomibilagan i dagens DN avslöjas hur Vattenfall hymlar. De hävdar själva att de är ett bolag som satsar hårt på miljön och förnyelsebar energi. Men sedan 2007 har deras inversteringar av förnyelsebar energi minskat med hela 7,2%, och så ska det tydligen fortsätta fram till år 2013. I dessa tider då vi aldrig varit i större behov av förnyelsebara energikällor minskar istället Vattenfall sina investeringar inom området!



Och inte blir det bättre av att Vattenfall förra året köpte det Holländska företaget Nuon som endast hämtar 3,5% av sin energi från förnyelsebara energikällor. Köpet av Nuon innebär att 3 miljarder av Vattenfalls inversteringar i energi i år kommit från förnyelsebara energikällor. 3 miljarder kan tyckas mycket, men inte när man jämför med hur mycket företaget inversterat i energi producerad från kol. Där stiger siffran upp till hela 30 miljarder!

Vattenfalls VD Lars G Josefsson bemöter kritiken med att säga: "jag tycker att allmänheten skulle vara gladare om vi äger ett kraftverk än om någon annan gör det. Vi arbetar trots allt aktivt med att minska utsläppen. Biomassa har en stor potential, men marknaden styrs ytterst av politiska beslut och vi måste göra omställningen imom marknadens ramar. På sikt kommer politiska beslut som gör att priset på växthusgasergår upp och då utvecklas stödsystem för biomassa också. De inversteringar som vattenfall gör på andra områden gäller i stor utsträckning kärnkraft. Vi är beroende av fossila bränslen och vi måste arbeta utifrån de förutsättningar som finns. Annars handlar det bara om önsketänkande".

Förnyelsebar energi bör vara en av världens och framför allt energiföretagens högsta prioriteringar just nu. Det är en av få bromsklossar till det stora och ständigt surrande avgashjulet. När jag läser detta blir jag arg, rädd och blir ännu en gång påmind om hur jävla illa det ser ut för mänskligheten.

Det har nu gått tre dagar sedan jag postade förra inlägget och precis hade sett filmen. Den hade en oerhört stark genomslagsskraft på mig. Det var länge sedan jag blev så rädd, arg och ledsen på samma gång. Jag fick med en gång lust att förändra hela mitt liv. Jag synade vårt samhälle och världen överlag och såg på allt med gröna ögon. Jag fick lust att kämpa. Jag kände rebellandan växa inombords. Det har nu gått tre dagar sedan jag såg filmen. Jag har haft tid att tänka och fört långa och djuplodade diskussioner med vänner, familj och bekanta.

Många är dom som inte alls verkar särskilt rädda. "Uppvärmningen är en process som alltid pågått på jorden.", "Statistiken i filmen är ju givetvis överdriven", "Man kan inte gå runt och vara orolig hela tiden" är bl a några av de kommentarer jag fått tillbaka när jag förklarat hur illa ute vi är. Visst finns det en stor sannolikhet att statistiken i filmen är överdriven. Det blir ju mer kraftfullt om man fläskar på med höga siffror, givetvis. Men det man inte kan blunda för är filmens foto. Bilder över massiva ödsliga landskap som tidigare varit grönskande regnskog. Stora fabriker och oljeanläggningar som spyr ut avgaser mitt bland fattiga människor som måste gå milsvägar för att hitta vatten. Det är 100% verklighet. Har vi verkligen råd att inte ta det filmen säger på absolut blodigaste allvar? Har vi råd att chansa?

Jag tror inte det.

Även om fredagens chockvåg, den första chockvågen, lagt sig känner jag mig fortfarande lika målinriktad. Jag har förändrats, på riktigt. Jag har fått nya insikter och kunskaper, blivit medveten på ett sätt jag inte var förut. Jag har tänkt igenom min vardag och funderat på vad jag kan göra för att bidra med mitt strå till stacken. I dag avstod jag t ex från att äta kött och lagade min första vegetariska rätt på hemmaplan.

Att ta cykeln och åka kommunalt, köpa second hand, handla ekologiskt, stänga av elektroniken och försöka att inte äta kött är små ändringar i vardagen som kräver viss omstrukturering, men som är långt ifrån omöjliga. Och det är väl där vi måste börja, med de små stegen.

Att ändra något på det stora hela är inte lätt, snarare är det en omöjlig uppgift. Vi i Sverige är hästlängder före andra länder när det kommer till miljömedvetenhet. Det krävs betydligt större åtgärder och beslut från högre röster om resten av världen ska kunna gå mot rätt riktning. Det är där störst förändringar måste ske. Men genom att göra det man kan i sin vardag och värld bidrar man med sitt strå till stacken och knuffar den stora skutan några tusendelar av en millimeter åt rätt riktning.
För om folk bara fortsätter vara naiva, trångsynta och bara står och tittar på kommer verkligen ingenting att hända och mänskligheten knuffas närmre och närme det bottenlösa stupet .

