De senaste veckorna har jag:
1. Fått praktik i San Francisco
För er som inte vet så - YES, jag har fått praktik! I en liten stad i norra Kalifornien vid namn San Francisco. Här ska jag tillbringa 6,5 månad av mitt liv på den kreativa byrån Mekanism. Exakt vad jag ska göra är lite ovisst, men det lutar åt att jag ska få dyka djupare ner i filmproduktion, animation och konceptande - dvs, exakt vad jag vill fokusera på. Meknaism var en av mina topp 3-byråer när jag började söka praktik, så det känns verkligen extra kul att komma dit! Just nu försöker jag lägga manken till för att fixa visum och bostad tillsammans med mina tre finfina klasskompisar Johan, Maja och Marius. Det preliminära startdatumet är 7:e December, så 3 veckor från idag. Stressen. Men upprymd är jag. Drömbilder susar förbi då och då. Intima punkspelningar, cykling i backar, solnedgångar, surf, hälsa på Schäfer i Santa Barbara mm mm mm. Att bo i Kalifornien är en dröm jag haft länge, och efter att ha varit där en månad sommaren 2008 är jag väldigt peppad på att återvända.
2. Spelat in en Super Bowl-reklam för Doritos
Ju mer jag håller på med film desto mer känner jag att det nog är det jag vill syssla med, i någon form. Det är problemlösande och kreativt tänkande på hög nivå. Mycket ska fixas - koncept & idé, storyboard, utrustning, rekvesita, skådespelare, inspelningsplatser. Fan, inför inspelningen av Doritos-reklamen byggde vi till och med vår egna kameravagn för 700 riksdaler. Vi hyrde en kanindräkt för 500 riksdaler, fixade spons på en Watercooler, sålde våra kroppar för att få låna lokaler, kamera och lampor samt importerade Doritos-påsar från Amerikat.
Jag lade verkligen ner själ och hjärta i detta projekt. Även om jag ser att vi kunde gjort vissa scener annorlunda och att vår idé egentligen hade passat bättre för en 45-sekunder lång reklamfilm så är jag ändå nöjd med tanke på de förutsättningar och den tid vi haft. Nu är jag många erfarenheter och lärdomar rikare. Slutproduktionen är nu uppladdad på Doritos Crash The Supwebowl-sajt tillsammans med över 4000 andra tävlande bidrag. De tre vinnande bidragen presenteras någon gång i början av nästa år. Hur det typ blev kan ni ser här: http://www.crashthesuperbowl.com/#/video/4524
3. Tagit farväl av klassen
I onsdags samlades klassen i en stor cirkel för att under tre timmar ge varandra en sista feedback innan praktiken. Vissa kommer jag se igen, andra kanske aldrig. För mig och många andra blev det väldigt känslosamt. För mig kröp det på allt eftersom person efter person reste sig, gick fram till en annan person, lade handen på dennes axel och berättade öppet om hur denne påverkat och influerat. Det blev en påminnelse om hur snabbt 1,5 år verkligen går, hur mycket som hinder hända och hur mycket som samtidigt hinner försummas under denna tid. Även om jag inte umgåtts med vissa klasskompisar i den utsträckning jag önskat känns det ändå som om man nu känner varandra väldigt bra. Som om det finns ett starkt band mellan oss. Det kan nog bero på att vi upplevt så oerhört mycket tillsammans. Vi har sett varandra i alla möjliga situationer och känslostadier. Och om det var något som blev tydligt i onsdagens cirkel är det att vi alla utvecklats något enormt under denna tid tillsammans. Jag är oerhört tacksam för att jag fått möjligheten att uppleva denna tid på Hyper Island tillsammans med dessa människor.
4. Haft kungen av ordvitsar på besök
Med vissa människor säger det "klick" direkt. Petter är en sådan person. Vi träffades i London 2007 där vi kom att arbeta tillsammans under knappt två månader. Sedan dess har jag bara träffat Petter vid 4 tillfällen. Men när vi väl träffas känns allt så oerhört naturligt, som om vi varit varandra nära sedan barnsben. Petter är inte den skitnödiga typen direkt. Sällan har jag träffat en person med en sådan charm, social kompetens, livsglädje och utforskarlust. Det går helt enkelt inte att tycka illa om Petter, även om han äter en ur huset och vill balansera konstiga saker på näsan. Dessutom är han en jävel på ordvitsar och jag håller verkligen tummarna för att han nu, efter att ha kommit hem från Italien och besökt mig i Stockholm, försöker sig på en karriär som stand up-komiker.
