Som utlovat tänkte jag berätta lite om Halloweenfesten som ägde rum på .kauren i fredags. Mina Kalmarvänner Lars, Joppa och Ricke kom på besök och det var givetvis oerhört kul att träffa dessa herrar igen. Även om man inte setts på ett tag känns det som man inte missat en sekund...blablablabla. Nåväl - till det roliga!

-Min klänning åkte gång på gång ner nedanför tuttarna vilket folk försökte åtgärda, nonstop.
-Återigen bevisade jag och Kalmarboysen vilka som är kungar på dansgolvet. Kalmardans(tm) är oslagbar. Om det inte finns dans skapar vi dans.
- Röjde återigen så hårt till Refused - New Noise att jag, såhär tre dagar senare, fortfarande har träningsvärk i nacken.
-Lasse tog mig på pungen kanske fem gånger under sista timmen på dansgolvet.
- Efter festen höll Lars och Rickard på att bli nockade av en Lokaburk som några satans snorungar kastade in i pizzerian vi satt på. Hade kunnat sluta riktigt illa.
- Runt klockan 3, när vi kom hem till Fridhem och alla trodde festen var slut, hade några studenter startat en eld med tillhörande musik på innegården. Sjukt mysigt och uppskattat. Därefter blev det karaoke hos Lasse. Kom i säng runt sex på morgonen.

Nej nu orkar jag inte stapla fler roliga och minnesvärda incidenter på varandra, så jag bjuder er istället på lite bilder som talar ganska bra för sig själva.

Var det kanske dom vackra miljöerna i Brokeback Mountain? Var det kanske min sunda sida som sa ifrån efter gårdagens innesittande och kebabätande? Idag tog jag hursomhelst cykeln och drog iväg på upptäcksfärd på de vidsträckta landsvägarna och inne i de djupa skogarna. Med höstlöv virvlandes omkring likt fallande snöflingor och med Explosions In The Sky och Tunng i lurarna blev det en mystisk, magisk och oerhört meditativ upplevelse. Karlshamns natur är simply amazing och jag börjar mer och mer förstå varför detta område kallas för Sveriges trädgård.

Denna helg har tre Kalmarpolare varit på besök. Kommer berätta mer om fredagens festligheter senare under dagen. Om fredagen var festens dag var gårdagen lathetens dag. Lars klarade hela Half Life 2: Episode One medans vi andra satt och tittade på och pillade varandra i naveln. På kvällen var det meningen att vi skulle sett klassikern The Goonies (Döskallegänget på svenska), men min mp3-spelare ville inte föra över filmen till min bärbara dator. Vi bläddrade igenom min tunna filmsamling och hittade Brokeback Mountain. Det visade sig att ingen av oss hade sett denna prisbelönta rulle, givetvis av den enkla anledningen att filmen innehåller BÖGSEX. "Men vilket bättre tillfälle att se den än med fyra av sina bästa killkompisar" tänkte vi och började kolla. Redan inledningsvis duggade bögskämten tätt i min rutiga 70-talsssoffa, och fortsatte väl egentligen att göra det under hela filmen.

Oerhört vackra miljöer, oerört snyggt foto, två oerhört ensamma fårahedar i cowboyhatt, en oerhört kall natt, ett oerhört generöst erbjudande om att låta den ena cowboyen komma in och sova i ett varmt tält. Sedan...ensamhet, hand på könsorgan, ett tumult som nästan urartar i slagsmål. Sedan..ögonkontakt, insikt, två läppar som möts.Sedan...BÖGSEX, två killar som dunkar på varandra så att det bara smäller om det. Ingen av oss i gänget hade väntat sig så hårda tag. Vi hade förväntat oss ett ömt och mer kärleksfullt samlag.

Annars en väldigt bra film som kanske blev lite väl utdragen och ospännande i slutet. Nu har vi åtminstone sett den och kan konstatera att bögandet inte var särskilt farligt och inte heller så frekvent som vi hade anat.