Om 10 år kanske jag står där och väljer att inte skaffa barn för att jorden inte längre är en plats värd att uppleva. Och så kan man ju fundera på det där med överbefolkning också...

Jag har en fet klump i magen just nu.

Alla som byr sig om sitt liv, om sina nära och käras liv och om naturen måste se denna filmen NU. Undvara 1,5 timme i ditt stressiga och konsumtionsfyllda liv.

Och detta är ingen jävla lek. Detta är på liv och död. Att se denna filmen och att ta till sig/sprida vidare den information den har att säga är en absolut nödvändighet om vi ska överleva. Ja, jag vågar faktiskt säga det.

Det kan gå fort. Vi snackar 10 år. OM 10 år, eller mindre kan du vara död. Dina barn kan vara döda. Dina föräldrar kan vara döda. Konsekvenserna av människans utbredning här på jorden är sinnessjukt skrämmande. Det går inte längre att vara cyniska. Vi kan inte längre blunda för den skada vi orsakat genom produktion, konsumtion och förökning.

FAKTA
-Halva jordens skog har skövlats. 13 MILJONER hektar skog skövlas varje år!
-2 % av Haitis skog finns kvar
-Jordens islager är 40% tunnare i dag är vad det var för 40 år sedan.
-80% av berget Kilimanjaros snö/is har smält bort.
-20% av jordnes befolkning använder 80% av jordens resurser.
-Arter dör 1000 gånger snabbare idag än vad de skulle gjort naturlig väg(utan människans påverkan).

Jordens kretslopp är rubbat. Allt som från början var sammanlänkat och i harmoni är ur balans. Isen smälter, vattnet förgiftas, träd och koraller som producerar syre dör, världen torkas ut, vegitationen brinner upp och sprider dödliga gifter.
Natur och pengar har en likhet - ju mer vi använder dom, desto djupare gräver vi vår egna grav.

Faktan ligger på bordet. Vi spelar rysk rolett. Vi har en pistol mot vår tinning. Det sitter ett skott i. Vi snurrar. Trycker på avtryckaren. Vi kan ha lite tur och skjuta upp vår död...klick...klick...klick. Men till slut kommer skottet att gå av. PANG. Det är oundvikligt, om vi inte agerar JÄVLIGT fort.

Nu är det upp till oss att ta till oss faktan som läggs fram i filmen, ta den på absolut blodigaste alvar och ändra våra liv. Om vi inte gör det kommer vår ras att dö. Det är oundvikligt.

Jag har en stor jävla klump i magen. Jag skakar. Om 10 år, eller tidigare, kommer kanske jag och de jag håller kära inte längre vara vid liv på grund av att vi inte tagit ansvar gentemot varandra, gentemot vår underbart vackra jord.

Just nu låter jag som någon Greenpeace-aktivist. Men just nu känns det helt befogat och absolut nödvändigt.

Se filmen och sprid den till alla du känner. Skriv om den, be andra skriva om den. Hur får man liksom en hel värld att ändra sina vanor och rutiner?

Lars Hallén har börjat. Gör det du också.

Tack

Häromdagen vaknade jag med en oerhört stark tillbakalängtan i magen. Det var ju snart ett år sedan jag och mina kompanjoner tog flyget över Atlanten för att göra vår drömresa. Då vi äntligen fick uppleva all den kultur vi så länge insupit, på riktigt.

Jag kom bland annat att minnas
- när jag steg ut ur planet och tog mitt första andetag av den varma Kaliforniska kvällsluften.

- när jag såg Hollywoodskylten IRL och fick gåshud (det var då jag förstod att jag faktiskt var där!)

- alla skate/surfshops som spelade musik jag lyssnar på och inte skäms för och som hade kläder jag faktiskt trivdes och passade i.

- alla vänliga människor(åtminstone på ytan) som alltid frågade hur det var med en.

- att köra bil på natten aldrig varit så underbart stämningsfullt.

- när vi körde in i Newport Beach och lyssnade på Phantom Planet's California för att försöka återskapa the O.C så mycket som möjligt.

- att det mesta var XL (bilarna, storleken på portionerna, utbudet i mataffärerna osv...)

- att sitta på en klippa i Grand Canyon och blicka ut över de blodröda bergen i solnedgången är bland det mäktigaste jag upplevt i naturväg i hela mitt liv.

