Jag tog verkligen ut mig under förra modulen(vad typ en kurs heter på Hyper Island). Det var 3 parallella projekt som jag försökte göra bäst i världen samtidigt. Att lägga ribban högt är något jag gör allt för ofta, som den perfektionist jag är. Och jag brukar nästan alltid hoppa över den där ribban, även om den ibland ligger kvar och darrar. När den darrar blir jag lite besviken på mig själv för att jag inte gjorde hoppet perfekt. Isåfall går jag tillbaka och gör ytterligare ett hopp. Viljan att alltid prestera på topp kan verkligen ta kol på en, vilket den nog gjorde efter förra modulen.

Det var sena nätter eller tidiga morgnar, oregelbundna måltider, bara skoltid och ingen fritid. Under två nätter som följde hade jag oerhört svårt att somna. Hög puls, massa tankar, magont och ångestkänslor. Mediavärlden är en stressig värld. Saker ska levereras i tid och krativiteten ska flöda. Ibland vill man verkligen bara göra något annat, typ sitta och sortera kuvert på ett tryckeri på en stol en hel dag. Inte behöva använda hjärnan. Bara göra. Slippa pressen.

Men saken är ju den att den där ribban som läggs upp, läggs upp av mig själv. Det är jag som väljer hur högt den ska ligga, om den ens ska ligga. Att lägga den högt och hoppa över kräver mycket energi, ger en jävla kick och är utvecklande, men det är lätt hänt att kraven då höjs inför nästa hopp, både från mig själv och andra. Att lägga ribban lägre kräver inte lika mycket energi men ger samtidigt inte samma kick och utveckling.

Jag har lärt mig att jag inte kan vara på topp hela tiden utan att, på ett eller annat sätt, må skit i slutändan. Jag måste få tillfälle att andas ut, ta det lugnt, leva carpe diem. Det spelar inte så stor roll om det handlar om snowboardåkning i Fjätervålen, en helkväll med ett blodigt tv-spel eller en blöt fylla med massa kära ansikten i Malmö. Alla är dom avkoppling på olika sätt som får mig att inte ägna en endaste liten tanke på skola, stress och press. Små avbrott som jag helt enkelt måste unna mig, annars dör kreativiteten och motivationen tillsammans med mig.

Sen så kan jag ju också försöka sänka ribban under vissa perioder och försöka nöja mig med att inte prestera fullt ut. Det är svårt.