Alla människor i typ hela världen älskar att fika. Åtminstone i Sverige. Så fort de ska på date - fika. Så fort de ska prata ut om sina problem - fika. Så fort de vill titta på folk - fika. Så fort de typ inte vet vad de ska göra - fika. Varför är egentligen folk så djävulskt fikatokiga? Jag har alltid hävdat att fika är överskattat.

Jag menar:

1. Det är dyrt, så in i helvete. Typ 20 kronor för en chokladboll och typ 20 för en kaffe. Jo men jag tackar. För samma pengar får man ju typ TVÅ chokladbollar och en vetelängd på Hemköp.

2. Det känns som en ursäkt för att man inte orkar vara kreativ och hitta på något nytt. När man va liten ringde man sina kompisar och frågade "ska vi leka?". Sen möttes man upp, byggde kojor och fäktades med låtsassvärd. Idag ringer man sina kompisar och frågar "ska vi fika?". Sen sitter man där, ofta på obekväma stolar, och pratar om livet och relationer. Varför inte blanda deeptalk med något roligt? Slå två flugor i en smäll. Vart tog lekfullheten och uppfinnelserikedomen vägen?

3. Är ett fik egentligen ett lämpligt ställe för en date? Många hävdar att folket runt omkring gör att man alltid har något att prata om och att man på så sätt kan undgå prekära situationer som pinsamma tystnader. Typ "Shit vilken flint gubben i hörnet har, för att inte tala om damen bakom honom." Jag tycker nog tvärtom. Man sitter där och känner sig tvingad till att prata, för det är ju det man ska göra på fik. Runt omkring en är massa andra människor som babblar och tar fokus. Och inte att glömma - barn som skriker! Om två människor vill träffas o lära känna varandra är det väl bättre att ses i en lugnare miljö där man kan "känna" på varandra på ett mer harmoniskt och inte så krystat sätt.

Nej, om man vill och vågar är det helt klart bättre att vara hemma hos en själv eller hos den man ska träffa. Om det är sommar kan man gå till Hemköp, inhandla fikat där och sedan sätta sig i en park, på en rödvitrutig filt. Ta med en bandare. Kaffet kan få följa med i en termos.

Men när man inte kan vara utomhus eller inte har ett tak över huvudet att bjuda på, då måste man nästan sätta sig på ett fik. Och ibland, som igår, är jag beredd att hålla med majoriteten. Det var ju faktiskt väldans trevligt. Och så är det trevligt med folk som sitter bredvid, lyssnar på ens djupa och helöppna dialog, ler med munnen upp till öronen och till slut bara måste inflika. Jag vet inte vad du hette, men en trevlig snubbe var du! Lycka till med livet och studierna!