Trapped
Jag vet exakt vart året ska leda dig! Förresten, du är ingen känslolös robot, du är en robot som i högsta grad känner, känner rätt mycket till och med.
Jag känner igen mig i den där känslan av "vad gör jag här?" och kastas mellan förtjusning, fruktan och förtvivlan över branschen, projekten och hierarkin. Jag saknar också friheten som fanns på Hyper och funderar på vart i världen jag behöver ta mig för att få ha den. Jobbet är där jag spenderar den mesta av min vakna tid och då vill jag att det ska var givande, roligt, utvecklande, utmanande och med bra personalpolitik och att utrymme ges till gruppens utveckling med till exempel feedbackrundor. Allt det där saknar jag i arbetet, men allt det har jag på fritiden nu.
Är det så på svenska byråer (som resten av världen hela tiden sneglar på) som domineras av gamla Hyperelever som jag måste tillbaka till för att få den där drömarbetsplatsen? Jag är pm, men får inte pm:a nåt och inte ha en skön gruppkänsla eller få vara involverad i det kreativa...
Nu blev det långt, men ja... vad ska jag sammanfatta det med? Jag saknar inte Sverige, jag älskar att vara i Kina och utforska världen, men jag saknar arbetsklimatet från Sverige, eller är det Hypermentaliteten jag saknar?
Lars: Jag blir mer och mer sugen pa vara framtidsdrommar, aven om det finns risker (eller radsla). Men just nu ser jag mest potential. Jag har alltid ansett mig vara en kanslomanniska. Jag tanker mycket och blir latt berord, men nar jag sitter pa jobbet kanner jag mig mest tom och icke levande.
Magda: Haller med till punkt och pricka! Jag tror och hoppas att det ar arbetsklimatet har som ar annorlunda. Varken jag, Johan eller Maja har fatt nagot vidare ansvar och vi far mest gora skitjobb som vem som helst annan hade kunnat gora. De utnyttjar en mer som billig arbetskraft istallet for den potantial man besitter. Sebastian och Sean bytte ju till och med praktikplats nu i dagarna for att de kande sig som slavar. Pa ett satt ar jag ledsen over att jag inte hamnade pa ett battre stalle dar jag utvecklades mer och dar jag eventuellt kunde ha en framtid. Men jag ar samtidigt glad over att jag fatt se denna sida av branschen. Det har oppnat upp referensramarna. Man far slicka sina sar, lar sig av sina misstag och gora om och gora ratt.
Det är trist att höra att praktiken inte var den där drömpraktiken, men jag håler med om att det har vart skönt att se och uppleva den sidan med och få ta ställning till det. Jag känner mig också mest som billig arbetskraft och har glidit in lite på design för att få vara med på brainstorming och sånt, men det slutar ändå med att jag får sitta och göra gif-banners(!).
Jag skickade ett mail till klassen i början av min praktik för att jag blev så förtvivlad över situationen och fick mycket pepp, stöd och tips, men kom fram till att jag inte var klar med Kina och att jag ville se vad som hände och om saker och ting förändras...
Det ska bli spännande att höra hur det går för Sebastian och Sean.
Vad är din pan, vill du stanna i SF? Stanna på praktiken eller byta praktik? Sverige?
Jättebra att reflektera tidigt över ett yrkesval. Bli inte för grubblande bara. Väldigt få hittar ett yrke eller ett liv som är perfekt hela tiden. Dom flesta tycker sig behöva dalarna och de jobbiga delarna för att kunna uppleva flytet och glädjen i topparna. Det är som med Sveriges årstider. Man behöver hösten och vintern för att uppskatta ljuset och sommaren. Sommar jämt vore jobbigt för de flesta.
Kram Pappa
Sommar året runt här i Kalifornien! Underbart!
Jocke!
Om man älskar att åka skidor, göra snögubbar och snölyktor...var exakt i Californien kan man göra det??
Tja det finns lite skidorter ca 2-4 timmar innåt landet.. och skulle inte det vara nog så tar det 2timmars flyg till Salt Lake City.. och där kan du göra hur mycket snöänglar du vill!
Taskig ekonomi med en tidigare (B) skådis som guvenör. Nej tack, jag avstår.
Borta bra men hemma bäst!