5. Hängt med Lars
jag är väldigt glad över att min käre vän Lars Hallén bosatt sig här i huvudstaden. De senaste helgerna har vi varit ett grymt team och ägt de fester och tillställningar vi av en eller annan anledning hamnat på.
6. Hämtat en gömd vinflaska
i onsdags, efter avslutningsfesten för klassen på Bonden bar på Bondegatan gick vi vidare till marie Leveau på Hornsgatan. Där, på någon tvärgata, gömde jag en någorlunda full vinflaska bakom en hög av byggnadsgrejer. I går kväll, på väg hem, gick jag förbi det där gömstället och var givetvis tvungen att se om föaskan stod kvar. Det gjorde den. Den luktade oantastad. Så nu står den åter igen på mitt rum i väntan på att bli uppdrucken. Är man fattig student så är man.
För er som inte vet så - YES, jag har fått praktik! I en liten stad i norra Kalifornien vid namn San Francisco. Här ska jag tillbringa 6,5 månad av mitt liv på den kreativa byrån Mekanism. Exakt vad jag ska göra är lite ovisst, men det lutar åt att jag ska få dyka djupare ner i filmproduktion, animation och konceptande - dvs, exakt vad jag vill fokusera på. Meknaism var en av mina topp 3-byråer när jag började söka praktik, så det känns verkligen extra kul att komma dit! Just nu försöker jag lägga manken till för att fixa visum och bostad tillsammans med mina tre finfina klasskompisar Johan, Maja och Marius. Det preliminära startdatumet är 7:e December, så 3 veckor från idag. Stressen. Men upprymd är jag. Drömbilder susar förbi då och då. Intima punkspelningar, cykling i backar, solnedgångar, surf, hälsa på Schäfer i Santa Barbara mm mm mm. Att bo i Kalifornien är en dröm jag haft länge, och efter att ha varit där en månad sommaren 2008 är jag väldigt peppad på att återvända.
2. Spelat in en Super Bowl-reklam för Doritos
Ju mer jag håller på med film desto mer känner jag att det nog är det jag vill syssla med, i någon form. Det är problemlösande och kreativt tänkande på hög nivå. Mycket ska fixas - koncept & idé, storyboard, utrustning, rekvesita, skådespelare, inspelningsplatser. Fan, inför inspelningen av Doritos-reklamen byggde vi till och med vår egna kameravagn för 700 riksdaler. Vi hyrde en kanindräkt för 500 riksdaler, fixade spons på en Watercooler, sålde våra kroppar för att få låna lokaler, kamera och lampor samt importerade Doritos-påsar från Amerikat.
Jag lade verkligen ner själ och hjärta i detta projekt. Även om jag ser att vi kunde gjort vissa scener annorlunda och att vår idé egentligen hade passat bättre för en 45-sekunder lång reklamfilm så är jag ändå nöjd med tanke på de förutsättningar och den tid vi haft. Nu är jag många erfarenheter och lärdomar rikare. Slutproduktionen är nu uppladdad på Doritos Crash The Supwebowl-sajt tillsammans med över 4000 andra tävlande bidrag. De tre vinnande bidragen presenteras någon gång i början av nästa år. Hur det typ blev kan ni ser här: http://www.crashthesuperbowl.com/#/video/4524
3. Tagit farväl av klassen
I onsdags samlades klassen i en stor cirkel för att under tre timmar ge varandra en sista feedback innan praktiken. Vissa kommer jag se igen, andra kanske aldrig. För mig och många andra blev det väldigt känslosamt. För mig kröp det på allt eftersom person efter person reste sig, gick fram till en annan person, lade handen på dennes axel och berättade öppet om hur denne påverkat och influerat. Det blev en påminnelse om hur snabbt 1,5 år verkligen går, hur mycket som hinder hända och hur mycket som samtidigt hinner försummas under denna tid. Även om jag inte umgåtts med vissa klasskompisar i den utsträckning jag önskat känns det ändå som om man nu känner varandra väldigt bra. Som om det finns ett starkt band mellan oss. Det kan nog bero på att vi upplevt så oerhört mycket tillsammans. Vi har sett varandra i alla möjliga situationer och känslostadier. Och om det var något som blev tydligt i onsdagens cirkel är det att vi alla utvecklats något enormt under denna tid tillsammans. Jag är oerhört tacksam för att jag fått möjligheten att uppleva denna tid på Hyper Island tillsammans med dessa människor.