- ett märkligt stripklubbsbesök och den outhärdliga värmen(runt 40 grader) i Las Vegas

- att bada naken i en kall jävla flod fylld med ormar i Sequoila National Park!

- när mitt mod gick från level 0 til level 20 under en dag på Six Flags(från att inte vilja åka något till att åka ALLT!)

- att San Diego var en förbannat fin och trevlig stad.

- att San Francisco inte kändes så jävla AWESOME som alla lovade (dock en förbannat fin stad som jag borde ge en till chans).

-Big Sur! BIG SUR!!!

Så många härliga människomöten, vykortsvackra vyer och nya intryck.

Hur som helst längtade jag tillbaka så mycket att jag satte ihop världens kanske längsta Kalifornienroadtrip-kollage(i kronologisk ordning givetvis). Stort tack till mina reskamrater Eric och Jim!

En kall jävla höstdag som denna (6 bgrader ute) drömmer jag mig tillbaka till förra helgen. Så här såg det ut då:

Långholmen(lördagen)


'

Gröndal(söndagen)

Som väntat åt han mig ur huset



Men han höll även min hand när vi va ute och gick


Och bjöd på lite cirkuskonster


Jag saknar honom redan. Låt oss hoppas att det inte tar 2 år innan vi ses igen denna gång.

Och den här skåningen ska sova hos mig ikväll. Hur fan ska jag kunna tillfredsställa hans behov imorn vid frukosten???

(Maträtten på bilden kallas Vulcano och är tydligen något Petter(ja han heter faktiskt så) själv kommit på).

"Det handlar om att bygga på höjden så man får plats med mer" / Petter

HÄR

(tack Sanna)

Jag gillar verkligen inte att komma hem så här sent/tidigt, vara jättehungrig och veta att jag kommer fucka upp min dygnsrytm. Men hey! Snart stiger solen upp bakom berget utanför mitt fönster. Ingen ångest, whatsoevah.

Godnatt (med havregrynsgröt i munnen)

Stefan knackar på dörren till mitt rum. Han sticker in huvudet och säger: "Nu finns det FEM stycken tv-apparater nere i soprummet. Ring polarna, samla ihop basebollträn, dra hit massa sommarklädda tjejer i kortkort kjolar och bara gör något av det. Bara gör något av det", och så stänger han dörren.

Det finns onekligen mycket potential i detta! Måste bara fixa en filmkamera och lite folk.

Att grilla på en klippa i Stockholm med massa Piteåmänniskor är något jag VERKLIGEN kan rekomendera.

Vid en första anblick kan denna scarf se väldigt oskuldsfull ut, men det är FEL FEL FEL!

Det är en SLAMPSCARF! Den har legat med ALLA! ja, till och med han den där.

känner jag för att utföra på den som snott min gympapåse. Lämnade kvar den under mitt skrivbord i skolan igårkväll, men imorse var den helt försvunnen. I denna påse fanns saker ursprungligen värda över 1300 kr, t ex ett par exklusiva surfshorts från Santa Monica, mina kära Foo Fighters-tröja och mitt enda par löparskor. Städerskan brukar lägga undan saker som ligger på golvet, men då brukar dom finnas att hämta i förrådet. Men ingenting där.
Så, vem VARE!? Vem FAN snor egentligen en svettig gympapåse!!!???
Pallar verkligen inte att bli av med fler saker. Jag har varken tid eller pengar till det...

Läs rubriken igen

Efter årets hittills tyngsta gympass (Nicolai(tysken) hade ett nytt pass inspirerat av någon gammal flimrig tysk Arnold-rulle han ville testa) ställde jag mig framför spegeln i duschrummet, tog ett djupt andetag, putade med rumpan och skrek "BAAAANZAAAAAIIIIII". Då såg jag ut som något i denna stilen:

Jag skulle vilja ta tillfälle i akt och tacka alla er underbara människor där hemma, tacka för en helt fantastisk helg med bra musik, mumsmumsmat, lite dans och många livsberikande skratt!

Det är väldigt intressant att ha överblick över er bloggbesökare. Vart ni kommer ifrån, hur länge ni är inne på bloggen, hur ni hittade hit osv.

Tänkte jag skulle bjuda er på statistik över hur många gånger din stad besökt min blogg, och samtidigt avlossa startskottet för en liten tävling. Den stad eller ort som besökt blomborg.blogg.se flest gånger under en månad ska få något pris. Kanske i form av en bakad kaka, ett besök av mig personligen eller något annat smarrigt.

Upp till kamp!

Stadskampen igår:


Stadskampen sedan starten i början av mars: