Det var hela två år sedan nu.Jag vet inte varför vi skildes åt, men nu efter att jag kom upp från gymmet började jag sakna dig något enormt. Innerst inne visste jag ju att det vi hade var något vackert, något som var djupare än kärlek. Jag älskade dig, det gjorde jag. Det var du och jag mot världen. Vi var menade att hålla ihop för resten av våra liv. Men så bröt vi upp. Vems fel var det egentligen? Du var ju så otroligt söt, kanske för söt. Jag hade mognat och växt ifrån det där med söthet. Jag ville testa något mer vuxet, något farligt. Jag vände mig till det svarta, till mörkret. Samtidigt trodde jag att du var dålig för min mage. Jag fick en konstig känsla när jag tog in dig. Nu när jag kom upp från gymmet kunde jag inte längre hålla mig. Jag tog in dig en gång, svepte dig, slukade dig. Men min törst var inte släckt. Så jag tog in dig en gång till och njöt i fulla drag. Nu vet jag inte om detta var bra eller dåligt. Ångesten kanske kommer, men just nu ångrar jag ingenting.

Du kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta kära Oboy. Det var du och jag. Kan det bli vi två igen?