Just nu har jag och Lasse workshop för att avverka några av de delar som ska vara klara tills på fredag. Vi kommer kanske sitta här till 2 inatt. Jobbigt men kul! Och vi har ju kaffe och choklad. Och vi lyssnar på Mando Diao och Oasis!

Nevermind. Jag går hem för att tvätta och Lasse går till Fridhems Livs för att köpa chokladen. Jag kommer tillbaka och ringer på Lasses dörr, men han öppnar inte. Han är fortfarande i affären. Jag vet att en av Lasses lägenhetskompisar är hemma. Men när jag ringer på dörren går han inte och öppnar. Detta har hänt förut.

Då slår det mig hur tragisk denna killen är. Eller, det kanske är mer synd om honom. Han är stor och lat. Enda gången han lämnar sitt rum är när han måste ta in eller tömma vätska. Så förmodligen är det så att han inte orkar gå och öppna när jag ringer på dören. Eller så är det så att han inte öppnar för att han vet att ingen kommer för att hälsa på just honom.

Det låter tragiskt, jag vet. Kanske har jag varit lite elak. Men det läskiga är att det finns ett x antal sånahär människor här på Fridhem. Folk som sitter inne hela dagarna, med fördragna gardiner. Och den enda sociala kontakt dom får är den dom får genom datorspelen, genom WoW.

Detta är ett faktum. Sorgligt men sant.

Men vem vet. Dessa människor kanske trivs med sina liv?