Igår var jag i lägenheten i Kalmar, kanske för sista gången i hela mitt liv. Tömde min garderob på alla saker jag samlat på mig under de tre år som familjen nu bott där. Fyllde två svarta sopsäckar med gamla kläder och annat skit som det var dags att släppa taget om. Massa minnen flög förbi och visst var det svårt att inte bli lite sentimental. På något sätt känner jag mig alltid så när jag återvänder till Kalmar. Jag fylls av en blandning av glädje och ångest. Glädje över alla vänner som bor kvar och över att staden är så himla fin, men också ångest över glada dagar som inte kommer åter och massa misslyckade utekvällar på Kalmars värdelösa uteställen.

Nu nalkas sommaren, och även om jag kommer ha min bas på Öland numera kommer jag troligtvis spendera den mesta av tiden med mina vänner i Kalmar. Ska bli skitkul. Förra lördagen gav en liten försmak. Tack allihop!

Tyvärr är mitt huvud fyllt av massa andra funderingar just nu. Massa ovisshet om framtiden, massa val som måse tas. Olika vägskäl, ovissa vägskäl. Saker jag måste släppa, saker jag måste komma underfund med och tro på. Insikter som jag hoppas kommer till mig utan alldeles för mycket lidande och ångest.