Douglas - vila i frid

Mamma kom precis innanför dörren och jag såg på henne att veterinären bara hade haft ett alternativ. Efter en röntgen fastställdes det att vår kära labrador hade en blodtumör på mjälten. Det fanns ingen annan utväg än att ge honom en spruta och låta honom somna in. Jag märkte att Douglas på senare tid hade blivit sämre. Han hade inte samma energi och ork som tidigare. Idag märkte morsan att vår hund inte mådde särskilt bra. Han låg i skuggan under det stora äppelträdet vid huset på Öland och orkade inte ens resa sig. Han ville inte äta, inte dricka, inte vifta på svansen. För två timmar sedan tog jag farväl av honom i bakluckan på vår bil. Där låg han - orkeslös, nollställd och förmodligen medveten om att detta var hans sista stund i livet, med oss.

En hund blir alltid som en familjemedlem. Douglas var ständigt närvarande. Han har varit med ända sedan jag var 8 år. Jag minns när vi fick honom och då han på vägen hem låg och tuggade på mina skosnören. Jag minns alla gånger han försökte fjäska till sig min nattmacka genom att lägga huvudet på tv-bordet och titta på mig med sina oskyldiga ögon. Jag minns alla gånger han om nätterna smög upp i min säng och värmde mina fötter. Jag minns alla gånger han låg i min säng när jag kom hem från skolan - smutsig, grusig och uppsläppt av morsan utan min tillåtelse. Jag minns alla kastade pinnar och bollar. Jag minns hur otroligt kåt han var - så fort han träffade en ny människa eller ett småbarn skulle han upp och jucka. Jag minns när han som liten blev påkommen med huvudet nerkört i köttfärssås-grytan - något som förmodligen resulterade i hans matvanor (lite som Obelix då han som liten trillade ner i trolldrycken).

Om en vecka kommer han hemlevererad i askform liggandes i en urna. Trots att jag nyss grät ut i min mors armar och sitter här med tårar i ögonen vet jag att detta var för vår hunds bästa. Jag hade inte velat se honom lida och vara olycklig. Nu vet jag allalfall att han har det bra där uppe i hundhimlen - förmodligen tuggandes på världens största grisöra och omringad av attraktiva och löpande tikar.

Vila i frid älskade hund.

image120image118
image121image122

Kommentarer
Postat av: erik

ingen kunde ha skrivit det finare än du johan min vän.

2007-08-08 @ 20:55:06
URL: http://swedishtune.blogg.se
Postat av: Ramne

sjukt synd det här med douglas, han var en mysig o underbar hund.

2007-08-08 @ 22:12:10
Postat av: Viktor

Riktigt tråkigt att höra, ingen hund kunde göra bättre asswipes för att torka bort det sista bajset på golvet, skönt att han slapp lida!!!

2007-08-08 @ 22:19:49
Postat av: David

Beklagar sorgen johan!! Sånt är alltid tråkigt! Det var en mysig och fin vovve!

2007-08-09 @ 09:04:01
Postat av: joppa

kommer sakna den kåte lille rackaren!
rip

2007-08-09 @ 22:02:42
Postat av: Rikard

Kasper saknar douglas är jag helt säker på.
Insidenten med köttfärsåsgrytan kommmer jag ihåg allt för väl.
En trött Rikard kommer ut i köket 1 sek innan Eva kommer in. Jag ser hunden stå med huvudet i grytan, stannar o tänker:"vad göra nu?" .. Eva kommer in.. Rikard får en omgång för att inte slängt bort hunden..

2007-08-11 @ 13:53:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0