Göteborgs skärgård är helt jävla underbar, och då är inte ens vädret bra överhuvudtaget. Det är en Svensk idyll där fiskebåtarna och de gamla trähusen ligger tätt, där det alltid är nära till havet, där de gamla fiskargubbarna sitter i hamnen och pratar rövarhistorier, där allting verkar vara frid och fröjd. Ett liv jag hade velat leva. Har en sådan där härlig men samtidigt oerhört vemodig känsla i magen. En känsla av att jag skulle vilja stanna här hur länge som helst, att jag skulle vilja bo här ett tag. men jag måste åka hem redan imorgon. När jag var liten och vi besökte mina kusiner i Höllviken hade jag samma känsla i magen. En känsla av att jag skulle velat växt upp där, lärt känna folket, varit med på alla tillställningar, levt det livet. Som ett slags drömliv jag visste bara var tillfälligt och omöjligt att hålla kvar vid. Som om Ryan i O.C aldrig skulle fått stanna med familjen Cohen i Californien, utan varit tvungen att åka tillbaka till slummen i Chino.
Jennie bor i ett stort blått hus med sin supertrevliga familj. Kände mig som hemma direkt när jag klev innanför dörren. Än så länge har vi varit iväg på lite upptäcksresor på cykel och utforskat vad Donsö har att erbjuda. Vi har fikat på hamncafét som förr var en förvaringslokal för is. Vi har varit på avskedskalas hos Jennies kusin och jag har träffat många av henens trevliga kompisar. Vi har legat på en stor studsmatta och kollat på stjärnorna.
Intressanta iaktagelser från Donsö:
- Man får inte köra bil här så alla kör flakmopeder eller golfbilar istället.
- När man väl har bosatt sig här så flyttar man aldrig här ifrån.
- Nästan hela Jennies tjocka släkt bor på ön.
- Alla verkar vara kristna och går till kyrkan regelbundet
- Stjärnhimlen här ute är magisk
|
|