Sen kan man ju givetvis diskutera vem av Jake Gyllenhaal och Heath Ledger man helst skulle böga med om man nu var tvungen... Här i soffan var det nog 50 50.

- Jag har nog aldrig haft en sånhär träningsvärk. Den är fruktansvärd. Området kring armhålorna och upp mot ryggkotorna är så ömt att jag skriker som en stucken gris varje gång jag jag  drar upp armarna i höjd med huvudet . Tror jag tränade någon muskel på gymmet i förrgår som jag aldrig tidigare tränat eller ens använt. Detta måste till och med vara värre än när jag och Jocke Schäfer hade träningsvärk i ryggen 3 dagar efter att ha headbangat till Refused-New Noise  förra nyårsafton. Har någon någonsin headbangat lika hårt?

- Vegetarisk tacopaj med linser är mycket godare än vad jag hade trott, även om linser aldrig kan ersätta kött i smak och konsistens. Stort tack och många kramar till Olle och Hanna!

- Gav bort 20 Thailändska bath till ett fyllo som ville låna 15 kronor för att kunna köpa en öl på krogen, förmodligen för att komma över frun som han verkade ha stora relationsproblem med.

-Är påväg hem från skolan. Fem meter innan jag ska cykla över en korsad gata kommer vå killar på cykel farande runt husknuten på min sida. Galna småglin tänker jag och fortsätter trampa. Då, precis när jag är vid husknuten kommer ytterligare en smågrabb farandes med världens fart. Killen panikbromsar, kör in i mitt framdäck och trillar av sin cykel, vid sidan av husväggen. Jag blir oväntat oförvånad och droppar några snabba lines: "Oj, hur gick det? Har hela tiden vetat att jag någon gång skulle krocka vid denna husknut. Du får ha det så bra."
Killen ler med sina mjölktänder och ser samtidigt oerhört förvånad och rädd ut. Jag hoppar på min cykel, som klarat sig utan minsta skråma, och cyklar hemmåt.


- Håller på och kokar gröt när jag upptäcker att saltet är slut. Msn:ar med min granne Jonas som säger att han kommer över med lånesaltet ögonaböj. När jag sticker ut huvudet ur min dörr och Jonas sträcker ut huvudet från sin dörr upptäcker jag att han har en stor tejpbit över näsan. Han kliver ut i trapphuset och berättar, tyst som en mus, att det luktar as i hans lägenhet. Jo, jag känner stanken ganska tydligt jag med. Jonas har en sjukligt lat (och då menar jag verkligen sjukligt lat) granne som alltid sitter inlåst på sitt rum och som nu låtit mjölk och andra varor stå framme så att dom ruttnat och förmodligen koagulerat för längesedan. Och Jonas säger att han fan inte ska ge sig denna gången. Han ska göra ett experiment, undersöka hur lat hans labbråtta är och hur länge denna underliga människa kan stå ut med odören innan han slänger sitt avfall.
- Efter att ha suttit och haft ett ca 2 timmar långt deeptalk på msn loggar en snubbe vid namn Amigo in och vill starta en webcam-konversation med mig. Nu ska jag visa dig nått, säger han och så accepterar jag. Det visar sig att Amigo varit och inhandlat sin Halloweenkostym inför fredagens fest på .kauren.

Jag hade väl egentligen behövt en spelfri helg efter förra veckans tokspelande, men när sex grabbhalvor kommer på idén att samlas i samma rum och döda varandra går det ju inte säga nej. Tre tv:s, tre Xbox 360:s, tre nätverkssladdar, en switch och en Xbox Live-uppdatering - sen var vi igång. Mellan 20.00 och 04.00 utkämpades många snabba och galna strider - främst i Halo 3, men även i det taktiska och blodiga Gears of  War. Jag var under stora delar av kvällen völdigt missnöjd med min egna insatts och framförallt oerhört frustrerad - något som resulterade i mer svordomar och könsord än vanligt. Halo 3 måste annars vara det ultimata multiplayer-fps:et. Så sjukt många spellägen, så sjukt många inställningar och så sjuk stor variation. Ingen av oss ville egentligen sluta spela, men sova måste man ju.

