Skolan har dragit igång. Men det tänker jag inte prata så mycket om i denna blogg, utan håller istället det till min nystartade Hyper Island-blogg.

Vi har de två första skoldagarna slutat vid 18. Det är frustrerande sent för mig. Jag har velat ut o springa. Efter en hel dag sittandes i föreläsningsstol (förbannat bra föreläsare so far) och i kontorsstol (har mitt egna bord) känns det som om en hel myrstack kryllar upp längs mina ben. Man tar t-banan hem. Det tar sin lilla tid. Man e innanför dörren runt 18.30,45-ish. Och detta mina damer och herrar är den tid då Johan Blomborgs mage börjar skrika efter mat. Och då kan jag inte springa för jag måste äta, och sen blir klockan för mycket för att springa. KUKEN.

Och detta med bostadssökande. Det känns hopplöst, typ. Var på min första lägenhetsvisning idag. En skön konstnär (påminde om pappa Schäfer) som hyrde ut sin supermysiga ateljé högst upp i ett 8-våningshus. Dessvärre var jag en av 20 som hade/skulle varit/på visning. Diskuterade trovärdigheten med två damer som var där samtidigt som mig. De va lite misstänksamma och tänkte att det var ett konstprojekt och vi bytte därför nummer för att kanske hitta något gemensamt. Ganska sweet ändå.

Visst, jag kanske inte har något val, men jag vill fan inte ha ett boende allt för långt ut från stadskärnan. Då kommer jag få ännu mindre tid för aktiviteter som motion och avkoppling. Då är det ju typ lika bra att limma fast sig på sin kontorsstol och jobba röven av sig i 1,5 år och sedan få världens grymmaste praktikplats.

Idag har jag faktiskt inte varit så överväldigad över Stockholm och Hyper Island som tidigare, och jag har faktiskt tänkt tillbaka på Karlshamn en del. men innerst inne vet jag nog att detta är rätt beslut. Bara jag hittar lägenhet så jag kan känna ro och kunna börja fokusera. Amen