Min vän Jim (Vanilla) fick idag sin dyra och älskade mountainbike stulen. Vi var på föreläsning i skolan då tjuvarna slog till. Det sjuka är att Jim alltid låser fast sin cykel med ett fett och robust lås vid en lyktstolpe vid skolan. Ändå valde tjuvarna just hans cykel. Förmodligen för att det var den snyggaste av alla cyklar som stod där. Jag led verkligen med honom. Att bli av med saker, och i synnerhet sin cykel, är bland det pissigaste som finns.



Bitter och förbannad vandrar Jim hemmåt. Väl hemma tar han ut sina aggressioner på köksväggen. Han blickar ut genom sitt köksfönster, och vad ser han då om inte tre snubbar som står med hans älskade cykel!!!

Han springer ut, med knutna knytnävar. Adrenalinet kokar. Han slår inte, men han skriker ut sin ilska rakt i ansiktet på den 40-åriga alkisen som håller cykeln. Först ser gubben förvånad och bestört ut, men blir rädd när han ser helveteslågorna i Jims ögon. "Förlåt, jag visste inte att det var din cykel, varsågod" mumlar han och lämnar tillbaka cykeln. Det roliga är att han i detta läge försöker ställa allt till rätta genom att försöka skaka hand med Jim.

HELT JÄVLA SJUKT!

Det kunde man ju bannemig anat, att gärningsmännen skulle kommit här från Fridhem, Karlshamns ghetto. Det värsta är väl att det inte är särskilt lönt att göra en polisanmälan. Poliserna i Karlshamn är att jämföra med dom i filmen Superbad och rycker förmodligen bara på axlarna om de får höra om en stulen cykel, särskilt då det handlar om en student och alkoholiserade gärningsmän från Fridhem.