Idag blir det ännu mer tv-spel då jag ska bita tag i Eternal Sonata - ett nytt rollspel som tydligen ska vara det bästa och mysigaste till 360 hittills. Recension kan ni läsa i Barometern på fredag.

Ville bara ta min lediga stund i akt och säga att det ska bli oerhört skönt med helg! En av mina stressigaste veckor någonsin är till ända och det måste man ju fira på något sätt - förmodligen genom att sitta ännu mer, äta pizza, spela tv-spel, träna lika lite som förut och långsamt låta kroppen forma sig som ett S. Men för ovanlighetens skull, och för att gå emot studentlivets regelbundna traditioner, blir det ingen konsumtion av alkohol denna helg. Det är åtminstone ett litet plus i kanten, inte sant?

Denna veckan har vart helt galet överfylld med diverse jobb. I skolan har vi kört igång med Flash (ett program man använder för att göra animationer och presentationer). I måndags satt jag och jobbade med en animation i 8 timmar - 2 timmar i skolan och 6 timmar hemma. De senaste dagarna har vi börjat koda och programera i samma program, något jag själv inte alls är särskilt haj på. Flash är väldigt oförlåtande - minsta fel och allt fuckar ihop. Dessutom är programet inte det bästa när man ska rita detaljer. Men känslan som uppstår då man verkligen förstår vad man gör eller får något att funka är helt underbar. 

I tisdags damp The Orange Box ned i brevinkastet, som om inte skolan vore nog. Tre spel skulle alltså recenseras och helst spelas igenom på två dagar. TVÅ DAGAR! Hela tisdagen gick åt till att streckspela Episode Two från början till slut, något som tog 6 timmar. När jag kröp ner i sängen var klockan 02.00 och mitt huvud var helt sönderbombat med intryck från ett av de bästa spel som någonsin gjorts.

Igår, efter att ha kommit hem från skolan, satte jag mig direkt med pusselspelet Portal. När jag hade klarat spelet var klockan 10 på kvällen. Förutom att skriva den recensionen skulle jag spela Team Fortress 2 och skriva recension på det samt skriva en kort krönika om The Orange Box. Mina ögon blödde av allt spelande och skrivande, men när klockan va 03.00 kunde jag äntligen kryapa ner i sängen och få 5 timmars sömn.

Nu måste jag återigen dyka ner i Flash och dess actionscript för att hinna få färdigt en presentation som ska vara inlämnad klockan 13.00 imorgon.

Over and out

Ett av världens bästa band har återigen lyckats skapa en underbar skiva. Mina förväntningar har varit oerhört höga. Med två klockrena studioalbum i ryggen hade något annat varit orimligt. Och Jimmy Eat World gör mig inte besviken, utan visar återigen varför dom fortfarande bör kallas kungar av den amerikanska collage-rocken. Även om Chase This Light inte är nyskapande och har ett mer studiodoftande sound än sina föregångare rymmer skivan inte en enda dålig låt, även om ingen givetvis kan rå på världens förmodligen bästa låt genom tiderna - A Praise Chorus från bandets skiva Bleed American.

På tal om denna skiva kommer jag snart publicera en lista över mina 20 favoritalbum genom tiderna. Det ni!

1996 var året då jag för första gången fick axla rollen som Gordon Freeman - en helt vanlig forskare som efter ett misslyckat experiment på forskningsstationen Black Mesa blev indragen i en kamp mot utomjordiska varelser och argsinta militärer.



