Jag älskar hård musik. Hård musik rymmer så satans mycket känslor. Jag är en känslomänniska. På Underoath's senaste skiva finns många låtar som ger mig en riktig jävla käftsmäll. Men det är käfsmällar som jag gillar, som bara gör leendet på mina läppar ännu större och som bara gör gåshuden på mina armar ännu kraftigare. En kompakt vägg av smattrande trummor, tonsäkra avgrundsvrål och underliggande, underbara melodier. Lost In The Sound Of Seperation kan mycket väl vara årets bästa skiva.

Underoath - Anyone Can Dig a Hole But It Takes a Real Man to Call It Home


Underoath - A Fault Line, A Fault Of Mine


Underoath - Desperate Times, Desperate Measures