Ja för även om samtalen mest handlade om brudar, porr och fyllor så konstaterade vi gång på gång under denna fantastiska grabbkväll att vi faktiskt håller på att bli vuxna. Seriositeten i samtal som smög sig in mellan ovanstående samtalsämnen skvallrar om det.

Och så tror jag inte man för tre år sedan hade fått se oss lägga lax i folie, chiabata och tjocka korvar på grillen en kväll som denna. För tre år sedan hade det varit Denniskorv för hela slanten. Det om något är ett bevis.

Moget

Jag smälter ju som smör här i min insvettade och infisna kontorsstol. Time to suit up, charm Zoey and marry her!

I måndags kväll knackade det på dörren. Det var Olle, min gamla barndomsvän som föreslog att vi nu skulle ta tag i det vi de senaste åren pratat om - att dra ihop till en klassfest med gamla 6an-klassen. Det var 10 år sedan nu, som vi slutade 6an. Tiden går fort. Alltid. Accelererar gör den också.

Jag och Olle satte oss ner och började ringa runt. Mycket har hunnit hända. Jag har skaffat mustasch och skägg, någon är guldsmed och ensamstående morsa med en son på 3 år, någon jobbar på bondgård, någon mekar med bilar.

Vi fick en del nej, men flest ja. En del var chockade men jag tror alla var glada över initiativet. Till slut blev vi 10 pers, fler än hälften. Ganska bra ändå med tanke på hur spontana vi var och att vi hade mindre än en vecka på oss att samla folket.

Det blev en riktigt lyckad kväll med fint väder, grill, brännboll, eurotechno och samtal om minnen från förr.

Farsan åt typ 3 fiskar, givetvis, och var väldigt nöjd. Jag har nog fortfarande inte riktigt vant mig vid att äta fisk. Laxen är helt klart godast men flundran får ändå en tumme upp.

Lite tidigare i går kväll, innan den fantastiska cykelturen hemåt.

Flundrorna är dissekerade/rensade, kryddade, folieinslagna och ligger nu i ugnen. Återkommer med smakutlåtande.

+


+


+

Jag blir ju helt fantastiskt lycklig av att se denna bröllopsvideo. Nästan lite tårögd.

Steg upp 07.30, sedan begav jag mig ut till havs tillsammans med grannen Göte och hans kompis Ivar.
Historier serverades. Någon om tre älgar som hade simmat till Öland från fastlandet och stigit upp vid Ekerum, någon om logdans på östra öland som hade slutat med motorcykeljakt med järnrör eftersom Ivar med kompis snott damer från fel socken.

Jag hade en grymt trevlig kväll på onsdagsklassikern KM denna kväll. Nästan alla mina närmsta Kalmarpolare var där med mig. Jag var nykter igen, som jag mest varit hela sommaren(eller åtminstone på km-onsdagar), och det känns mer och mer som om jag faktiskt borde bli nykterist mest nästan på heltid. Jag trivs förbannat bra med det, helt enkelt. Bland minglet av gamla familjära ansikten och teens träffade jag, helt otippat. även Chrille, min gode vän och klasskompis från Karlshamn som var på besök från Högsby. Förutom damer, förhållanden och sådant som man alltid pratar om när man inte setts på ett tag pratade vi även om framtiden, men det var inte framtiden i form av "vad händer till hösten?" som stod på tapeten. Nej vi diskuterade en viktigare framtid. Våran framtid, Mänsklighetens framtid. Jordens framtid.



Vi pratade om hur vi måste sluta äta från toppen av näringskedjan och isället leta oss neråt för att jorden ska kunna återhämta sig. Vi pratade om hur ofantligt överflödigt utbudet i matbutikerna är. Vi pratade om hur viktigt varje persons agerande faktiskt är. Att skylla på de ständigt spottande fabrikerna är inte ett okej argument. Det är du som konsument, vi konsumenter, som håller i tyglarna. Genom att köpa ekologiskt, närproducerat och så simpelt som möjligt och bojkotta allt överflöd (hur många olika typer av choklad, chips och yoghurtar finns det egentligen?) kan du, VI, göra föränding!

De senaste dagarna har jag insupit en rad olika artiklar. Bland annat DI's "Vatten - den nya oljan" och miljösajten World Changing's vädjande och upplysande brev till president Obama som uppmanar världens mäktigaste man att ta del i COP-15-mötet i Köpenhamn i december och vilka konsekvenser vår planet kommer lida av om han inte gör det.

Världens kanske viktigaste brev någonsin läser ni HÄR



Jag har fortsatt diskutera med Lars Hallén, som verkligen tagit sig i kragen när det kommer till miljötänkande. Både Lars och jag känner att vi verkligen brinner för detta med miljön, att vi måste agera och att vi förstår allvaret, men det är långt ifrån alla som gör, även om vi i Sverige åtminstone succesivt börjar bli mer upplysta. Det är där det största problemet ligger - Att övertala och få med sig människor från olika målgrupper som inte tar hotet på allvar. Som är inskränkta, som är bekväma, som inte tror att deras lilla del gör någon verkan. Hur ska man lyckas övertala dessa personer? Hur gör man miljöhotet intressant?

Farsan sa i dag: "Jag måste erkänna att jag knappt skummar igenom miljöartiklarna i tidningen. Jag tänker ju ganska mycket på mig själv".

En vän sa i kväll, med allvarlig ton: "Jag är så trött på det där snacket. Jag mår bara dåligt av det".

