Stefan knackar på min dörr.
Jag ropar: "jaaapp, kom in."
Stefan kommer in med två vinglas och ber mig fylla upp båda från min Oral Springs-bag in box.
Jag ger han en stor kram och han ler med ett stort rödvinsfyllt leende och säger "det är så underbart att vi kan ha det så här."

Någon minut senare står Robert i dörren och säger: "Jag vill bara säga att du kan sova gott och lugnt i natt."
Jag: "Ja, så länge köksbordet är intakt i morgon så är jag glad."
Robert: "Nej det är ingen fara. Jag kommer åtminstone inte göra något som behöver fångas på film. Om det blir så så kommer jag och förvarnar så att du kan vara beredd. Jag kände bara att jag ville informera dig om det".
Robert har ett stort leende och de där rödvins-kisande ögonen han alltid får efter ett par glas.  Jag ger han en stor kram. Han går tillbaka till köket och jag stänger dörren till mitt rum.

Ni besökare vet ju hur det såg ut i vårat kök för några månader sedan. Jag kan redan höra att de båda gubbarna för starka argumentationer och har livliga diskussioner ute i köket. Om vad vet jag inte.

 Så kvällens frågan är: Kommer köksbordet ryka igen? Den som lever i morgon får se...