Fick ett gigantiskt sug. Hela dagen har jag gått runt och trallat på Fall Out Boy. Nu har jag lyssnat och sjungit mig igenom bandets två första album. Det fanns en tid, för ungefär 4,5 år sedan, då jag tyckte att Fall Out Boy var världens bästa band, och typ det mest punkrockiga man kunde lyssna på, precis som jag tyckte att One Tree Hill var världens bästa tv-serie. Det var liksom tiden då de precis släppt sitt första album, långt innan de hamnade på MTV och alla "emokids" börjadde dyrka dom (pffft). Idag blickar jag i backspegeln och ler lite för mig själv. Fall Out Boy känns idag ganska mesiga, något jag inte alls tyckte då. Men visst är det fortfarande väldigt trallvänligt, och visst får det mig att minnas allt det härliga från "den gamla goda tiden". De där dagarna börjar dock kännas väldigt avlägsna...

Tell That Mick He Just Made My List of Things To Do Today


Sugar Wer're Going Down