Sedan typ mars/april har jag ofta haft ångest när jag vaknat på morgonen. En känsla som brukar börja starkt, men som mattas av runt förmiddagen. Jag tror det har berott på att jag stundtals känt mig lite ensam och varit väldigt velig om framtiden och vad jag vill göra. Jag är så satans trött på att känna denna känsla. Men jag antar att den kommer fortsätta ett tag till, åtminstone tills jag känner mig säker på vart jag ska slå rot och är mer tillfreds med mitt liv. För ett tag har jag haft en trygghet bredvid mig, men ändå en trygghet som känts otrygg. Inga ensamma känslor på morgonen, men ändå en konstig känsla i magen. En kommande och oundviklig framtid, med olika vägskäl och planer. Ovisshet.

Just nu känns Stockholm inte alls särskilt pjåkigt. Utbildningen känns grymt seriös och jag har insett att jag har mycket fler polare här uppe än vad jag först anade. Så jag hoppas detta kan bli bra. Att jag kan känna mig trygg så att denna jävla morgonångest försvinner. Eller så handlar det om att jag måste ta tillvara på mina dagar mer. Göra roliga eller mer betydelsefulla saker som får mig på andra tankar, som får mig att må bra. Idag är jag något bakfull och tänker sitta inne med fördragna gardiner och spela GTA IV. Kanske inte det bästa alternativet. Men vafan, man behöver dessa dagar också. Det regnar utanför fönstret och jag har inte lirat tv-spel på hela sommaren. Men imorn, då ska jag bannemig ut och springa. Humlegården it is.