2001 släppte de Amerikanska utvecklarna Bungie ett fps-spel som blev lyft till skyarna av en enad kritikerkår, och än idag är Halo allmänt kännt som ett av de bästa spel som släppts på 2000-talet. När Sveriges största speltidning Level nyligen rankade de 100 bästa spelen genom tiderna kom Halo på en tolfteplats. Igårkväll - mer än ett halvår efter att vi började spela - klarade jag och Schäfer äntligen det omtalade spelet, men fy helvete vad vi fick kämpa. Vad fan tänkte Bungie med? Sista banan kan vara det mest frustrerande jag spelat sedan sista banan i det buggiga Driver 2 till Playstation.



Inom loppen av 5 minuter ska man manövrera det sladdrigaste fordonet i hela spelhistorien genom gråa korridorer med ogenomtänkt bandesign och störande hinder innan ett rymdskepp sprängs i luften. Den som kom på Warthogens ologiska kontroller borde skjutas. Jag älskar tv-spel, jag skriver om tv-spel, men när tv-spel blir så pass frustrerande att man får självmordstankar och kastar handkontrollen i golvet så hårt att det inte ens skulle vara skönare att gå låss på en tv med ett basebollträ - då är det inte kul längre. Jag gillar utmaning till viss del men det får aldrig gå till överdrift.



Nu är Halo inte på långa vägar ett dåligt spel. Utomhusstriderna är fantastiska och omväxlande, designen är nyskapande, vapnen är otroligt välbalanserade, Master Chief är en av spelvärldens coolaste hjältar och multiplayer-delen är fantastisk. Däremot är spelets inomhusmiljöer oerhört monotona och repetitiva - samma gråa väggar och mörka korridorer i all oändlighet. Nu har spelet förvisso några år på nacken och jag hade gärna velat uppleva det 2001. Dessutom har jag hört att man ska spela igenom Halo på svårighetsgraden Legendary för att få ut det mesta ur fiendernas A.I och bandesignen.

Halo är absolut ett ritkigt bra spel - kanske 8 av 10 i betyg - men att det skulle vara ett av de bästa spelen genom tiderna kan jag inte hålla med om. Vi får väl se hur Halo 2 och framförallt Halo 3 kan ändra på detta intryck.