4. Haft kungen av ordvitsar på besök
Med vissa människor säger det "klick" direkt. Petter är en sådan person. Vi träffades i London 2007 där vi kom att arbeta tillsammans under knappt två månader. Sedan dess har jag bara träffat Petter vid 4 tillfällen. Men när vi väl träffas känns allt så oerhört naturligt, som om vi varit varandra nära sedan barnsben. Petter är inte den skitnödiga typen direkt. Sällan har jag träffat en person med en sådan charm, social kompetens, livsglädje och utforskarlust. Det går helt enkelt inte att tycka illa om Petter, även om han äter en ur huset och vill balansera konstiga saker på näsan. Dessutom är han en jävel på ordvitsar och jag håller verkligen tummarna för att han nu, efter att ha kommit hem från Italien och besökt mig i Stockholm, försöker sig på en karriär som stand up-komiker.
5. Hängt med Lars
jag är väldigt glad över att min käre vän Lars Hallén bosatt sig här i huvudstaden. De senaste helgerna har vi varit ett grymt team och ägt de fester och tillställningar vi av en eller annan anledning hamnat på.
6. Hämtat en gömd vinflaska
i onsdags, efter avslutningsfesten för klassen på Bonden bar på Bondegatan gick vi vidare till marie Leveau på Hornsgatan. Där, på någon tvärgata, gömde jag en någorlunda full vinflaska bakom en hög av byggnadsgrejer. I går kväll, på väg hem, gick jag förbi det där gömstället och var givetvis tvungen att se om föaskan stod kvar. Det gjorde den. Den luktade oantastad. Så nu står den åter igen på mitt rum i väntan på att bli uppdrucken. Är man fattig student så är man.
Motvind
Jag ville inte sätta fötterna i golvet i morse. Jag ville helst att de skulle fortsätta vila i horisontellt läge, under det varma täcket. Snooze i 40 minuter. Redan sen till skolan. Sen lyckades jag övertala mig själv. Utanför fönstret stod den gråa och ständigt avgasläckande Essingeleden några hundra meter bort. Inget nytt. De nu nästan helt kala träden blåste dock mer än vanligt. Kallt såg det ut att vara. Och det var det. På väg till skolan gick den gulfulaste cykeln i världshistorien trögare än vanligt. Jag är dålig på att ta hand om den. Och så blåste det. En jävla motvind ska jag säga. Löven kom mot mig som en svärm av gräshoppor i Afrika. Ett löv i munnen. Två löv i munnen. Jag trodde jag skulle dö. Sa jag att det va kallt också? Nå väl. Parkerar cykeln. Låset har varit segt som satan i några månader. Idag lite mer än vanligt. Vred om. Nyckeln gick av. Jaha ja.
Och så går Doritosreklamen skit. Grovklippningen skvallrar om ett resultat bra mycket sämre än vad vi hoppades på.
Det har varit väldigt mycket att planera, på väldigt kort tid. Idén känns nu i efterhand inte helt genomtänkt, storyboardet var inte helt färdigt innan vi började filma och det har varit svårt att fixa shyssta lokaler, bra utrustning och proffsig belysning. Vi har gått in hårt. Kanske lite för hårt. Lagt ribban för högt. Vi har byggt vår egna dolly, hyrt kanindräkt för 500 kr och importerat Doritos-påsar från US of A. Men utan att satsa kommer man ju aldrig någon vart. Man lär sig väldigt mycket på vägen. Bara det att fallet känns så mycket mer när man faller från toppen.
På fredag ska filmen vara färdig.
Lite praktikångest hinns med däremellan. Mekanism är JÄVLIGT sega på att höra av sig. För två veckor kändes det som 80% inne. Nu vet jag inte alls. Vill ju till California!
Phoenix på lördag. Känns skönt.
Och så går Doritosreklamen skit. Grovklippningen skvallrar om ett resultat bra mycket sämre än vad vi hoppades på.
Det har varit väldigt mycket att planera, på väldigt kort tid. Idén känns nu i efterhand inte helt genomtänkt, storyboardet var inte helt färdigt innan vi började filma och det har varit svårt att fixa shyssta lokaler, bra utrustning och proffsig belysning. Vi har gått in hårt. Kanske lite för hårt. Lagt ribban för högt. Vi har byggt vår egna dolly, hyrt kanindräkt för 500 kr och importerat Doritos-påsar från US of A. Men utan att satsa kommer man ju aldrig någon vart. Man lär sig väldigt mycket på vägen. Bara det att fallet känns så mycket mer när man faller från toppen.
På fredag ska filmen vara färdig.
Lite praktikångest hinns med däremellan. Mekanism är JÄVLIGT sega på att höra av sig. För två veckor kändes det som 80% inne. Nu vet jag inte alls. Vill ju till California!
Phoenix på lördag. Känns skönt.
Om och om och om igen
Svårt att inte bli kär i videon till en av årets bästaste feelgood-låtar
Girls - Lust For Life
Girls - Lust For Life
