Sommaren går fort, alldeles för fort. Denna sommaren har gått fortare än någon sommar någonsin gjort. Hade skyhöga förväntningar. Typ "detta har potential att bli den bästa sommaren ever". Skulle tillbringa mycket tid på Öland. Ta det lugnt, bada, sola. Åka in till kalmar och hänga med polarna i parken, spela boll, grilla. Visst fick jag en del av detta, men det fanns inte tid till att uppfylla alla förväntningar, även om vädret inte kunde varit bättre. En vecka gick till Rock Im Park, en månad gick till roadtrip i Kalifornien (mer USA i kommande inlägg). Några dagar innan vi skulle flyga hem från den soldränkta västkusten fick jag veta att jag blivit antagen till Digital Media-utbildningen på Hyper island i Stockholm och att jag var tvungen att lämna in ett ja eller ett nej inom en oerhört kort tidsram. Valet var svårt. 

Karlshamn vs Stockholm. I Karlshamn har jag tryggheten, lägenheten, vännerna och en utbildning som är oerhört bred. Men samtidigt har jag alltid tyckt att staden är för liten. Jag har stundtals känt mig väldigt ensam och deppig, något som jag själv tror har berott på bristen av omväxling och nytt folk. Lite för mycket slentrian. Stockholm känns å andra sidan lite för stort och opersonligt. Man har ju hört att det är svårt att komma in i gemenskapen ibland. Men jag har aldrig haft svårt för att finna vänner. Min sociala kompetens är helt klart ett av mina starkaste kort. Jag är ett översocialt mongo, oftast. Och så har jag hört myclet gott om Hyper island. Att skolan har ett gott rykte och att man har stora möjligheter till jobb efter den två år långa utbildningen, speciellt utomlands.
 
Jag är en velig människa, men jag har nog fan aldrig haft så svårt att fatta ett beslut som denna gång. Jag ringde vänner stup i kvarten, hade långa samtal med föräldrarna, fick ångestattacker. Men till slut föll lotten...på Stockholm.

Jag vet fortfarande inte om jag gjort rätt val. Men jag tycker jag har löst detta på bästa möjliga sätt. Jag börjar på Hyper, bor hos Eric, letar lägenhet och känner på det hela. Stannar augusti ut. Om jag inte trivs i huvudstaden och med plugget finns fortfarande möjligheten att flytta tillbaka till Karlshamn då terminen börjar 1 september.

Imorn bitti tar jag t-banan till telefonplan för att träffa klasskompisar och lärare. Tidigaste terminsstarten i världshistorien och kortaste sommarlovet någonsin, men förväntansfull - det är jag!