Första gången jag träffade Johan "Ramne" Ramnebrink hatade jag honom något oerhört. Min vän Rikard Edvardsson hade fyllt år (14 kanske) och Ramne med tillhörande kompis kom och hälsade på med sina fula små mopeder. Med sig hade dom en inslagen singel (Bahamens Who Let The Dogs Out ) som Rikard blev vansinnig över att få. Jag ogillade Ramne från första gången jag såg honom och det blev inte bättre när han öppnade käften. Han var spydig, kaxig och allmänt uppkäftig. Killen hade ju till och med piercing!

Det roliga är att denna snubbe nu är en av mina bästa vänner. Våra vägar möttes återigen under slutet av gymnasiet, då genom min vän Joppa, och då blev intrycket annorlunda. Nu saknar jag faktiskt min Ramne. Han har flytt till Stockholm för praktik och brudar. Lustigt hur det kan bli här i livet.