Good Luck – Into Lake Griffin


Om jag tänker tillbaka på de gånger jag varit kär har det inte varit i tjejer som i allmänhetens ögon varit ”perfekta”. Men det har funnits något där som fått mig att drömma om dom och fått mig att göra nästan vad som helst för att vinna deras åtrå. Jag är jävligt svag för ögon och leenden må jag säga. Ofta har det bara slutat i envägsförälskelse, men det hör inte hit. När kärleken väl är ömsesidig, då övervinner den allt, och framför allt känns det inombords när den väl kommer på besök. Värme, fjärilar och jaddajadda. Kanske är det något kemiskt som sprider sig via luften. Inte vet jag. Men jag vet i alla fall att det är precis så jag känner för Good Luck, en trio som har en jättestor tjej som sångare, som spelar punkpop och som släppt sin första skiva helt på egen hand. Ända från första mötet till en sisådär 50 genomlyssningar senare har vi varit ämnade för varandra. Det var länge sedan jag hörde musik som kändes så äkta, så genuin. Musik som man hör är byggd på tvättäkta kärlek och glädje. Into Lake Griffin är förmodligen inte perfektion i andras öron men i mina ögon har det inte gjorts något bättre 2008. Jag fastnar med mina öron, gång på gång. Kan inte slita mig. Jag dansar. Jag hoppar. Jag skrattar. Jag blir varm inombords. Jag är kär!

Bästa spår: Pajammin, 1000 Open Hands, Come Home





Eller om ni vill höra låtarna i bättre kvalitet: http://www.myspace.com/wearegoodluck