När man var liten hade man alltid familjekvällar. Fredagarna var ju heliga för bövelen. Hembakad pizza, och så Fångarna På Fortet eller Sikta Mot Stjärnorna. Mamma och Pappa drack vin och vi barn drack cola. Men ju äldre man blev desto glesare blev det mellan dessa kvällar. Man fick riktiga vänner, hängde på fritidsgården, rökte cigg bakom knuten(inte jag då, men polarna) och körde moppe(inte jag då, men polarna).

För familjen Blomborgs del är dessa gemensamma familjestunder oerhört sällsynta. Vi äter ju knappt tillsammans längre(visst, nu bor jag inte hemma längre, men det har varit så ett par år). Därför är det skönt när det blir som det blev ikväll.

Pappa lagade blodig oxfilé med klyftpotatis och sås, alla utom Jonna (hon är i Sthlm) satt vid matbordet och vi pratade förhållanden. Mor och far hällde upp whiskeyn, jag smuttade(någon stark och rökig jävel) , vi kollade på På spåret (skumt det blev där när man skrev två "på" i rad) och mamma bakade negerbollar.

Jag fick glada sms, drog på mig långkallingar och kängor och vandrade runt i Kalmars vinterlandskap med Phoenix i lurarna. Jag tog glädjeskutt längst de smala kullerstensgränderna vid Slottet, skickade iväg ett sms till Bratten där jag slog fast att Phoenix spelar musik som gör en kär. Blev ju en riktigt bra kväll det här.