Det är inte ofta en tjejkompis - eller ens någon man känner - halkar i duschen, slår i huvudet och svimmar av i 10 minuter. Men det gjorde hon, min bästistjej Sofia. Det kunde gått illa. Hon kunde slått huvudet i nån farlig kant av hårt material, hon kunde blivit liggandes där flera timmar utan hjälp. Men det gjorde hon inte och jag tackar gudarna för att hon är okej. Nu kanske jag överdriver lite. Det kanske inte riktigt var så farligt, men det blev en liten tankeställare.



Egentligen är Sofia den ultimata flickvännen. Hon är söt, rolig och kanske världens bästa plank att bolla känslor mot. Men Sofia - Både du och jag vet - och är överrens om - att vi bara är ämnade för att vara jättebra kompisar. Men jag kommer hålla mitt löfte: Om varken du eller jag hittat vår själsfrände/levnadskamrat vid - ska vi säga 45? 50? - så gifter vi oss. Vi får bara diskutera mötesplats och datum lite närmre nästa gång. 45+ kanske även är en bra ålder för att avsluta våran interna tävling. Vad kommer slutresultatet bli? Jag - 5, Du - 7? Jag - 10, Du - 20? Jag - 40 - Du - 40?



Jag - till skillnad från Joppa (som säkert bara är avis för att hans nya lya inte är färdigtapetserad) - älskar din nya bostad. Det är den perfekta platsen för deeptalks och jag hoppas ihärdigt att vi kan göra den till en "That 70s show-källare". Vi trycker upp nycklar till alla nära och kära så att alla kan komma och gå som de behagar. Vi kan till och med ha en frys med aldrig sinande pinnglass. Även om det inte kommer bli så är jag övertygad om att den lilla röda stugan kommer det bli en härlig mötesplats i sommar där våra hjärtan och hjärnor kommer tömmas på känslor och funderingar. Bratten och Erik - ni vet vad jag pratar om!