Att övertala och agera är ett måste, men hur ska man gå tillväga för att få med sig människor som inte förstår eller inte ser att det som det skrivs och pratas så mycket om är på fullt allvar? Att verkligheten inte är en välregisserad Hollywood-film med lyckligt slut som man avnjuter från tv-soffan med en 1,5 liters cola och en stor skål med popcorn.

Det är dags att agera! På något sätt.

I artikeln "Los Angeles visar vägen" i gårdagens Aftonblad sammanfattar Pernilla Glaser miljöåsikter från kända författare, forskare och stadsplanerare. Det diskuteras bland annat om det segregerade, dåligt planerade och ständigt växande Los Angeles, om hur den gigantiska staden ska kunna klara av att miljöanpassa sig. Hur ska Hollywoodglans och våldsam förort kunna förenas? Hur ska jämställdhet och rättvisa skipas mellan tolv miljoner invånare som pratar  runt 200 olika språk?

"Los Angelesbor lever ofta hela liv utan att någonsin ha ett utbyte med någon av de andra etniska grupper som lever vid deras skuldra. Detta beror på Los Angeles två mest utmärkande drag: frånvaron av offentliga platser och bilen som en absolut förutsättning för mobilitet."

- Jane Jacobs, journalist

Om 20 år beräknas 80% av jordens befolkning bo i städer. Det innebär att de infrastrukturer och arkitektoniska idéer vi realiserar idag ska rymma oändligt många fler människor, behov och funktioner i en mycket närliggande framtid. Vi är i desperat behov av att alla miljöidéer och miljölösningar blir verklighet.

"Det finns en, i sig själv kitschig, föreställning om att det som är miljörätt enbart består av renodling och återgång. Om vi alla bara tar vårt förnuft till fånga och iakttar lite måttlighet så kommer vår kära planet tippa på rätt köl. Los Angeles är omåttligheten personifierad"

"Jag avskyr ordet hållbarhet. Det är ett begrepp som ofta döljer ett förbiseende av akuta frågor om fördelning, inflytande och rättvisa. Om vi slutar äta kött så kommer vå atmosfär att må bättre, det är ett faktum. Ett annat är att vi i dag har mat så det räcker till var och en på denna planet om vi fördelar den rättvist"

- Edward W Soja, författare och stadsplanerare

"Sociala orättvisor är ett ohållbart system som sammanhänger med miljöorättvisor och destruktiv resursanvändning."

"När orsaken till ett miljöproblem undersöks grundligt avslöjas en ofrånkomlig sanning - den att dess egentliga orsak står att finna i hur människor interigerar med varandra, att vår skuld till naturen inte kan betalas tillbaka i enskilda insatser, i återvinning av flaskor eller ekologiskt sunda vanor utan med den ursprungligt sociala rättvisans myntslag".

- Barry Commoner, eko-socialist

Bevare oss om permafrosten smälter

"I juni 2006 publicerade Sergej Zimov och två amerikanska kollegor en mycket uppmärksammad artikel i den vetenskapliga tidskriften Science. Deras slutsats var att det finns cirka 1 000 miljarder ton kol lagrat i de arktiska permafrostjordarna. Det kan jämföras med de cirka 650 miljarder ton kol som finns lagrat i alla världens träd och växter."

"Med tanke på att de årliga utsläppen från fossila bränslen i dag innehåller cirka 7 miljarder ton kol, varav en dryg femtedel kommer från transportsektorn, kan man bara försöka föreställa sig konsekvenserna av om 1 000 miljarder ton kol långsamt börjar sippra ut i atmosfären."

"Om genomsnittstemperaturen stiger med mer än fem grader kommer hela permafrosten obönhörligen att smälta bort. Men risken finns att vi redan vid två grader kan nå den kritiska punkten. Och när denna väl är nådd är det omöjligt att få stopp på utvecklingen. Världen hamnar i en ond cirkel: Varmare klimat gör att permafrosten smälter, vilket ytterligare värmer upp atmosfären, vilket i sin tur ytterligare förvärrar de globala klimatförändringarna, vilket ytterligare ökar avsmältningen... "

- Jan Malmborg, DN


Men visst går världen att rädda

"Först i år har jag till fullo insett att vi sannolikt måste ner till 350 miljondelar koldioxid i luften, om vi ska kunna hejda uppvärmningen vid två grader. Det innebär att tåget snart har gått. Vi måste börja minska våra utsläpp av växthusgaser nu eller absolut senast år 2015. Annars klättrar vi troligen upp till åtminstone tre grader, med svåra konsevenser för hela världen och risk för att klimatet skenar iväg på egen hand."

"Koldioxidlagring, kärnkraft, minskat köttätande eller cykling? Det är meningslöst att bjäbba om vad som är bäst. Den viktigaste insikten är att många olika sorts insatser behövs, och de behövs nu."

- Karin Bojs, DN

Jag och Linåker badade i solnedgången och åkte för att handla i den lokala Ica-butiken. Kassörskan skrev sitt nummer på kvittot och kvällen slutade med ett nattdopp i Stora Rör och rödvin i en upplyst jacuzzi under stjärnorna. "Kan man få jacuzzin i rött?", frågade jag. Det kunde man.

Blomborg och Linåker skålar för den öländska sommaren.

Zooey Deschanel heter hon och spelar Jim Carreys girl i Yes Man. Både jag och Schäfer smälte som smör i soffan. Jävla Jim Carrey alltså. Han har ju fan fått hångla med några av mina drömkvinnor!!! Cameron Diaz i The Mask liksom! Grrrrrrr!!! Just nu, precis efter att ha sett Yes Man finns det ingen jag hellre skulle vilja tillbringa resten av mitt liv med än Zooey Deschanel. Puss

Yes Man var förövrigt den bästa komedin sedan Hot Rod.