Sex år senare anländer jag (Gordon Freeman) till City 17. När jag kliver av tåget välkommnans jag av storbildskärmar där en gråhårig man sänder ut fredliga budskap till stadens invånare. Jag blickar in i dessa människors ögon men allt jag ser är uppgivenhet, tomhet och rädsla. Små maskiner flyger omkring och fotar mitt misstänksamma ansikte. Maskbeklädda soldater vandrar omkring och observerar minsta rörelse. En soldat välter ner en läskburk och genom gasmasken ekar en sprakande och iskall stämma: "Pick up that can. Put it in the trashcan". Jag vågar vara trotsig, kastar iväg burken åt ett annat håll och får som straff ta emot ett par kraftiga slag från vaktens elektrifierade batong.



City 17 och dess arkitektur för direkt tankarna till Östeuropa. I stadens centrum reser sig ett mörkt, gråblått citadell upp mot den gråa himlen, likt ett monument över regeringens kommunistiska och nazistiska järngrepp. På gatorna - i skuggan av detta monument - patrullerar militären och söker efter kvarvarande invånare. Jag flyr genom gränder, bakgårdar och upp i i hus där utbrytargrupper barrikerat sig i ett sista hopp om att inte bli upptäckta. Vem vet vad som händer om dom blir upptäckta? Kanske blir dom skickade till fängelsen eller koncentrationsläger. Dricksvattnet har ju redan blivit förgiftat, så varför skulle militären ha goda avsikter?





Med Half Life 2 lyckades Valve inte bara överträffa sig själva, utan satte även en helt ny standard för hur ett modern actionspel skulle se ut. Half Life 2 är - trots sina 3 år på nacken - i mina ögon fortfarande kungen på fps-tronen. Valve är bäst i världen på visuellt berättande, att förmedla handling, skapa atmosfär och framkalla känslor - utan att egentligen ge spelaren särskilt mycket information alls. Genom att hålla det simpelt skalar dom bort det överflödiga och aktiverar min tankeverksamhet. De människor jag möter under resans gång känns levande och äkta, och det dom berättar sliter tag i mig, får mig att tänka till. Jag ser hela spelet från mina ögon, från Gordon Freemans ögon, och trots att jag aldrig får se hur jag ser ut eller höra hur min röst låter känner jag mig hundra procent delaktig. När det kommer till närvarokänsla är det bara Irrational Games mästerverk Bioshock som kommer i närheten.



Men Half Life är inte bara bäst rent berättelsemässigt, utan bjuder på en spelmässig variation utan dess like. Med sin egenutvecklade Source-motor hade Half Life 2 - när det kom - en fysikmotor som aldrig tidigare skådats. Varje objekt och föremål reagerar naturtroget enligt fysikens alla lagar och Valve intrigerar denna fysik i spelet för att skapa pussel och möjlighet till kreativa lösningar under intensiva strider. Resan går genom vattenfyllda kanaler, mörka spökstäder, hårdbevakade kuststräckor och ombyggda fängelser - och hela tiden är speltempot perfekt avvägt.

Valve har skapat det som många andra spelutvecklare eftersträvat men aldrig lyckats uppnå - ett perfekt spel, en av de bästa framtidsdystopier som sett dagens ljus.



Istället för att göra Half Life 3 valde Valve att dela upp spelet i tre episoder. Episode One släpptes förra året och tar vid där Half Life 2 slutar. Idag klarade jag denna korta men ack så underbara spelupplevelse. Spelets främsta förtjänst är att det bygger upp oerhört starka band mellan mig och min charmige medhjälpare Alyx. Hon följer mig med sin blick, drar skämt,. skrattar och ger mig eldunderstöd - hon är mänsklig. Hon och jag är ett, ett oumbärligt radarpar som måste hålla ihop om vi ska lyckas fly med livet i behåll. Trots en viss avmattning under andra halvan av spelet fungerar Episode One oerhört bra som en aptitretare och inledning till det inferno som verkar komma i nästa episod.

Nästa vecka släpps den mest prisvärda spelsamlingen någonsin - The Orange Box. Förutom Half Life 2 och Episode One bjuds vi på fortsättningen Episode Two, det efterlängtade multiplayerspelet Team Fortress 2 och pussel-fps:et Portal. Ni behöver inte anstränga era hjärnor särskilt mycket för att förstå att detta är en av årets största spelhändelser, både för mig såväl som miljontals andra spelare där ute.


