Joppa ringer. Han säger att han sitter och skiter i ett mörkt badrum. Han har inte orkat tända badrumslampan. "Lyssna här" säger han och så håller han telefonen så att jag verkligen ska höra att det plumsar. Det låter hårt, lite som en sten. Vi pratar vidare, bestämmer planer inför kvällen (Sofia - vi ska vara hos Joppa vid 6 eller 7, så kom så fort du slutar) och jag säger att det låter skitbra. Då säger Joppa "På tal om skitbra, lyssna på det här", och så plumsar det i mitt öra igen. Jag lägger på luren. Joppa satt förmodligen kvar ett tag till, myste i mörkret och tänkte "det där gjorde jag allt bra".

Jag kan inte låta bli att uppskatta killens humor.