Har haft en sjukt stor rädsa för spindlar så länge jag kan minnas. Psykologin säger ju att fobier är förankrade i ens barndom och att man ibland kan få fobier genom att vara med om något hemsk som man sedan relaterar till något, som i detta fallet med spindlar. Jag har själv ingen aning hur det började för mig. Men jag har alltid haft spindlar nära inpå och hatat dom.

I huset på Öland såg jag en spindel minst en gång i veckan, och varje gång blev jag lika rädd. Värst var en gång jag skulle dra ut madrassen under sängen och en stor jävel rusade fram mot mig. Jag skrek som en tjej (som tjejer gör när de ser en råtta) och hoppade upp i min säng. Där var jag trygg. Men ibland har jag varit illa tvungen att ta ett glas, ett papper, fånga upp kräken och slänga ut dom genom fönstret. Vill ju inte försöka sova med vetskapen att dom närsomhelst kan antasta mig i sömnen.

Men under det senaste året har denna fobi minskat en smula, även om jag är långt ifrån orädd fär dessa äckliga kryp. Rädslan ligger främst i att de rent utseendemässigt kommer så långt från oss människor man kan komma, plus att de har sina äckligt långa ben vilka de förflyttar sig blixtsnabbt och oberäknerligt med.

Många tycker att fågelspindlar är dom värsta av spindlar eftersom dom är störst. Men jag tycker faktiskt att det är den enda spindelrasen som är acceptabel och nästan lite söt. Dom är ju håriga och ludna liksom. Nej, värst är typ svenska kärrspindlar som har tjocka, svarta kroppar och långa ben. Fyfan säger jag. Och jag som har hört att man sväljer ett ex antal spindlar i sömnen under året...

Många tycker även att man kan döda spindlar för att dom är äckliga, men för mig är det en omöjlighet. Dels har jag ett alldeles för starkt samvete för att ta död på något oskyldigt (även om det är fult) och dels så knastrar det så sjukt vidrigt om man mosar dom.

Bara för att komma ett steg närmre utrotningen av denna fobi postar jag här lite bilder på det värsta jag vet.

...ryser i hela kroppen.