Episode Two

Denna lilla krabaten missade säsongen ganska fett, men han/hon fann åtminstone lite tröst på min vinflaska i fönstret.

Lite sur är jag, sur över att inte ha kommit iväg till Stockholm denna helg. Ville ju träffa Eric, Ramne, Manne, Carro och Maeve (om hon hade kunnat ta sig från Uppsala) men jag blev tvungen att ställa in. Anledningen till att jag fortfarande är kvar i Karlshamn är att jag är en fattig student och att resekostnaderna är sjukligt höga. Mest arg är jag på SJ. Hur fan i helvetes jävlar kan man ta 600 kr för en enkelbiljett!? Det är ju förhelvete mer än vad ett flyg skulle kosta, en resa som dessutom endast tar 50 minuter! Inte ens om man kollar kanske tre veckor frammåt är tågbiljetterna billigare. Om man ska till Stockholm måste man numera tydligen planera in besöket flera månader i förväg.

Det enda alternativet jag ser för att kunna ta mig upp är att åka hem till Kalmar på torsdag kväll och ta Silverlinjen eller Swebuss på fredag morgon. Då blir resekostnaden ca 580 kr tur och retur. Med andra ord ungefär hälften av vad det skulle kosta att ta tåget. Problemet är bara att det är svårt att skippa plugget på fredagar eftersom vi oftast har redovisningar då.

Så alla nära och kära i Stockholm: Det ser kanske lite mörkt ut, men jag hoppas att jag ska kunna komma upp någon av de kommande helgerna. Hör av mig när det är dags;)

So long - Puss på ljumsken

Har inte känt mig så pepp på att skriva något här på bloggen de senaste dagarna. Kan ha att göra med att jag haft fullt upp med skolan, skrivande mm. Denna veckan har vi börjat redigera film mer ingående än tidigare. Just nu gör jag och en kille vid namn Jim (Vanilla) en nattmiljö/skate-film som - med hälften kvar att redigera - lovar mycket gott. Givetvis står inte jag för skatandet, även om jag i en scen faktiskt åker förbi på brädan. Jag och tre killar har faktiskt övervägt att just börja skata. Men jag vet inte, jag är nog alldeles för feg för att våga satsa. Jag menar - I snowboard landar man på snö, i surfing landar man i vatten, men i skateboard skrapar man upp hela kroppen mot hård asfalt. Vurpade ganska rejält och slog i armbågen igår då jag bara skulle svänga lite i Karlshamns skatepark. Nej, jag föredrar nog att åka skateboard i tv-spelens värld. Sitter fortfarande och nöter det underbara Skate och kommer nog fortsätta med det ett bra tag framöver. Det är ett sådant spel jag saknat till Xbox 360 - ett spel man kan lira i 5 minuter såväl som 5 timmar.

Bara för att hylla denna sport kommer här en video på en av de galnaste och mest innovativa åkarna out there:

Jag och Filip och Fredrik har haft ett ganska långt uppehåll (det blev helt klart för mycket av de båda herrarna ett tag) men varje måndag klockan 21.55 sitter jag sedan tre veckor tillbaka bänkad framför tv:n. I Boston Tea Party tar dom upp frågor och ämnen som de alltid velat ha svar på. Till sin hjälp har de en panel med fem smarta experter som de bollar sina tankar med. Programmet håller - precis som parets tidigare program - hög standard. Tycker bara serien blir bättre och bättre för varje avsnitt. I kvällens program - där huvudtemat var människokroppen - låg jag dubbelvikt ett antal gånger - Dels när Filip skar ut en bit av Fredriks skinka varpå Fredrik åt upp den, och dels när dom var ute på stan och frågade random tjejer/kvinnor/tanter ifall de någon gång hade haft sexuella fantasier om en asiat. Storheten med Filip och Fredrik är att dom är så oerhört snabbtänka, kreativa och supersmarta och att de använder detta för att göra galen och hutlöst underhållande tv. Sedan så blir det ju också så bra eftersom dom är Mario och Luigi, Link och Zelda, macka och ost, pizza och Cola...två enheter som blir superstarka tillsammans.

