Visst blev det bättre. Mycket bättre till och med. Bon Iver fick inleda dagen med en spelning som flera gånger var nära på att ge mig tårar. Om spelningen hade fått äga rum efter att solen gått ner och månen stigit upp hade nog lite tårar varit omöjliga att hålla tillbaka. Efter Bon Iver så var det inte en lugn sekund. Beirut ramade in denna soliga dag perfekt med sin trumpet och dragspelsfyllda glädjemusik. Lite tjatigt i längden dock. Band of Horses började ringrostigt men blev markant bättre ju längre spelningen led. Gåshud under ett flertal tillfällen.

Robyn kickade verkligen ASS. Jag har aldrig ritkigt tagit mig i kragen och lyssnat på henne, även om jag givetvis har hört hennes radiohits, men shit säger jag bara. Robyn kan mycket väl vara Sveriges starkast lysande stjärna just nu. Hon har allt - utstrålningen, energin, kläderna, rösten. Varenda låt hon drog av var ju för bövelen en hit. Och så hoppade Dr Alban in på ett gästspel. KUL!

Därefter - Wilco. Kanske gårdagens bästa spelning. Det var omöjlgt att inte rysmysa till de lugna och finstämda partierna, och omöjligt att inte skratta (på ett bra sätt) till allt oljud de ibland dränker sina låtar i, eller till den hysteriska gitarristen som såg ut att ha sex med sin gitarr all the time.

Antony and the Johnsons tillsammans med Göteborgs symfoniorkester var helt klart något unikt.  Jag har aldrig riktigt fastnat för Anthony's märkliga stämma , men visst kan den beröra, speciellt med en hel armé  av stråkar i ryggen. Tyvärr var ljudet lite för lågt och soundchecken från scenen bakom förstörda inramningen lite.

Röyksopp hade jag höga förväntningar på, men blev kanske lite besviken. Hade hoppats på ett mer hårdare sound och fler remixar. Det blev lite för lugnt, lite för drömskt och monotont i längden, tyvärr. Lämnade Röyksopp och såg Glasvegas göra ett riktigt bra avslut på sin spelning. Till sist - Arctic Monkeys. 2007, på Roskilde var dom ett par pojkspolingar som nästan ursäktade sig över att stå på scen. Det Arctic Monkeys som stod på scen i går gick knappt att känna igen. Självsäkra, tajta och betydligt hårdare och mörkare än förut- vilket absolut märktes i låtarna från kommande plattan. Lite trötta kanske, vilket även publiken var efter att ha gått och stått en hel dag.

I dag väntar, om inte ett lika fullbokat schema, en på förhand fin sista dag. patrick Wolf, Calexico, Vampire Weekend, Wolfmother, Basement Jaxx och slutligen Teddybears. Mycket dans. Hoppas mina fötter håller. och att det inte kommer regna allt för mycket. Molnen ligger just nu tunga bort över festivalområdet.