En trevlig helg blev det. Hade faktiskt lite ångest när jag först anlände till min hemstad. Så många gamla minnen. Nästan inga av mina vänner var hemma (tack till er, Joppa och Ricke) och Karlshamnsgänget hade dragit på förfest medans jag satt hemma och ugglade i min ensamhet. Men lördagen blev ett rejält uppsving. Massa galna lekar (kasta ägg och fisk på varandra, dragkamp, strutfotboll mm) som vi från Karlshamn moddade och förnyade. Silvertejp och personer i traktordäck är viktiga ingridienser. Vi kom nog sist i poängligan, men våra ganla upptåg uppskattades. Vi var kungar!

Efter lek var det förfest med tjejer utan bh(!) och massa Absolute Dance-skivor med tillhörande dans. Kvällen avslutades med sittning och dans på Kalmars studentkår där jag som vanligt ägde dansgolvet och spred Kalmardans.tm. Särskilt många tack till dig Anna som förgyllde min kväll, även om vår sitts var/är ganska komplicerad. Men jag har nog aldrig hört så många smickrande komplimanger. Hyvens, mycket hyvens.

Idag gick det givetvis åt helvete med resan hem till Karlshamn. Tåg är liksom inte våran grej (påväg till Kalmar missades ett tåg, Agggro tappade sin mobil och Hank glömde en kasse med sprit). Idag råkade vi hoppa på fel tåg i Karlskrona vilket ledde till att vi åkte tillbaka mot Emmaboda där vi tidigare hade bytt buss. Vi fick hoppa av vid Holmsjö (håla, ja) och vänta i 40 minuter på tåget som till slut tog oss tillbaka till Karlskrona.

Mamma: Du ska veta hur uppskattad du är av mina vänner från Karlshamn. Dom är evigt tacksamma för sovplats och mat. Bara så du vet så sov det tre personer i din och pappas säng inatt, men vi bytte faktiskt lakan imorse. Så ingen skada skedd antar jag.

Helgens ord är för övrigt awkward (pinsamt på svenska) som har kunnat appliceras på ganska många händelser.

Idag packar jag - för första gången sedan jag började plugga - min resväska och beger mig hem till Kalmar. Huvudanledningen är Novisch - en tillställning som anordnas av Kalmars studentkår och som innebär massa lekar och fest hela lördagen. Härifrån är vi ca 10 pers som åker, och fyra av dom ska vara inneboende hos mig över helgen. Jag ska givetvis träffa familjen (eller morsan e den enda som är hemma) och även försöka hinna med att träffa mina kära vänner. Kommer inte bli så mycket tid över, men vi får försöka boka in en snabbis på stan, helst i eftermiddag.

En helg jag helt klart ser fram emot. Har aldrig festat på studentkåren tidigare och det ska bli kul att träffa massa nytt Kalmarfolk. Man trodde nästan inte att det fanns.

Återkommer på söndag med en sammanfattning av tokigheterna.

Idag är det kanelbullens dag, så jag tycker ni ska be era mammor (om ni fortfarande bor hemma) att få komma hem till den himmelska doften av nybakta kanelbullar. Annars kan man ju köpa färdiga bullar som man bara tinar i mikron - något jag själv kommer göra. Ikväll blir det grindhouse, kanelbullar och mjölk i en härlig symbios!

Hur ska ni fira?

Då har jag äntligen uploadat filmen jag satt och redigerade mitt i min sjuka under helgen. Då detta var första gången jag jobbade i Premiere kunde jag inte riktigt med alla inställningar, något som har resluterat att filmen har en irriterande svart ram runt sig. Ska givetvis försöka åtgärda detta senare, men tillsvidare får ni hålla till godo med denna versionen. I hope you enjoy!

Människan - Hundens värsta vän